Kategori: Källhults Spotless

Igår var vi hos veterinären igen. Vi gjorde ett rektalt ultraljud på Lillan för att kolla på si-leder, ligament kring bäckenet, det man kan se av sista delen av ryggraden samt ytterligare någon led som jag inte minns namnet på.

Vi började med en rörelsecheck. Och det var lika dåligt som det varit de senaste veckorna. OK på rakt spår. Kraftig rörelsestörning på böjt spår. Speciellt i höger varv. Snubblar flera gånger och ser inte ut att få med sig sitt vänstra bakben när hon svänger till höger.

När vi gjorde det rektala ultraljudet så hittades för första gången ett fynd. Vi har ju letat och letat men inte funnit något tidigare trots att hon är röntgad från topp till tå samt har gjort ultraljud på bakknäna. Allt har varit UA.

Jag måste läsa journalen (väntar på att de sista uppgifterna) för att kunna uttrycka mig exakt. Men i det stora hela så såg de en disk i ryggen som inte såg frisk ut. De såg också pålagringar kring denna skada. Detta fynd (ihop med Lillans symptom) bedömdes vara så pass allvarligt att de dömde ut henne direkt. Skadan är orsakad av trauma. Förmodligen trycker detta på nerver som gör att hon har nedsatt styrka och koordination i sina bakben vilket skapar hennes rörelsestörning. Prognosen är mycket dålig. De tror inte att hon blir bra igen.

Jag lutar åt att be ytterligare en veterinär kolla på bilderna som vi fick igår. Jag själv är dålig på diskskador när det gäller hästar. Det vore intressant att se om jag kan få någon med ännu mer expertis uttrycka sig om bilderna. Inte för att jag misstror veterinärerna som jobbade med henne igår, utan för att jag vill vara säker och själv få lite mer kunskap & kött på benen.

Nu när Lillan inte rids (och vem vet om vi någonsin kommer dit igen) så har jag masserat henne flera dagar i veckan. Jag började med att knåda, men jag har successivt gått över till en taktil massage då hon har visat att det är den som hon gillar bäst💆‍♀️

Lillan är en väldigt aktiv häst. Pillig och alltid lite ”igång”. Men massagen har visat sig vara avslappnande och hon har kunnat stå & njuta utan att tugga på grimskaftet, nafsa eller syssla med alla konstiga grejer som är så typiskt henne.

Ett bra sätt att stärka relationen oss emellan nu när det varit jobbigt ett tag. Veterinärvård där vi tyvärr har fått göra saker som kostat en gnutta på hennes tillit trots att veterinären varit väldigt lyhörd och anpassar sitt arbetssätt för att det ska bli så bra som möjligt för henne.

Igår fick Lillan foderstrupsförstoppning. Som tur var en väldigt mild variant som släppte väldigt snabbt utan att vi behövde tillkalla veterinär. Det tog nog bara 2-3 minuter innan det var över.

Jag har faktiskt aldrig varit med om det tidigare. Hon fick helt galna kramper i halsen och började att visa symptom på att vilja lägga sig ner. Vi började att gå med henne och då tog det bara någon minut innan det lossnade. Så skönt att det inte blev värre än så🙏 Finns ju lite komplikationer som de kan drabbas av efteråt, det hoppas jag att vi slipper.

Dagens besök hos veterinären med Lillan gav inget konkret.

Hon ser inte bra ut. Ojämn i bakkärran. På böjt spår så snubblar hon flera gånger med bakbenen. Hon ser ut att ha svårt att få med sig sitt ena bakben. På rakt spår är det inte alls lika framträdande. Hon snubblar aldrig på rakt spår.

Hon var ren på böjprov igen. Det var bara första besöket vi fick en liiiiten reaktion på en hasled vilket hon inte har uppvisat någon mer gång sedan dess.

Vi kompletterade med ännu fler bilder på ena bakbenet samt röntgade halskotpelaren. Ryggen tog vi förra gången. Allt utan anmärkning.

Det tar tid att systematiskt gå igenom en häst. Vi har tagit bit för bit. Och vi har inte fått något att gå på. Alls.

Nästa gång ska veterinären gå in med ett rektalt ultraljud för att ultraljuda si-leder, delar av ryggraden och lite annat. Sedan har vi gått igenom hela hästen i stort sett.

Lillan har ju varit svårare att träna. Och den problematik som hon uppvisar nu tror jag varit med henne i flera år. Det har kommit smygande och under den senaste tiden snabbt förvärrats.

Hon har inte utvecklats i den takt som hon borde och haft väldigt svårt för vissa saker. Som att hoppa och att gå på böjda spår. Just när man tror att det lossnar så är man tillbaka på ruta ett. Väldigt ojämn i sin förmåga att prestera. Jag har ridit många hästar och aldrig varit med om något liknande.

Chansen att hon blir den rid och tävlingshäst som jag hade önskat är näst intill omöjlig med tanke på den historia som hon har. Så känns det iallafall. Jag har redan börjat sörja allt som inte blev. Allt som man hade hoppats på. Hon är en lite småjobbig häst på flera sätt, samtidigt som hon har flera jättebra egenskaper som jag vill ha i en träning & tävlingskompis. Det hade kunnat bli så bra. Och värst av allt är ju att hon inte får ha den starka & friska kropp som hon är menad att få ha. Att hon inte mår bra.

Efter att ha sett hennes utveckling till det sämre under de senaste veckorna där våra misstankar om att hältan sitter högt förstärkts genom att vi kunnat utesluta en hel del annat så känns det ändå som vi kanske kan hitta något som förklarar det hela nästa gång? Vi får hoppas på det. Det vore skönt att få en diagnos och därmed också en prognos.

Idag har Lillan fått åka till veterinären igen. Tredje gången gången på kort tid. Och fler ska det bli. Redan nästa vecka igen. Idag var vi bara där för att behandla inken, det är också den vi ska behandla på kommande besök förutom nästa vecka då hon även ska träffa deras fysioterapeut.

Vaccinet hjälper på 70% av hästarna. Så nu får vi verkligen hoppas att hon är på rätt sida av statistiken. Frätande salvor ska inte användas så nära ögat. Och operera vill man inte heller göra på detta område. Så vi är tyvärr väldigt beroende av att detta hjälper. Bäst att inte tänka för mycket på detta… Det är bara att behandla på och hålla tummarna✊

Idag var det dags för återbesök för Lillan. Det som stod på agendan var check av hennes hälta bak samt påbörja behandling mot inken.

Igår kväll när jag skulle ta in hästarna lade jag dock märke till att hon var oren på höger fram. Var rädd för att det skulle göra det svårt att göra en bedömning idag och kanske leda till ytterligare en utredning. Otroligt nog var hon inte halt idag? Veterinären undersökte benet (böjprov osv), men ingen reaktion. Så skönt. Hoppas att det fortsätter så. Det gjorde att vi kunde fortskrida med vår plan. Lillan såg väldigt mycket bättre ut idag, så ingen ny behandling behövdes. Hon var fin i longeringen och på böjprov.

Veterinären tyckte att hon var lite spänd i ryggen, så hon fick stötvågsbehandling över länden. Utöver det sprutades inken. Så nu håller vi tummarna att det gör susen. Inken ska sprutas tätt i början. Redan nästa vecka ska vi tillbaka.

Jag vågar inte ropa hej eller anta att vi botat Lillan. Med tanke på hur svårt vissa saker varit och hur diffusa problem hon haft så räknar jag med att grundorsaken kan vara betydligt mer komplex. Hur eller hur så är det roligt att hon svarat så bra, det är huvudsaken och ger hopp! Nu tar vi det härifrån och ser hur det artar sig!

Jajamän. Idag skoddes Lillans bakhovar för allra första gången. Veterinären ville ha henne skodd bak, jag hade dock tänkt att sko henne bak vi detta tillfälle oavsett. Anledningen till att jag inte skott henne bak tidigare är för att hon varit väldigt rädd om sina bakben. Och så har hon ju funkat väldigt bra barfota, eller det har känts så iallafall. Vi får väl snart facit på vad hon föredrar helt enkelt. Om hon lite har ”bitit ihop” och nu får hjälp av skorna eller om det inte spelar någon roll.

De senaste gångerna så har verkningen varit 10/10, och då kändes det rimligt att ta nästa steg. Lillan var inte helt bekväm när skorna skulle på och det krävdes sin lilla insats (mycket godis🍬), men nu är de som sagt på!