IDA; dagens hoppträning!

Idag har jag alltså hopptränat privat för en ny tränare!!! Minns inte senast jag hopptränade privat. Tror jag red mina sista träningar för Jens februari 2021. Mer än 2 år har alltså gått. Sedan dess har vi klarat oss själva förutom enstaka gruppträningar för Jenny som såklart varit guld värda.

Jag har inte haft tiden och inte heller tagit mig tiden att försöka hitta en ny tränare sedan han flyttade. Nu är det nya tider och dags att ta tag i detta igen. Idag red vi som sagt våran första träning för en för oss ny tränare. Det kändes bra och vi kommer att åka tillbaka. Sedan får vi se vart det hela mynnar ut i.

Gruppträningar i all ära. Men been there done that, typ. Jag hoppar gärna i grupp, men inte varje vecka. Jag & hästarna behöver det lilla extra som privata träningar ger. Men också flexibiliteten det, att kunna träna olika dagar & tidpunkter.

Jag har ju lite speciella förutsättningar. Ingen ridbana, inget ridhus. Jag har inte heller särskilt nära till ridhus som lämpar sig att hoppa i ofta. Förutsättningarna är inte de bästa helt enkelt. Det gör att när jag väl tränar hoppning så vill jag verkligen få valuta för både tid & pengar.

Men till dagens träning då! Hon tyckte att jag hade en välriden häst, alltid roligt att höra även om det såklart finns mycket som kan & behöver bli bättre. Vi hoppade i ett ridhus, och det är helt klart lite svårare med Ida eftersom att hon har lite svårt för att galoppera i en aktiv galopp i de lite snävare svängarna som blir inomhus. I ena varvet slår hon lätt om. Och det var just galoppen som vi jobbade lite på idag. Att galoppera i en lite större och aktiv galopp. Jag hade inte problemet att hon slog om idag trots att jag utmanande galoppen. Däremot så blev jag lite stressad själv och liksom jagade henne. Men sedan hittade jag rätt växel, lite utmanande men ändå så att jag kände mig trygg och kunde ha koll på läget samtidigt. Det berömda lagom, haha.

Ett råd som jag tar med mig är att sätta mig ner tidigare efter hindret. Inget fel på lätt sits, men det blir lite att jag ställer mig upp och ”vilar” efter hindret. Jag måste direkt sätta mig ner och engagera galoppen så att hon inte blir lång och slapp. Ett annat är att rida med buren hand. Det är jag ganska bra på om jag får säga det själv, men ibland blir det att jag tar mina förhållningar lite långt ner och det gör ju att jag motarbetar Ida istället för att möta henne där hon är.

Hursomhelst. Väldigt roligt att träna igen, får vi bara till ett par träningar de kommande veckorna så tror jag att det kan hjälpa oss framåt väldigt mycket eftersom att hoppträningen har varit bristfällig.