Måndag & ny vecka. Denna vecka innebär lite nedtrappning för Ida. Hon ska vila samt joggas under den inledande delen av veckan. Sedan besök hos equiterapeut Mari.
Istället blir denna vecka all about Palle. Han hade en lite lugnare vecka förra veckan. Denna vecka så ska han förhoppningsvis tävla hoppning med mamma OCH dressyr med mig. Han har ett noga uttänkt schema fram till helgen för att vara i optimal form då.
Det är väl egentligen det som händer denna vecka. Lillan vilar denna vecka också, men jag hoppas på att vi snart kan sätta igång litegrann igen. Utöver ridning och hästarnas vardagsskötsel så är det jobb, Idun & egen träning på schemat som vanligt.
Hoppas att ni får en bra start på veckan. Hörs snart igen!
Kom på att jag nog glömde att berätta hur det gick när jag & mamma kollade Lillan förra veckan. Det såg bra ut. Det betyder att hon nu varit ohalt i lite mer än 2 veckor. Hon var halt i en vecka. Eller halt och halt. Halt ibland, oren ibland och ren ibland. Var väldigt svårt att få grepp om det den där veckan.
Eftersom att jag inte vet vad det var så har jag beslutat att låta henne vila lite till innan vi sätter igång igen. Sedan får vi verkligen hoppas att allt flyter på🙏 Synd att vi inte fick denna träningsperiod (speciellt eftersom att jag ska iväg i sommar också), är säker på att det hade hänt massor. Viktigast är dock att hon är fräsch och fortsätter att vara det. Hoppas hoppas!
Idag har jag & Ida startat 120 + 125cm i Vaggeryd. Ida kämpade på fint, men tyvärr lite stolpe ut. Ett nedslag i 120cm och två stycken i 125cm. I 120cm kom vi lite nära på ett räcke, skulle suttit upp lite mer och hjälpt henne att komma upp. I 125cm åkte två bommar tidigt i banan trots bra distanser. Hinder nummer 1 & 4. Upplevde 125-klassen som ganska utmanande, kanske hade vi behövt en lite mer kraftfull galopp i banans inledande del. Trots en ganska utmanande bana (och två nedslag) så var känslan trygg & okomplicerad. Jättenöjd trots att vi inte fick till det till 110%. Dagens tävling blev en bra träning inför kommande starter.
Det finns flera sätta att höja svårighetsgraden i den befintliga klassen innan man rider klassen över. Att starta regional avd. B kan vara en bra början om man vill få det lite lättare. Sedan starta avd. A. Starta nationellt. Starta inomhus, starta utomhus. Starta på olika underlag. Starta på flera tävlingsplatser.
2021 debuterade vi 120cm felfritt. Vi red sedan inga flera 120-klasser det året.
2022 startade vi 6 stycken 120-klasser samt debuterade 125cm felfritt. De starterna var noga utvalda på platser där jag & hon känner oss extra bekväma. Jag startade endast när formen kändes tipptopp.
2023 gjorde vi 8 starter i 120 samt en start i 125cm. Detta året red vi vår första 120 & 125 inomhus vilket var en bra erfarenhet.
Nu är det 2024 och vi har nu gjort 7 starter i 120cm. 2 starter i 125cm och en start i 130cm. Och vi är bara i maj månad. Nu är målet att ligga stabilt på 120-130cm. Möjligen varva med någon i 115cm, men annars är inga fler starter i 110 planerade. Om inget oförutsett händer förstås. Tidigare har jag viljat ha allt 100% innan jag anmält till 120cm. I år är det våran ”standardklass”. Och det är en svårighet i sig. Att kunna göra FLER rundor och helst fortsätta att leverera jämt på denna för oss lite högre nivå. Hon har gjort alla rundor väldigt stabilt hittills, däremot har det fallit någon mer bom än vanligt och det är just för att vi höjt svårighetsgraden genom att göra fler starter, fler avd. A, fler 125cm och så vidare. Vi är i en utvecklingsfas just nu där vi pushar lite på gränserna även om det kanske inte syns så tydligt💪
Såhär har min träning alltså sett ut under 2024, ca 2,5 pass i veckan i snitt. Tidigare har jag mestadels kört hypertrofi (styrketräning med fokus på muskeltillväxt), men jag var redan då ganska allround i min träning vilket jag alltid viljat vara.
I år har målet varit att kunna göra en pull up. Nu kan jag göra 2, och tanken är att fortsätta att jobba med dem.
Kondition väver jag in lite då och då, där jobbar jag oftast lågintensivt eller på min tröskel/medelintensiv träning. Tidigare körde jag mycket högintensiv konditionsträning, men det har jag gått ifrån av framförallt 2 anledningar. Den första är att den kräver mycket återhämtning och påverkar min förmåga att göra framsteg i t.ex. mina pull ups. Den andra anledningen är att högintensiv träning INTE är mer effektiv än lågintensiv vilket många verkar tro. BÅDA är viktiga och har sin plats i träningen, men det finns en anledning till att även eliten tränar ungefär 80-90% låg/medel-intensivt. Nu när jag inte har något särskilt konditionsmål så får den högintensiva träningen stå tillbaka, eller göra ett litet gästspel in i schemat då & då.
Vad det gäller träningen framöver så målet att fortsätta jobba med mina pull ups, funderar även på att lägga in mer övningar som jag kan göra med min kroppsvikt eftersom att jag gillar konceptet med att kunna bära upp min egen vikt. Utöver det så jobbar jag vidare med min bänkpress. Jag gillar klassiska övningar, speciellt eftersom att man kan mäta sig lite med varandra i de klassiska övningarna. Eftersom att jag är en tävlingsmänniska så tycker jag att det är roligt. Hade jag inte haft hästar som största intresse hade jag kunnat tänka mig att träna mot tävling.
Är det något som kommer efter i träningen just nu så är det benen. Som ni såg så snittar jag 2,5 pass i veckan. På de passen kan jag göra framsteg i min överkroppsträning samt hålla igång konditionen litegrann. Men de räcker inte riktigt till för att kunna köra ben också. Det sker bara någon gång då & då.
Eloge till alla dem som läst hit om min träning, haha. Trots att jag inte tränar särskilt mycket egentligen så kan jag fortfarande göra framsteg. Man kan komma långt på träning 2 gånger per vecka. Glöm inte det!
En bild från början av året, då var min första pull up fortfarande långt borta. Jag fick använda det lila bandet. Lämna en kommentar
Det var några saker som slog mig när jag var och kollade på Göteborgsvarvet både i år och även förra året.
Det första är hur många som behöver hämtas av ambulans. Väldigt obehagligt, hoppas att det gick bra för dem alla. Både i år och förra året var det VARMT, det bidrog såklart.
En annan sak är att jag sett ett par stycken som är halta redan innan start (?). Kan såklart bero på annat än att de är skadade. Men några av dem är nog helt klart envisa människor som envisas med att springa trots skada/smärta.
Det tredje är hur många det är som tejpat nästan hela kroppen med kinesiotejp (okej, kanske överdrev lite där). Men nästan. Har absolut inget emot kinesiotejp, använder det själv ibland. Både på mig & hästarna. Hade jag däremot haft ett behov av att tejpa knän, vader och ett ställe till så kanske man faktiskt inte fit nog för 2 mil? En tanke bara, haha.
Ja det var allt. Tre små reflektioner😆
I brist på en passande bild så får denna pryda inlägget. Lämna en kommentar
Jag läste i min tidning häromdagen att Krim-Kongo blödarfebervirus har kommit till Sverige. Eller åtminstone fästingen som sprider smittan. Den sprids av en fästing med mycket karaktäristiskt utseende. Den har randiga ben. Den har inte funnits i Sverige tidigare, men nu har det kommit flera exemplar hit. Dödligheten är upp till 40% (!!!), alltså ett MYCKET farligt virus.
När jag var tonårig läste jag i en tidning om TBE (som man också kan få av fästing). Då uppmärksammade man att vi haft 2 fall av den i Sverige. Den spred sig sedan som en löpeld och nu är många (inklusive jag) vaccinerad mot TBE. Skulle vi få samma utveckling på denna sjukdom blir det verkligen inte roligt. Så vitt jag vet så har ingen människa blivit smittad ännu, men själva fästingen har som tidigare nämnt förekommit i Sverige ett par gånger nu. En smittad människa kan sedan föra smittan vidare till andra människor.
Jag tänker att vi som håller på med djur ganska ofta plockar fästingar, då kan det vara bra att veta att man ska rapportera in om man skulle stöta på ett exemplar av just denna art.
Igår fick jag hem ett efterlängtat paket från Charlies!
Nämligen en airbag-väst från Free Jump. Dyr som satan, men säkerheten är viktig! Det blir snabbt ännu dyrare om man skadar sig och inte kan jobba eller får betala med hälsan som pris. Det är så jag rättfärdigat att betala över 7500 kronor för detta lilla stycke + tillbehör.
Jag red länge med traditionell säkerhetsväst när jag red ut och framförallt hoppade. Jag fortsatte att använda den ett bra tag även efter att jag fyllde 18 (det är ett krav för alla på hopptävling upp till 18 år). Jag hade en väldigt bra säkerhetsväst, men det gick ju inte att komma ifrån att det var bekvämare att rida utan. Dessutom nötte den på kavajerna som man betalat skjortan för. Så småningom fasades den ut.
När dessa airbag-västar dök upp på marknaden så blev jag genast sugen, men jag har inte kommit till skott förens nu.
Denna lilla rackare går inte att tvätta. Så nu gäller det att ta ordentligt med deodorant innan ridningen, haha. En annan nackdel är att den inte är lika smidig att använda på vintern eftersom att den ska bäras så nära kroppen som möjligt. Helst över en t-shirt eller en tunnare tjocktröja. Man ska inte bära jacka över eftersom att den blir ganska mycket större när den löser ut.
Jag kommer att fästa spännet till västen på min hoppsadel, det är den sadel som jag använder mest samt hoppar i. När jag rider i den sadeln så kommer jag att ha västen på mig. Jag hoppas att det dröjer länge tills jag ramlar av igen, hoppas då bara att det är i den sadeln jag sitter i när jag gör det, hehe. Det går att köpa fler fästen till västen om man vill kunna fästa den i flera sadlar. Även om det kan hända grejer när jag rider dressyr (olyckan kan ju vara framme närsomhelst) så är ändå tanken att använda den vid framförallt hoppning samt ridning av Lillan. Hon är lite mer spooky och kvick i sina reaktioner = större chans att jag druttar av, haha.
Som jag nämnde igår så blev det lite hoppning på kvällen. Både Palle & Ida var mycket fina! Mamma & Palle var riktiga stjärnor. De har knappt hoppat kombination i galopp eller jobbat med relaterade avstånd. Vi har fokuserat på ett lägre och balanserat tempo vilket varit gynnsamt för både Palle & mamma. Nu är allt tillräckligt bra för att tempot ska växlas upp till något som mer liknar banhoppningstempo. Det är en omställning eftersom att allt går betydligt snabbare. Det gäller att vara lite kvickare och ha ännu bättre tajming samtidigt som man inte får bli stressad. Första försöket red mamma 6 språng på linjen där det skulle vara 5 galoppsprång. Men efter det kirrade de 5 steg varenda gång. Och kombinationen gick som smort.
Palles gamla ”banhoppningstakter” kommer fram och han blir mer explosiv och ”på” i det högre tempot. Han blir inte het eller stressad, men han blir väldigt lyhörd och beredd på direktiv & hjälper från sin ryttare samtidigt som han kan ta lite mer egna intiativ om man inte berättar hur man vill ha det. Där gäller det att fortsätta att rida framåt samtidigt som man ibland får be honom att vänta. Mamma löste det himla fint. Det gick verkligen för jäkla bra!
Ida kändes också bra! Joggade fram lite lätt och sedan tog vi ett par språng som låg på ungefär 110cm. Hon var väldigt fin på hinder och harmonisk efter att ha varit lite stressad förra veckan. Möjligen att hon stod emot lite (dock inte på hinderna). Kan bero på värmen, hon blir väldigt varm eftersom att hon är så mörk. Jag har bokat in ett besök hos equiterapeut inom kort. Hon älskar att åka dit och går in i total avslappning🤎
Idag är det tisdag. Jag gick upp 03.45 och släppte ut hästarna. Sedan lade jag mig igen. Det har varit torrt länge nu och hovarna börjar bli torra samt spricka litegrann. Är en tidsfråga innan vi måste fixa till någon söm här & var. Det finns fortfarande lite dagg i gräset på morgonen, så för att ta vara på den så fick det bli ett riktigt tidigt utsläpp. Man får passa på när man inte jobbar under förmiddagen.
Idag har Palle & Ida skrittas i skogen. 65 minuter blev det. Mysig tur!
Årets övergång mellan vinterhagen och sommarhagen har gått smidigare än någonsin. Det brukar alltid vara lite rörigt och oroligt i början men i år har det verkligen varit så lugnt. De kom in i det direkt. Allt har gått smidigt. Hästarna har gått i sommarhagen i flera år, men det är tredje året med uteboxar och den rutinen som vi har nu. Så himla skönt!
Genomgång av tävlingsplaneringen ihop med lite morgonkaffe igår.
Jag har tidigare nämnt att planen är att köra på så mycket det bara går med hästarna fram tills dess att jag åker till USA. Vi åker om 5 veckor. Om allt går som det ska så är förmodligen 4 av dessa 5 helger ockuperade av tävlingar. Hoppashoppas att allt flyter på och att vi kan hålla planen med Palle & Ida. Det är ju så lite som kan ställa till det tyvärr.
Förhoppningen var att träna på med Lillan nu. Jag har tid. Mamma har tid. Perfekt väder. Men nä. Som ni vet var hon lite halt. Bollat och frågat om råd vilket ledde till att avvakta lite till. I veckan ska vi göra en lite noggrannare check av henne och sedan får vi se vad vi känner efter det. Hon visar ingenting i hagen, så noggrannare check består av longering på ridbana och/eller lätt ridning där för att se om hon känns 100% eller om det är något som fortfarande stör ögat.
Hovis var här för lite drygt en vecka sedan men det gav tyvärr ingenting. Jag tänkte att jag skulle få svar svart på vitt genom att dra av skorna och longera för att se om ojämnheten berodde på skorna. Det är första gången hon har skor i livet. Dagen som hovis kom var hon dock ohalt. Vi drog av skorna och undersökte allt noggrant men kunde inte hitta orsaken i hoven (vad vi tror i allafall). Så skorna fick faktiskt åka på igen efter att vi kontrollerat hovarna.
Eftersom att Lillan ändå är så pass bra och har blivit bättre så har vi valt att ha lite is i magen. Visar det sig att något kvarstår får vi åka och kolla upp henne för att se om det är något som hon måste ha medicinsk hjälp med.
