VÄRLDSCUPEN

I helgen som var blev det storslam för svenskarna i världscupen. Jag hann kolla en del. Otroliga prestationer.

Att Henrik lyckades vinna två år på raken är verkligen galet imponerande. Att dels kunna matcha sin häst så väl och sedan dessutom kunna knyta ihop säcken på plats. Hans framgångar de senaste åren är verkligen bortom mitt förstånd, haha. Jag är mållös.

Men jag måste säga att jag blev otroligt imponerad av Peder också. Han blev lite av en favorit för mig denna världscupsfinal. Jag har aldrig sett Catch Me Not S i en så fin form. Och hur Peder red honom var verkligen inspirerande. Han red så mjukt, balanserat och smart enligt mitt tycke. Sådan ridning man blir glad av och vill se mer utav.

Varje gång man tittar på ett mästerskap eller en annan större tävling så blir jag också varse om att det finns många som har extremt stora problem med väldigt basala saker. Ibland kommer sämre dagar där ingenting stämmer, men jag pratar om de ryttare som uppvisar denna typ av ridningen om & om igen. Inte schysst mot hästen och väldigt tråkigt att se. Vissa har problem att reglera sin häst, andra med att styra. Många gånger har de problem med både och. Att med dem förutsättningarna våga styra in i en svår och stor bana där hinderna ligger på 160 är för mig ofattbart. Trots att de är så mycket mer framgångsrika än mig så känner jag mig helt plötsligt ganska nöjd med hur väl jag kan styra och reglera mina hästar. Något har iallafall blivit rätt i träningen här hemma, haha.