Ida placerad i 125cm idag🏆 Jag red dock det sämsta jag gjort på väldigt väldigt länge. Då är det tacksamt med en bra häst som gör jobbet åt en. Tack Ida❣️
Detta är faktiskt min andra placering någonsin i 125cm. Första gången var på Palle 2014 (10 år sedan nu😮). Senaste gången jag var placerad i 120cm var 2019, även det på Palle. Så det var ju verkligen på tiden med en placering på denna för mig ”högre” nivå igen🥳.
Lämnar helt klart tävlingen med en bitterljuv känsla. Glad över min häst. Placeringen. Men också så jäkla irriterad och typ förbryllad över min ridning som verkligen inte höll måttet idag.
Igår dressyrtränade jag Ida och Lillan för Ulla. Jag har inte tränat för Ulla sedan början av december. Gått nästan 5 månader sedan sist alltså. Det är galet hur tiden springer iväg när man inte aktivt planerar och prioriterar att få in träningar.
Ida fick börja och hon var otroligt fin! Hon har varit väldigt fin det senaste och det har känts väldigt bra, men bara för att det känns bra så behöver det ju inte nödvändigtvis vara så himla bra. När Ulla kommer så får jag statusen svart på vitt. Och som tur var så fick jag veta att jag gjort vettiga saker under dessa 5 månader.
Tänkte precis skriva att vi jobbade med grunderna. Men det gör vi ju alltid. Egentligen så lämnar man ju aldrig någonsin grunderna när man rider. Det är ju alltid det man jobbar på. Sedan kan man ju ha enstaka ridpass där fokus kanske snarare ligger på programvägar, men eftersom att jag inte tävlar i dressyr på det sättet så sker det aldrig.
Ida var iallafall jättefin och det blev en riktigt bra träning.
Lillan jobbade också på (*trumvirvel*) grunderna! För oss blir det mycket fokus på övergångar. Lillan kommer långt inunder sig med sina bakben, men de är ganska raka, stötiga och bra på skyffla på. Vi jobbar på att hitta mer ”fjädring” i bakbenen och hitta mer bärighet. Genom att göra övergångar så tränar vi på den förmågan.
Lillan tyckte att det blev jobbigt och blev lite rörig. Hon ville förkomma mig och lite springa ifrån arbetet. Men det var egentligen ett positivt tecken på att vi faktiskt kom närmare det arbete som vi ville ha.
Väldigt nöjd med båda hästarna! Nästa veckan är planen att träna för Ulla igen!
Idag var det faktiskt dags att släppa hästarna i sommarhagen. Jisses vad glada de blev, särskilt Palle. Han började att busa först, och slutade sist.
Det blev mycket luftakrobatik. Lillan!17 år, men väldigt atletisk fortfarande, haha!Vad är detta egentligen? Haha!Haha!Lillan har fått nog och börjat beta. Palle är inte riktigt klar ännu!Lugnet har lagt sig.
Det är alltid lite jobbigt att se dem fara omkring sådär hejdlöst, men som tur var så hittade de lugnet ganska snart. Det är alltid lite mer spring den första perioden i hagen (tagga tappskor, hehe). Men snart kommer de att komma in i de nygamla rutinerna. Vi gör ju såhär varje år.
Igår var verkligen en fullspäckad dag. Släppte ut hästarna ca 06.45. Sedan gjorde jag ett kortare jobbpass under morgon/förmiddag. Tur att jag har ett gäng morgonpigga kunder också!
Efter det var det dags att fixa inför tävlingen som jag & Ida åkte på. Allt ifrån utrustning, ladda kameror, foder & tanka bilen. När det var klart tog jag tag i stallet. Mocka, vatten, foder. Ja ni vet. Vid 13-tiden gick jag med Idun, så att hon skulle vara aktiverad och klar så att Zacke behövde göra minimalt medans han jobbade under eftermiddagen.
Strax innan 14:00 tog jag in och gjorde i ordning Ida. Klockan 14:30 lastade vi och åkte mot Rappestad.
Igår passade jag på att starta två klasser för första gången för detta året. 110 och 120. Eftersom att det var en kvällstävling med relativt få starter så blir det ingen lång väntan emellan, då passar det ju lite extra bra att starta två klasser tycker jag. Alla klasser var bedömning A igår (som avd. b), så vi var bara där för att träna.
Ida hoppade fint i båda klasserna. Jag är väldigt nöjd med henne. Felfritt i 110:n och tyvärr ett riktigt retligt nedslag på sista hindret i 120:n.
Vi filmade inget igår, men däremot tog vi lite bilder. Vi får se om det blev någon hyfsad. Oddsen är emot oss. Dels så är Ida inte den lättaste att få bra bilder på, dessutom började det att skymma lite. Men någon ska nog gå att skramla fram!
Ida fick faktiskt hoppa med huvan igår eftersom att hon varit lite hispig och känslig för höga ljud det senaste. Den gör det inte lättare att få bra bilder heller direkt, haha. Men hon verkar uppskatta att den verkligen är helt still och jag upplever att hon får hjälp av ljuddämpningen.
Nöjda och glada rullade vi sedan hemåt. Vi var hemma strax efter 22:00. Då nattade jag hästarna och packade ur transporten. Eftersom att jag har tävling idag igen så ville jag få ut alla grejer. Annars brukar jag ibland ta det dagen efter ifall det blivit en sen kväll.
Stort tack till Jenna som följde med. Det hade inte gått utan dig!!!🌹
Jag, Jenna & Ida har varit på kvällstävling denna fredag. Klockan är nu 22:40 och jag klev precis innanför dörren. Bara att ladda om inför morgondagens dressyrstart med Palle.
Jag får berätta mer om tävlingen sedan. Men Ida hoppade felfritt i 110cm och hade ett nedslag i 120:n (sista hindret tyvärr). Men även det en fin & okomplicerad runda. Jag är så nöjd med henne.
För er som gillar att läsa lite mer om tävlingsdagar. Här kommer ett inlägg som berättar mer om gårdagen.
Igår åkte vi som sagt till Mantorp och gjorde årets första start utomhus. Vi lastade 8:45 och kom fram ca 10:15. Ganska lång resa för en start. Tyvärr har jag inte många större tävlingar precis i närområdet. Det är egentligen bara Aneby och Vetlanda som ligger inom en timmes restid när det gäller 120-klasser. Synd att det inte finns fler.
Jag valde att starta en bedömning a/avdelning b igår. Jag gör ju det ganska ofta på Ida. Såg sedan att det var väldigt mycket fel i avdelning a. Alla som gick till omhoppning blev placerade oavsett resultat där. Det är ovanligt. Jag brukar iallafall variera mellan avdelning a eller b beroende på vad syftet med klassen är. Jag & Ida har i regel inte så stor chans på placering i en nationell 120-klass eftersom att vi inte är så snabba. Igår var syftet att förbereda oss inför kommande klasser där jag kanske rider lite mer mot klockan eller väljer att hoppa 125cm. Så vi försöker helt enkelt att samla på oss de där goa och bra rundorna som bäddar inför framtiden. I detta fallet rundor som bäddar inför den stundande säsongen.
Jag & Ida har totalt gjort 9 felfria rundor i 120cm och 2 stycken felfria rundor i 125cm. 120cm har verkligen blivit en trygg klass att rida. Även om förutsättningarna inte är perfekta för dagen så känns hoppningen ändå säker och enkel. Och det är ju så det ska vara. Startar man klasser där man är beroende utav en bra dag eller där inget får gå fel så blir det ju genast jobbigt. Det är en bra tumregel att träna en klass högre hemma än vad man sedan startar på tävling.
Hursomhelst. Resan till tävlingen gick bra igår. Det är långa avstånd på tävlingsplatsen i Mantorp. Allting tar extra lång tid. Att gå till toan, veterinärbesikta och gå banan tar längre tid än vad man tror. Vi var i läget att vi hade tid till allt, men inte till krångel. Vi är i princip alltid tidiga, men denna gången var ett undantag.
När vi ska sadla så kommer det travhästar med sulkys. Idas svans stod rätt upp och sedan satte hon igång med en ”passage”. Det var inte tal om att bara slänga på sadel och benskydd. Det var bara 15 minuters paus till min klass och medans Ida körde sin passage så var det ungefär 2-3 minuter kvar till bangång. Och som jag sagt innan. Långa avstånd. Jag ska ju ta mig till banan också, sedan tillbaka. Och då måste helst Ida vara klar då jag startade ganska tidigt i klassen. Jag & mamma håller oss såklart lugna. Men självklart gick vi upp lite i varv inombords och började känna av att tiden började att bli knapp.
Som tur var så fick vi på sadel och benskydd. Sedan skyndande jag till banan. Hade ca 10 minuter på mig att gå banan. På en så stor banan så är det i minsta laget för mig. Men 10 minuter är 10 minuter. Jag vet att jag hinner det jag ska på den tiden. Men jag var fortfarande lite uppe i varv. Fick repetera banan flera gånger och hade lite svårt att komma till 100% fokus eftersom att jag någon gång sneglade på Ida och mamma för att se om Ida fortfarande var stimmig.
Banan var väldigt inbjudande. Såg direkt att den skulle passa oss bra. När jag skyndade tillbaka till mamma & Ida så hade Ida lugnat sig ännu mer. Jag hoppade upp och började att rida fram. Kändes väldigt bra faktiskt. Hon var framme på båda tyglarna, eftergiven, balanserad. Allt kändes toppen.
Inne på framhoppningen blev hon lite stressad. Hon gillar inte att det är trångt eller att gå förbi högtalarna. Hon gjorde allt jag bad om, men låste sig lite i ryggen och var inte avslappnad. Märks främst i skritt och trav. När jag släpper fram henne i galopp och hoppar så kommer hon mer till sin rätt. Hon kan ha sådana tendenser, men är oftast lugn. Kanske var hon lite extra på tå eftersom hon blev rädd på framridningen i Linköping förra veckan.
Eftersom att tävlingsbanan är så stor så var vi tre ekipage på banan. Det betyder att jag hade ett par minuter att trava runt på Ida. På den tiden hann hon känna sig hemma på banan, eftersom att hon var lite spänd så passade det extra bra.
Sedan var det dags för start. Som ni vet red vi felfritt. Kändes enkelt. Inte vår bästa runda. Hade några partier då vi hade lite strul med galopperna. Men ändå lugnt och i ordning. Rätt antal steg på distanserna och så vidare. Inga konstigheter. En härlig runda att rida. Ida passar mig så bra i hoppningen och vi båda älskar stora banor utomhus. Så vi hade kul och fick en bra runda i bagaget. Bingo!
Idag fyller jag år. Finns det bättre sätt att fira på än att åka på tävling? Tror inte det. Ida var dessutom felfri i dagens nationella 120-klass. Årets första start utomhus!
Idag var det dags för ombyggnation på ridbanan. Det resulterade i följande:
En gymnastikserie. Travbom, kryss, räcke, oxer.Galoppbommar. Två räcken. En oxer. Slutresultatet!
Ida var först ut idag. Jag beslutade mig för att hoppa henne igen trots att vi hoppade i lördags. Det ska bli otroligt dåligt väder i veckan, så det är inte säkert att det blir något mer tillfälle att hoppa innan helgen. Jag funderar nämligen på att efteranmäla mig till en tävling, i sådana fall känns det bra att ha hoppat ytterligare en gång.
Ida hoppade jättefint igen. Vi värmde upp över galoppbommarna, räckena och oxern. Sedan hoppade vi serien. Ida landar lätt i höger galopp efter hinderna vilket beror på att hon drar lite till höger i sprången. Särskilt på lite större hinder och oxrar. Vi fick dock till det ganska bra idag. Hon var nästan helt rak över oxern och landade i vänster galopp de flesta gångerna. Bingo!
Jag kände faktiskt inte alls av att vi hoppade i lördags. Hon kändes mjuk, smidig och glad. Jag har sagt det innan och säger det igen, hon är verkligen fantastisk att hoppa.
Några språng från idag:
Efter Ida var det Palle och Lillans tur. Palle skrittades bara idag. Jag gick in med inställningen att jag skulle jogga Lillan idag eftersom att hon var trött i lördags. Men hon kändes pigg och fräsch. Så vi red en hel del över galoppbommarna. Och vad bra hon gjorde det!!!
Idag var hon precis så som jag önskar. Hon balanserar upp sig med hjälp av sin hals, hon tar stöd långt framme. Allt flöt på helt löjligt bra. Hon var enkel att svänga åt båda håll. Direkt när jag kommer ur svängen är hon rak. Hon är hela tiden jämn i kontakt och steglängd. Jag ser distansen tidigt och vi kommer precis rätt nästan alla gånger. Hon gör bommarna jättefint utan att ändra steglängd eller kontakt. Balanserad före, över & efter. Riktigt riktigt bra!
Imorgon får samtliga hästar vila pga vädret. Sedan får vi ta det lite vartefter. Men eftersom att det ska bli fortsatt sämre väder så räknar jag med att det kommer att bli en lite lugnare vecka för hästarna.
Ida var så duktig och fin när vi hoppade här hemma idag. Årets första språng på 130cm! Just nu är det mycket räcken på ridbanan. Nästa gång jag bygger om så ska jag se till att det är åtminstone två oxrar framme. Jag & Ida behöver hoppa fler oxrar. Jag byggde upp detta lite snabbt i onsdags. Då byggde jag i åtanke för mamma & Palle samt mig & Lillan som vi hoppade/markarbetade samma dag.
Jag måste lägga lite energi på svängar till höger. Till vänster känns det som att allt är i ordning. Distansen kommer av sig själv och det känns som att jag kan styra på precis vad som helst. I höger varv blir hon ibland en gnutta skev. Har tyckt att det känns okej i dressyren, men när jag vände upp mot 130cm så kändes bristerna på ett annat sätt. Hon var inte exakt på den linje som jag trodde och jag fick lägga en volt en gång för att känna att jag hade alla delar på plats.
