I kväll har jag & Ida varit på hoppträning! Vi hoppade bana med fokus på långa anridningar. Något som jag lärt mig att gilla i takt med att min förmåga som hoppryttare utvecklats.
Just när det gäller långa anridningar så upplever jag själv att det blir enkelt när du är trygg med hinderna du rider an. En annan förutsättning är att man enkelt kan rida sin häst i balans på rakt spår. Är hästen ojämn i sin bjudning samtidigt som den faller in eller ut med någon kroppsdel så blir det genast svårt. Kombination av just de sakerna är det som gjort att jag själv känner att jag nu oftast lyckas med de långa anridningarna.
Jag kände mig i bra form idag och kunde i regel skapa en jämn rytm med fina distanser fram till hinderna. Jag ser det inte som att jag får en distans, snarare att jag till viss del skapar dem och framförallt ger möjligheter till bra hoppning. Alla lägen blir inte perfekta, och det är ju just det. I slutändan handlar det om hur jag väljer att rida och inverka i de lägen där läget inte är optimalt.
Ida var suverän idag och vi avslutade med en bana på ca 120-130cm. Vi har inte hoppat mycket kompletta eller längre banor på den höjden. Det märktes. Kvalitén blir inte riktigt densamma, något extra klonk här & var. Vissa språng blir inte riktigt genom kroppen. Någon extra volt. För att komma vidare måste man utmana sig ibland och det gjorde vi idag. Jag är så tacksam över att ha en häst som Ida. Trots att det är jobbigt så matar hon på och kämpar. Hon är så jäkla bra!!!⭐⭐⭐
