Jag tänkte att jag skulle berätta lite mer om tanken med gårdagens hoppning på Ida. Ida gillar när jag håller ute avsprångspunkten litegrann. Det betyder alltså att hon vill hoppa av en gnutta längre ifrån hindret än vad t.ex. Palle och många andra hästar jag hoppat vill göra.
Det är lätt att tänka att avsprångspunkten är densamma på oxrar och räcken. Men det är den inte. På räcken hoppar man av lite längre ifrån. På oxrar lite närmare för att räcka över bakbommen. Men självklart inte för nära, då blir det väldigt långt till bakbommen.
Detta betyder att räcken är det enklaste för mig och Ida att hoppa ihop. När oxrarna blir större kan hon lätt råka ta en bakbom, speciellt när jag placerar henne där hon helst vill hoppa av ifrån. Språngkurvan blir inte riktigt rätt. Samtidigt så tycker hon att det är jobbigt att komma de där få centimetrarna närmare. Då tappar hon lätt lite kraft, höjd och kvalité i språnget.
Jag har bestämt mig för att försöka att bygga upp oxrar när jag hoppar henne så ofta som möjligt. Igår tog jag hjälp en bom framför hindret. Jag gillar egentligen inte bommar framför hinderna. De känns mest i vägen. Men ibland får man göra saker som man inte gillar också, haha. Det är iallafall ett väldigt smidigt sätt att specificera avsprångspunkten lite mer. Eftersom att det rör sig om ganska få centimetrar så är det skönt att ha bommen till hjälp, jag vill ju inte börja att mixtra för mycket i anridningen och störa henne genom att vara för fokuserad på en viss avsprångspunkt. Genom att lägga fram en bom innan så kan jag i stort sett garantera att jag kommer lite mer intill oxern utan att riskera att komma för nära eller hamna i vår gamla hjulspår där vi båda håller ute avsprångspunkten.
Sprången på filmen känns stärkande och gymnastiserande för Ida. Jag vill ju att hon ska ha lätt för att ta sig igenom kombinationer och hoppa lite större hinder. Så småningom (när rätt underlag osv är på plats) ska vi väva in lite fler serier och kombinationer också💪
