Iår har jag & Ida gjort 14 starter. Vi red tre stycken 110-klasser, en 115, åtta 120 och en 125-klass. Målet med året var att bli ännu mer stabila i 120 och det har vi verkligen blivit. Det andra målet var att rida lite mer mot klockan, det har vi också gjort. Det ledde till att vi vann vår första tävling tillsammans samt plockade några placeringar. Superkul!
Vi inledde året med någon hoppträning och även deltagande på en clinic. Vi gjorde sedan vår första start i april där vi kom 2:a i 110 och vann i 115cm! En riktigt bra start på året!
Sedan fick Ida hoppa in som stand in till mamma istället för Palle som tyvärr blev lite ofräsch innan en Pay n Jump. Felfritt i båda klasserna såklart!
Nästa tävling red vi i Vaggeryd i slutet av april. Vi fick ett nedslag på en annars väldigt bra runda i en 120-klass. Hade bommen legat kvar hade vi blivit topp 5, så himla retligt! Men Ida var verkligen superfin och jag var nöjd med vår runda.
I april släpptes även Ida och de andra hästarna ut i sommarhagen. De gick sedan där tills slutet av oktober.
April var en intensiv månad. Jag red faktiskt ytterligare en tävling under den månaden. 120 igen, denna gången i Vetlanda. Denna klass blev årets bottennapp. Jag ville satsa och skruvade upp tempot litegrann. Gjorde en riktig blunder. Hamnade i ett mellanläge på ett räcke där jag ville att Ida skulle ta av, men det gjorde hon inte. Hon lade in ett steg till vilket gjorde att vi rev ganska grovt. Jag kom ur fas och TABBAR mig på hindret efter det också som dessutom är en kombination med ett galoppsprång emellan. Vi kommer i botten på insprånget som är en oxer. Plötsligt blev hon smidig som en katt. Hon bänder sig över oxen utan att ta bakbommen och tar sedan två korta steg i kombinationen och klarar räcket ut. Resten av rundan flöt sedan på. Kändes konstigt att vi ”bara” fick ett nedslag när det kändes ganska dramatiskt.
Sedan red vi två tävlingar i Aneby. En i maj och en i juni. Totalt 3 klasser. Vi red hem en placering i 110-klassen och red två bra rundor i 120cm.
Lite senare i juni red vi ytterligare en 120-klass. Denna gången i Mantorp. Ida var superfin. Tyvärr ett nedslag!
I juli månad vilade vi från tävlingar.
Istället passade vi på att åka och hoppträna! Men i augusti var det dags för tävling igen. Denna gången startade vi 110 i Vetlanda. Felfria & placerade!
I september gjorde vi ytterligare en start i 120cm. Denna gången i Vaggeryd. Vi startade avdelning B denna gång. Ida var SUPERFIN och vi hoppade en felfri runda.
Sedan var det dags för Aneby igen. Tyvärr ett nedslag i vår 120-klass.
I oktober gjorde vi årets två sista starter. Valde att starta avd. B igen. Slog på stort och startade både 120 & 125 på samma dag. Ida var helt suverän (igen!) och var felfri i båda klasserna.
Jag är verkligen så nöjd med Ida. Hon har gjort en jättefin säsong och jag är evigt tacksam för denna underbara häst💖 Hon får verkligen 120 att kännas lätt. Jag var nära på att debutera 130, men det kändes aldrig helt rätt. Vi får se om det gör det någon gång nästa år. Våran styrka på tävlingsbanan är att jag verkligen ÄLSKAR att hoppa Ida. Hon litar på mig och gör det lätt för mig att göra ett bra jobb.
Våran svaghet är att vi inte är så snabba. Vi är egentligen ganska bra på att svänga, och hon har en större galopp än t.ex. Palle. Däremot så har hon en ganska låg frekvens i sin galopp, och hon är ganska långsam i sina språng. På Palle är jag snabb utan att ens försöka, på Ida känns det som att jag ridit FORT, men ändå är jag ofta långsammare än vad jag tror, haha. Just galoppfrekvens har en stor inverkan på hur snabbt ett ekipage är, det är inte så enkelt som att den som har minst galoppsprång på en bana vinner som man ofta får höra, då förenklar man det hela en hel del. Det är flera parametrar som spelar in.
Ida är inte den försiktigaste hästen. Det är både en svaghet och styrka. Styrkan i det är att hon är modig och VÅGAR. Svagheten är såklart att det ibland faller en bom som känns lite onödig.
Avslutar detta inlägg med en bild och lite film från ett vanligt ridpass här hemma:
