Idag har jag & Palle gjort årets första start! Vi red en LB:1 på hemmaklubben och ingick även i deras lag i division 3! Det var egentligen inte planerat, men de behövde en extra ryttare. Vi kom 3:a individuellt av 29 startande och 2:a med laget! Grymt roligt!
Jag & Palle på framridningen. Prisutdelning. Och rosettbilder såklart!Jag vann lite smått & gott. Rosett, plakett, hink, mössa, höpåse och en kopp/termos. Väldigt behövliga saker!Lyckad helg!
Jag & Palle har inte tävlat dressyr på över ett år nu eftersom att vi (och mamma) hellre hoppar. Självklart går han dressyrarbete, men det är skillnad på dressyr mot tävling och dressyr mot hoppning. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vara beredd på inne på banan. Han får alltid extra speed där inne och det svåraste är att få honom tillräckligt avspänd och inte ta några egna initiativ. Det lyckas vi ju oftast med, och som tur var även idag trots att det gått så pass lång tid sedan förra starten. Men givetvis vinner vi ju på att vi har gjort det så många gånger förr.
Palle kunde inte gått så mycket bättre utefter de förutsättningar vi har just nu. Jag är väldigt nöjd.
Avrundar detta inlägg med domarens kommentar: ”Väl ridet! Jämn och fin uppvisning! Bättre bärighet ger ännu högre poäng.”
Igår var verkligen en fullspäckad dag. Släppte ut hästarna ca 06.45. Sedan gjorde jag ett kortare jobbpass under morgon/förmiddag. Tur att jag har ett gäng morgonpigga kunder också!
Efter det var det dags att fixa inför tävlingen som jag & Ida åkte på. Allt ifrån utrustning, ladda kameror, foder & tanka bilen. När det var klart tog jag tag i stallet. Mocka, vatten, foder. Ja ni vet. Vid 13-tiden gick jag med Idun, så att hon skulle vara aktiverad och klar så att Zacke behövde göra minimalt medans han jobbade under eftermiddagen.
Strax innan 14:00 tog jag in och gjorde i ordning Ida. Klockan 14:30 lastade vi och åkte mot Rappestad.
Igår passade jag på att starta två klasser för första gången för detta året. 110 och 120. Eftersom att det var en kvällstävling med relativt få starter så blir det ingen lång väntan emellan, då passar det ju lite extra bra att starta två klasser tycker jag. Alla klasser var bedömning A igår (som avd. b), så vi var bara där för att träna.
Ida hoppade fint i båda klasserna. Jag är väldigt nöjd med henne. Felfritt i 110:n och tyvärr ett riktigt retligt nedslag på sista hindret i 120:n.
Vi filmade inget igår, men däremot tog vi lite bilder. Vi får se om det blev någon hyfsad. Oddsen är emot oss. Dels så är Ida inte den lättaste att få bra bilder på, dessutom började det att skymma lite. Men någon ska nog gå att skramla fram!
Ida fick faktiskt hoppa med huvan igår eftersom att hon varit lite hispig och känslig för höga ljud det senaste. Den gör det inte lättare att få bra bilder heller direkt, haha. Men hon verkar uppskatta att den verkligen är helt still och jag upplever att hon får hjälp av ljuddämpningen.
Nöjda och glada rullade vi sedan hemåt. Vi var hemma strax efter 22:00. Då nattade jag hästarna och packade ur transporten. Eftersom att jag har tävling idag igen så ville jag få ut alla grejer. Annars brukar jag ibland ta det dagen efter ifall det blivit en sen kväll.
Stort tack till Jenna som följde med. Det hade inte gått utan dig!!!🌹
Jag, Jenna & Ida har varit på kvällstävling denna fredag. Klockan är nu 22:40 och jag klev precis innanför dörren. Bara att ladda om inför morgondagens dressyrstart med Palle.
Jag får berätta mer om tävlingen sedan. Men Ida hoppade felfritt i 110cm och hade ett nedslag i 120:n (sista hindret tyvärr). Men även det en fin & okomplicerad runda. Jag är så nöjd med henne.
För er som gillar att läsa lite mer om tävlingsdagar. Här kommer ett inlägg som berättar mer om gårdagen.
Igår åkte vi som sagt till Mantorp och gjorde årets första start utomhus. Vi lastade 8:45 och kom fram ca 10:15. Ganska lång resa för en start. Tyvärr har jag inte många större tävlingar precis i närområdet. Det är egentligen bara Aneby och Vetlanda som ligger inom en timmes restid när det gäller 120-klasser. Synd att det inte finns fler.
Jag valde att starta en bedömning a/avdelning b igår. Jag gör ju det ganska ofta på Ida. Såg sedan att det var väldigt mycket fel i avdelning a. Alla som gick till omhoppning blev placerade oavsett resultat där. Det är ovanligt. Jag brukar iallafall variera mellan avdelning a eller b beroende på vad syftet med klassen är. Jag & Ida har i regel inte så stor chans på placering i en nationell 120-klass eftersom att vi inte är så snabba. Igår var syftet att förbereda oss inför kommande klasser där jag kanske rider lite mer mot klockan eller väljer att hoppa 125cm. Så vi försöker helt enkelt att samla på oss de där goa och bra rundorna som bäddar inför framtiden. I detta fallet rundor som bäddar inför den stundande säsongen.
Jag & Ida har totalt gjort 9 felfria rundor i 120cm och 2 stycken felfria rundor i 125cm. 120cm har verkligen blivit en trygg klass att rida. Även om förutsättningarna inte är perfekta för dagen så känns hoppningen ändå säker och enkel. Och det är ju så det ska vara. Startar man klasser där man är beroende utav en bra dag eller där inget får gå fel så blir det ju genast jobbigt. Det är en bra tumregel att träna en klass högre hemma än vad man sedan startar på tävling.
Hursomhelst. Resan till tävlingen gick bra igår. Det är långa avstånd på tävlingsplatsen i Mantorp. Allting tar extra lång tid. Att gå till toan, veterinärbesikta och gå banan tar längre tid än vad man tror. Vi var i läget att vi hade tid till allt, men inte till krångel. Vi är i princip alltid tidiga, men denna gången var ett undantag.
När vi ska sadla så kommer det travhästar med sulkys. Idas svans stod rätt upp och sedan satte hon igång med en ”passage”. Det var inte tal om att bara slänga på sadel och benskydd. Det var bara 15 minuters paus till min klass och medans Ida körde sin passage så var det ungefär 2-3 minuter kvar till bangång. Och som jag sagt innan. Långa avstånd. Jag ska ju ta mig till banan också, sedan tillbaka. Och då måste helst Ida vara klar då jag startade ganska tidigt i klassen. Jag & mamma håller oss såklart lugna. Men självklart gick vi upp lite i varv inombords och började känna av att tiden började att bli knapp.
Som tur var så fick vi på sadel och benskydd. Sedan skyndande jag till banan. Hade ca 10 minuter på mig att gå banan. På en så stor banan så är det i minsta laget för mig. Men 10 minuter är 10 minuter. Jag vet att jag hinner det jag ska på den tiden. Men jag var fortfarande lite uppe i varv. Fick repetera banan flera gånger och hade lite svårt att komma till 100% fokus eftersom att jag någon gång sneglade på Ida och mamma för att se om Ida fortfarande var stimmig.
Banan var väldigt inbjudande. Såg direkt att den skulle passa oss bra. När jag skyndade tillbaka till mamma & Ida så hade Ida lugnat sig ännu mer. Jag hoppade upp och började att rida fram. Kändes väldigt bra faktiskt. Hon var framme på båda tyglarna, eftergiven, balanserad. Allt kändes toppen.
Inne på framhoppningen blev hon lite stressad. Hon gillar inte att det är trångt eller att gå förbi högtalarna. Hon gjorde allt jag bad om, men låste sig lite i ryggen och var inte avslappnad. Märks främst i skritt och trav. När jag släpper fram henne i galopp och hoppar så kommer hon mer till sin rätt. Hon kan ha sådana tendenser, men är oftast lugn. Kanske var hon lite extra på tå eftersom hon blev rädd på framridningen i Linköping förra veckan.
Eftersom att tävlingsbanan är så stor så var vi tre ekipage på banan. Det betyder att jag hade ett par minuter att trava runt på Ida. På den tiden hann hon känna sig hemma på banan, eftersom att hon var lite spänd så passade det extra bra.
Sedan var det dags för start. Som ni vet red vi felfritt. Kändes enkelt. Inte vår bästa runda. Hade några partier då vi hade lite strul med galopperna. Men ändå lugnt och i ordning. Rätt antal steg på distanserna och så vidare. Inga konstigheter. En härlig runda att rida. Ida passar mig så bra i hoppningen och vi båda älskar stora banor utomhus. Så vi hade kul och fick en bra runda i bagaget. Bingo!
Idag fyller jag år. Finns det bättre sätt att fira på än att åka på tävling? Tror inte det. Ida var dessutom felfri i dagens nationella 120-klass. Årets första start utomhus!
Igår var det faktiskt dags för årets första start! Jag, mamma och Ida åkte till Jönköping och red en 110-klass.
Det slutade med ett nedslag i grunden. Ett riktigt mesigt riv där bommen precis orkade sig ut ur skållan. Men allt kändes lätt som en plätt, rundan var bra. Och det är ju det som räknas egentligen. Ibland åker en bom helt enkelt.
Rundan gav mig ett kvitto på att vi är redo för 120cm. Alla delar var på plats och Ida svarade precis så som jag önskade. Jag tänkte nästan att vi skulle gå ut i 120cm direkt först. Men eftersom att vi inte startat sedan oktober så kändes det bra att bara starta en klass samt gå ner ett pinnhål.
Iår har jag & Ida gjort 14 starter. Vi red tre stycken 110-klasser, en 115, åtta 120 och en 125-klass. Målet med året var att bli ännu mer stabila i 120 och det har vi verkligen blivit. Det andra målet var att rida lite mer mot klockan, det har vi också gjort. Det ledde till att vi vann vår första tävling tillsammans samt plockade några placeringar. Superkul!
Vi inledde året med någon hoppträning och även deltagande på en clinic. Vi gjorde sedan vår första start i april där vi kom 2:a i 110 och vann i 115cm! En riktigt bra start på året!
Idas första vinst!!!
Sedan fick Ida hoppa in som stand in till mamma istället för Palle som tyvärr blev lite ofräsch innan en Pay n Jump. Felfritt i båda klasserna såklart!
Nästa tävling red vi i Vaggeryd i slutet av april. Vi fick ett nedslag på en annars väldigt bra runda i en 120-klass. Hade bommen legat kvar hade vi blivit topp 5, så himla retligt! Men Ida var verkligen superfin och jag var nöjd med vår runda.
I april släpptes även Ida och de andra hästarna ut i sommarhagen. De gick sedan där tills slutet av oktober.
En bild från en nöjd Ida i sommarhagen.
April var en intensiv månad. Jag red faktiskt ytterligare en tävling under den månaden. 120 igen, denna gången i Vetlanda. Denna klass blev årets bottennapp. Jag ville satsa och skruvade upp tempot litegrann. Gjorde en riktig blunder. Hamnade i ett mellanläge på ett räcke där jag ville att Ida skulle ta av, men det gjorde hon inte. Hon lade in ett steg till vilket gjorde att vi rev ganska grovt. Jag kom ur fas och TABBAR mig på hindret efter det också som dessutom är en kombination med ett galoppsprång emellan. Vi kommer i botten på insprånget som är en oxer. Plötsligt blev hon smidig som en katt. Hon bänder sig över oxen utan att ta bakbommen och tar sedan två korta steg i kombinationen och klarar räcket ut. Resten av rundan flöt sedan på. Kändes konstigt att vi ”bara” fick ett nedslag när det kändes ganska dramatiskt.
Sedan red vi två tävlingar i Aneby. En i maj och en i juni. Totalt 3 klasser. Vi red hem en placering i 110-klassen och red två bra rundor i 120cm.
Vetcheck klar!
Lite senare i juni red vi ytterligare en 120-klass. Denna gången i Mantorp. Ida var superfin. Tyvärr ett nedslag!
I juli månad vilade vi från tävlingar.
Istället passade vi på att åka och hoppträna! Men i augusti var det dags för tävling igen. Denna gången startade vi 110 i Vetlanda. Felfria & placerade!
I september gjorde vi ytterligare en start i 120cm. Denna gången i Vaggeryd. Vi startade avdelning B denna gång. Ida var SUPERFIN och vi hoppade en felfri runda.
Sedan var det dags för Aneby igen. Tyvärr ett nedslag i vår 120-klass.
I oktober gjorde vi årets två sista starter. Valde att starta avd. B igen. Slog på stort och startade både 120 & 125 på samma dag. Ida var helt suverän (igen!) och var felfri i båda klasserna.
Nöjda tjejer!
Jag är verkligen så nöjd med Ida. Hon har gjort en jättefin säsong och jag är evigt tacksam för denna underbara häst💖 Hon får verkligen 120 att kännas lätt. Jag var nära på att debutera 130, men det kändes aldrig helt rätt. Vi får se om det gör det någon gång nästa år. Våran styrka på tävlingsbanan är att jag verkligen ÄLSKAR att hoppa Ida. Hon litar på mig och gör det lätt för mig att göra ett bra jobb.
Våran svaghet är att vi inte är så snabba. Vi är egentligen ganska bra på att svänga, och hon har en större galopp än t.ex. Palle. Däremot så har hon en ganska låg frekvens i sin galopp, och hon är ganska långsam i sina språng. På Palle är jag snabb utan att ens försöka, på Ida känns det som att jag ridit FORT, men ändå är jag ofta långsammare än vad jag tror, haha. Just galoppfrekvens har en stor inverkan på hur snabbt ett ekipage är, det är inte så enkelt som att den som har minst galoppsprång på en bana vinner som man ofta får höra, då förenklar man det hela en hel del. Det är flera parametrar som spelar in.
Ida är inte den försiktigaste hästen. Det är både en svaghet och styrka. Styrkan i det är att hon är modig och VÅGAR. Svagheten är såklart att det ibland faller en bom som känns lite onödig.
Avslutar detta inlägg med en bild och lite film från ett vanligt ridpass här hemma:
Då var det dags att summera året med Merry! Vi gjorde 11 starter på LA-MSV C nivå. Vi var placerade i 7 av dessa 11 starter. 5 av dessa 7 var vinster. Vi red mestadels LA:1 & LA:3, men vi debuterade även i LA:P1 samt startade en MSV C. I MSV C:n satte vi nytt PB på 66% och red in en andraplats. Vi har haft ett väldigt bra tävlingsår! För er som vill ha en grundligare genomgång av hela året så är det bara att fortsätta att scrolla neråt😃
Den 2 januari 2023 så red jag årets första ridpass på Merry vilket ni kan se film på precis ovan. Hans ägare håller igång honom efter bästa förmåga på vintern, men det innebär ändå en lugnare period för Merry. Vi använder alltid våren till att komma i form, vi är oftast som bäst i mitten och slutet av säsongen.
Vi gjorde våran första start i Mantorp precis i början av mars, sedan red vi ytterligare en tävling i Lammhult i slutet av mars. Båda starterna var i LA:3 och vi slutade precis utanför placering i båda. Lite irriterande, haha.
Tredje starten gjorde vi i Ölmstad.
Den 10 april gav vi oss ut igen. Denna gången startade vi LA:1 i Ölmstad. Vad det gäller placering så blev det tredje gången gillt. Denna gången vann vi på 68% trots att Merry var lite spänd, vi fick dessutom en lite större miss🏆 Vi var glada över att få vinna klassen, men än var vi fortfarande i vår uppstartsfas. Vi kunde bättre än så!
Vinst i LA:3 den 7 maj.
Nästa start skedde en månad senare. Jag var taggad på att sätta årets första pangträff, men nja, så blev det inte riktigt. Men vi var bäst för dagen och vann på våra 66%. Jag var nöjd med ritten och vi hade inga direkta missar. Vi var bara inte riktigt ”där” för att kunna ta de högre poängen.
Tävlingen efter det red vi i Kinda. Vi startade en LA:3 och håvade då vi in vår tredje raka vinst. Denna gången på 69%. Här började vi hitta formen!
Efter Kinda kände jag att nu jäklar kör vi. Men det blev inte riktigt så. Vi startade LA:P1 i Mantorp och där blev det tydligt att vi hade en bit kvar för att verkligen kunna behärska de lite svårare sakerna som enkla byten och skolor som ingår i det programmet. Sedan var det visserligen första gången vi red det programmet, det tar ju ett par gången innan man får snits på varje program.
Tävlingen efter det var i Holaveden där det blev både stolpe in och ut på samma gång. Vi hade stolpe in för att vi knep en andraplats på mediokra 64%, men stolpe ut för att Merry fick en fluga som irriterade honom i näsan. Han kändes fin men blev orolig med huvudet och frustade mycket i programmets inledning. Dålig tajming.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge… Nästa tävling fick vi äntligen till det. Vi red ihop 70% och tog hand om vinsten i LA:1 på Jönköping Summer Dressage! Jag var verkligen så jäkla sugen och taggad på att få till just en sådan ritt. Jag var nöjd med vår prestation och antog att den skulle få god utdelning, men det var lite extra spännande att vänta på poängen eftersom att det var en för oss nya domare som dömde klassen. Vanligtvis vet jag vilken % vi kommer att få på ett ungefär när vi rider för de domare som vi ridit för tidigare, men med en ny är det svårare att gissa.
Träningspass hemma hos Merry under sommaren. Tävling i Kinda igen.
Sedan var det dags att rida ytterligare en tävling i Kinda. Formen var med oss igen. Vi red in ytterligare en vinst på 70% i LA:3, sedan slog vid dessutom till med 66% i MSV C:1 och tog andraplatsen där. Vilken PANGDAG! Vi var så glada och nöjda.
Årets sista start gjorde vi LA:3. Vi fick inte riktigt till det denna gången. Trots det så red vi ihop 68% vilket ändå är ganska fina poäng. Helst vill man ju vinna på över 70% varje gång, men det går ju inte, haha.
Bilder från två ridpass hemma hos mig efter avslutad tävlingssäsong nu under hösten/vintern.
Ytterligare en fin säsong av Merry. Vi kan inte vara annat än nöjda såklart. Han hävdar sig fint bland de stora hästarna, för visst är det skillnad på en ponny och ett halvblod avlat för dressyr. Även om Merry har fina gångarter så bleknar vi lite bredvid de lovande dressyrhästarna ibland. Vi vinner framförallt tack vare att vi kan göra sakerna ganska korrekt, harmoniskt och ofta med ganska stor precision & noggrannhet eftersom att han är så lydig. Jag & Johanna är ju verkligen hobbyryttare dessutom, jag är säker på att Merry hade kunnat utveckla sina gångarter ganska mycket ifall man hade satsat till 100%. Bästaste Merryboo💓
