Kategori: Hållidej

Idag fick Ida åka till ridhus i den nya transporten igen. Det gick bra idag också, och hon var faktiskt superfin under ridpasset.

Jag inverkade inte särskilt mycket men jag försökte att vara mer skärpt. Sitta i balans själv, ha händerna framför mig och bara bjuda henne framåt i balans. Successivt låta henne hitta sin kropp och ett bra arbete.

Hon gav mig mer än vad jag förväntade mig så det kändes verkligen jättebra. Ida har faktiskt aldrig vilat i 6 veckor sedan jag skaffade henne. Inte vad jag minns iallafall. Hon har såklart haft flera kortare vilor. Jag tror att det gjort henne gott. Inte nödvändigtvis för kroppen, men för knoppen. Ida är den av mina hästar som har mest inre stress. Dessutom har hon mer inre stress än vad man tror. Genom att slippa mig så har hon verkligen kunnat slappna av och bara bry sig om att göra precis det hon vill.

Hursomhelst. Ida har en tendens till att skynda sig ut ur transporten. Och nu när vi kört med nya så har hon verkligen kastat sig ut. Det bara dundrar till och så är hon ute. Inte optimalt. Det måste vi träna på. Hon har alltid haft denna tendens när hon blir stressad. Nu är hon ju lite stressad eftersom att transporten är ny, så då kommer det beteendet fram väldigt tydligt igen. Idag tränade jag lite med henne, men hon är inte riktigt mottaglig för att ta emot det exakt som jag vill. Men förhoppningsvis är hon det snart. Ida är faktiskt den enda häst som jag har haft som har jäktat ut ur transporten.

Ida var minst sagt speedad idag när vi skulle hoppa. Hon var mer inställd på fart & bus snarare än att jobba över hinderna. På slutet när överskottsenergin släppt så fick jag henne att hoppa med bibehållen balans och genomsläpplighet. Istället blev språnget lite matt, men man kan inte alltid få allt. Kändes ändå bra att avsluta med lite ordning, haha.

Jag tycker inte att hästarna behöver gå med krökt nacke när de hoppar, men jag vill ha dem i ett bra arbete. Att spänna underhalsen och lite skjuta framåt som Ida gjorde idag är inte det jag är ute efter. Men det postiva var att hon bara kändes glad, sprallig och fräsch. Positiv stress. Hon ville hoppa och hade ett jäkla tryck. Det är något att vara tacksam över, upp till mig att försöka vägleda energin till lite mer jobb nästa gång. Även om det blev lite rörigt så kan jag inte vara missnöjd, det var roligt!