Kategori: Källhults Spotless

Dagens besök hos veterinären med Lillan gav inget konkret.

Hon ser inte bra ut. Ojämn i bakkärran. På böjt spår så snubblar hon flera gånger med bakbenen. Hon ser ut att ha svårt att få med sig sitt ena bakben. På rakt spår är det inte alls lika framträdande. Hon snubblar aldrig på rakt spår.

Hon var ren på böjprov igen. Det var bara första besöket vi fick en liiiiten reaktion på en hasled vilket hon inte har uppvisat någon mer gång sedan dess.

Vi kompletterade med ännu fler bilder på ena bakbenet samt röntgade halskotpelaren. Ryggen tog vi förra gången. Allt utan anmärkning.

Det tar tid att systematiskt gå igenom en häst. Vi har tagit bit för bit. Och vi har inte fått något att gå på. Alls.

Nästa gång ska veterinären gå in med ett rektalt ultraljud för att ultraljuda si-leder, delar av ryggraden och lite annat. Sedan har vi gått igenom hela hästen i stort sett.

Lillan har ju varit svårare att träna. Och den problematik som hon uppvisar nu tror jag varit med henne i flera år. Det har kommit smygande och under den senaste tiden snabbt förvärrats.

Hon har inte utvecklats i den takt som hon borde och haft väldigt svårt för vissa saker. Som att hoppa och att gå på böjda spår. Just när man tror att det lossnar så är man tillbaka på ruta ett. Väldigt ojämn i sin förmåga att prestera. Jag har ridit många hästar och aldrig varit med om något liknande.

Chansen att hon blir den rid och tävlingshäst som jag hade önskat är näst intill omöjlig med tanke på den historia som hon har. Så känns det iallafall. Jag har redan börjat sörja allt som inte blev. Allt som man hade hoppats på. Hon är en lite småjobbig häst på flera sätt, samtidigt som hon har flera jättebra egenskaper som jag vill ha i en träning & tävlingskompis. Det hade kunnat bli så bra. Och värst av allt är ju att hon inte får ha den starka & friska kropp som hon är menad att få ha. Att hon inte mår bra.

Efter att ha sett hennes utveckling till det sämre under de senaste veckorna där våra misstankar om att hältan sitter högt förstärkts genom att vi kunnat utesluta en hel del annat så känns det ändå som vi kanske kan hitta något som förklarar det hela nästa gång? Vi får hoppas på det. Det vore skönt att få en diagnos och därmed också en prognos.

Idag har Lillan fått åka till veterinären igen. Tredje gången gången på kort tid. Och fler ska det bli. Redan nästa vecka igen. Idag var vi bara där för att behandla inken, det är också den vi ska behandla på kommande besök förutom nästa vecka då hon även ska träffa deras fysioterapeut.

Vaccinet hjälper på 70% av hästarna. Så nu får vi verkligen hoppas att hon är på rätt sida av statistiken. Frätande salvor ska inte användas så nära ögat. Och operera vill man inte heller göra på detta område. Så vi är tyvärr väldigt beroende av att detta hjälper. Bäst att inte tänka för mycket på detta… Det är bara att behandla på och hålla tummarna✊

Idag var det dags för återbesök för Lillan. Det som stod på agendan var check av hennes hälta bak samt påbörja behandling mot inken.

Igår kväll när jag skulle ta in hästarna lade jag dock märke till att hon var oren på höger fram. Var rädd för att det skulle göra det svårt att göra en bedömning idag och kanske leda till ytterligare en utredning. Otroligt nog var hon inte halt idag? Veterinären undersökte benet (böjprov osv), men ingen reaktion. Så skönt. Hoppas att det fortsätter så. Det gjorde att vi kunde fortskrida med vår plan. Lillan såg väldigt mycket bättre ut idag, så ingen ny behandling behövdes. Hon var fin i longeringen och på böjprov.

Veterinären tyckte att hon var lite spänd i ryggen, så hon fick stötvågsbehandling över länden. Utöver det sprutades inken. Så nu håller vi tummarna att det gör susen. Inken ska sprutas tätt i början. Redan nästa vecka ska vi tillbaka.

Jag vågar inte ropa hej eller anta att vi botat Lillan. Med tanke på hur svårt vissa saker varit och hur diffusa problem hon haft så räknar jag med att grundorsaken kan vara betydligt mer komplex. Hur eller hur så är det roligt att hon svarat så bra, det är huvudsaken och ger hopp! Nu tar vi det härifrån och ser hur det artar sig!

Jajamän. Idag skoddes Lillans bakhovar för allra första gången. Veterinären ville ha henne skodd bak, jag hade dock tänkt att sko henne bak vi detta tillfälle oavsett. Anledningen till att jag inte skott henne bak tidigare är för att hon varit väldigt rädd om sina bakben. Och så har hon ju funkat väldigt bra barfota, eller det har känts så iallafall. Vi får väl snart facit på vad hon föredrar helt enkelt. Om hon lite har ”bitit ihop” och nu får hjälp av skorna eller om det inte spelar någon roll.

De senaste gångerna så har verkningen varit 10/10, och då kändes det rimligt att ta nästa steg. Lillan var inte helt bekväm när skorna skulle på och det krävdes sin lilla insats (mycket godis🍬), men nu är de som sagt på!

Idag var det dags för vetcheck för Lillan. Och den valde jag att göra eftersom att så mycket varit svårt för Lillan i ridningen. Framförallt att hålla balansen. När balansen varit hyfsad så har vi hoppat litegrann, men även det har varit väldigt svårt för henne. Vi har jobbat på med våra små hinder, om & om igen.

Jag upplever även att hon blir ojämn i bak när hon tappar balansen vilket kan vara helt normalt. När man tappar balansen så kan man också tappa rytmen. Detta syns egentligen mest när jag longerar henne. Och där blir det ju lätt att hon bara ramlar på litegrann.

Ni vet ju att jag är väldigt noggrann med grunderna. Jag har jobbat som tusan med att få henne vettig i markarbetet. Till slut måste man fråga sig. Är hon ojämn för att hon tappar balansen, eller tappar hon balansen för att hon inte är riktigt jämn? Finns det ett kroppsligt problem som gör att det är så svårt för mig att få henne balanserad och bärig? Ska det verkligen vara såhär svårt? Jag har ju utbildat ganska många hästar, och jag skulle vilja påstå att ingen varit så svår som Lillan.

Vi har haft många bra ridpass där vi har glimmat till, det har gjort mig ännu mer förvånad när hon helt plötsligt backat 3 steg igen. Det har varit en väldigt ojämn resa med många bumps in the road kan man väl sammanfatta det hela som. På det stora hela har hon dock utvecklats mycket, när vi började så liknade det verkligen ingenting, haha. Hon var så ofärdig i både kropp & knopp, även det på en nivå som jag inte upplevt innan.

Hursomhelst. Det är alltid väldigt nervöst att åka till veterinären. Skräcken är ju att de ska hitta något riktigt dåligt. Att det ska vara kört. Jag åker ju faktiskt dit för att jag misstänker att de ska hitta något. Frågan är bara vad. Det finns också en rädsla att man ska ha missbedömt situationen helt och att hästen ska vara halt på varenda ben. Men så var det inte skönt nog😅

Lillan är ju inte den lättaste patienten. Hon är reaktiv och rädd om sina bakben. Det var inte helt lätt idag.

Hursomhelst. Lillan gjorde longeringen och även böjproven SÅ bra. Vi fick göra flera övergångar mellan trav & galopp, det gjorde hon verkligen kanon. Så lyhörd och koncentrerad🥺 Veterinären kunde bara se hennes ojämnhet på böjt spår (precis som vi) och kunde inte avgöra vilket ben det var. De tog en app till hjälp, men den visste inte heller. Vi gick vidare till böjprov och fick en liten reaktion (väldigt liten) på höger bak. De ville gå vidare med att behöva. Då sa Lillan upp sig. De fick bara i en bedövning i hasen, men det skulle ha varit två. Vi fick köra på det. Hon blev bättre. Sedan röntgen & ultraljud av has & bakknä. Utan anmärkning. Eftersom att hon blev bättre av att bedöva hasen så behandlades den. Men det finns en risk för att hältan kan vara hög och att vi måste leta oss uppåt. Det är helt klart lite mystiskt. Jag kan inte skriva alla symptom och funderingar här. Men detta är en sammanfattning. Tiden får utvisa vart detta ska ta vägen. Vi börjar i denna ände och får helt enkelt se hur hon svarar på behandlingen. Hon ska även skos bak för att se om det kan hjälpa henne. Hoppas bara att hon ger oss förtroendet att sko henne efter idag.

Vad det gäller inken så ska den eventuellt behandlas med vaccin. Det är förhoppningsvis något vi kan göra vid nästa återbesök.

Vi kollade munnen också. Hon var fin i munnen. Fanns inga skador från bettet. Skönt🙏 Däremot några vassa hakar längre upp i tandraden som faktiskt gjort små sår. Inga stora sådana. Men skönt att vi fick det åtgärdat.