Jenna knäppte ett par bilder på mig & Ida i tisdags. Dessa är tagna i förberedelserna inför start!
En blogg om mig och min resa med hästarna
Kategori: Hållidej
Då var debuten gjord hörreni. Jag & Ida debuterade igår 130cm! Vi fick två nedslag i slutet av banan, men en lugn, säker och bra runda som jag är väldigt nöjd med.
Jag vet inte hur jag ska börja. Detta är en av mina största meriter. Jag har tagit Ida från 2,5 år till 130cm helt själv.
Ida har sällan gått mot klockan. Några gånger då & då. Jag har hela tiden haft siktet inställt på att komma upp i klasserna. Först 120, sedan 125. Och gärna 130 efter det. Varje klass jag ridit har varit en del av planen för att komma just hit.
Och då behöver vi inte träna på att vinna 110 (anser jag iallafall). Vi behöver träna på balans, precision, helt enkelt att ta oss an hinder som befäster och stärker henne. Rida på ett sätt som förbereder oss båda inför större uppgifter.
Igår kom dagen. 9 år har gått sedan jag red min & Palles första 130. Och jag var inte säker på om jag någonsin skulle komma hit igen. Av flera anledningar.
Det finns ju många som rider 130 och högre. Vissa av er som läser kanske känner ”jaja”. Men jag är ju verkligen ”bara” en hobbyryttare som kämpat på med de hästar jag haft, tidigare utan ridbana och så vidare. Jag är iallafall stolt över att jag tagit upp inte bara en utan två hästar till 130cm som tidigare aldrig har hoppat den höjden.
Min nya ridbana + övrig stöttning från familj & vänner är anledningen till att jag igår kunde debutera 130cm på Ida.
Jag är verkligen så nöjd med gårdagen. Ida hoppade dessutom felfritt i 120 som vi red innan 130-debuten.
För lite mer än 2 veckor sedan så var jag & Ida och red en kvällstävling i Rappestad. Vi startade 110 & 120. Felfritt i 110:n och sista hindret ner i 120:n. Väldigt stadiga och säkra rundor som kändes bra. Vi tog lite bilder som jag tänkte visa er!
Ida kändes till en början väldigt bra på framridningen. Den var ganska liten och på gränsen till för blöt på vissa ställen. Det hade nämligen snöat tidigare på dagen och temperaturen var kring 0:an. Dessutom blåste det isvindar. Känns långt borta nu när vi haft så fint väder i flera dagar☀️
Ida var fin till en början som sagt… Sedan blev hon rädd för en människa och ville inte gå till den delen av ridbanan där den personen stod.
Efter ett par minuter gick personen iväg. Då blev Ida som vanligt igen. När man har rest en bit till en tävling (som vi gjorde då) så är det gött att kunna rida fram på en liten större yta så att hästen får röra sig lite större och verkligen komma igång i sin muskulatur. Inne på tävlingsbanan när tempot ska upp och hästen ska räcka över oxrar & kombinationer så vill man inte att den ska vara för kort i rocken.
Eftersom att ytan var så pass liten så fick jag rida fram i ett tempo och steglängd som jag tyckte var lite för kort. Men man får försöka att göra det bästa av det. Jag försökte att få henne att växa i sitt steg och överlinje i det lite lägre tempot.
Inne på banan passade jag på att rida fram i en lite större galopp medans den förgående ryttaren red. Kändes bra. Och som ni redan vet så kändes rundorna väldigt bra också.
Jag var dock lite nervös trots att vi ”bara” skulle hoppa 110 & 120. Ridbanan lutade nämligen en hel del, det gjorde mig lite osäker på hur vi skulle få det på distanserna. Skulle det bli långt när vi red linjerna uppför? Behöver jag plocka bort ett steg när jag rider distanserna som går nedför? När man går in på banan så ska planen vara klar. Men det fanns några små frågetecken.
I slutändan så fick jag inte långt när det gick uppför. Det blev perfekt, jämna och fina steg. När jag red en av distanserna nedför så plockade jag dock bort ett steg. Jag kände direkt när jag landande att det skulle bli så. Det blev inte vilt eller okontrollerat utan det kändes väldigt naturligt att rida på ett mindre. Det var en längre distans dessutom. Jag red på 6 steg istället för 7. På distanser som är lite längre funkar det ju fint. Det är ju inte att rekommendera att t.ex. rida 3 galoppsprång där det ska vara 4. Eller 4 där det ska vara 5. Det brukar ofta bli vilt och obalanserat.
Vi avslutade såklart med lite rosettbilder!
Lämna en kommentarDet blir ingen vidare analys av gårdagens tävling. Jag har kollat på filmerna och tänker att jag tar med mig det som var bra. Jag förlåter mig själv för missarna och väljer att inte fokusera på dem mer efter att jag skrivit detta inlägg. Tänker att jag raderar dem ur minnet, lite halvt iallafall. Igår var jag ganska besviken, men när jag kollade på rundan från 125-klassen idag så måste jag säga att jag är rätt nöjd med den rundan ändå.
Jag tycker egentligen inte att man ska radera sina misstag. Utan lära av dem. Men jag vet faktiskt inte riktigt VAD som gjorde att jag felade igår. Jag ser ju felet, men förstår inte riktigt vad som gjorde att vi (jag) kom dit. Jag har några teorier som jag inte orkar att skriva här. Kanske var det flera små mindre saker som tillsammans gjorde att det blev så. En miss hade jag kunnat avfärda. Men jag gjorde 3 större missar fördelat på 2 klasser.
Det var 13 språng i 120:n. 15 språng i 125cm. Lägg till framhoppning på det. Vi tog kanske upp mot 40 språng totalt. När man ser det så är 3 missar relativt lite. Men jag håller en ganska hög lägsta nivå (om jag får säga det själv). 3 missar av det lite grövre slaget är betydligt mer än vad jag ska ha.
Hursomhelst. Ibland blir det inte riktigt som man tänker & hoppas. Bara att ta nya tag och försöka att hitta tillbaka till flowet. Det kommer tillbaka! Förr eller senare. Jag är iallafall jättenöjd med Ida och mycket av min ridning också. Dessutom väldigt roligt att komma hem med placering och ytterligare en felfri runda i 125cm. Nu har Ida gått 3 stycken 125-klasser och varit felfria i samtliga.
Ida placerad i 125cm idag🏆 Jag red dock det sämsta jag gjort på väldigt väldigt länge. Då är det tacksamt med en bra häst som gör jobbet åt en. Tack Ida❣️
Detta är faktiskt min andra placering någonsin i 125cm. Första gången var på Palle 2014 (10 år sedan nu😮). Senaste gången jag var placerad i 120cm var 2019, även det på Palle. Så det var ju verkligen på tiden med en placering på denna för mig ”högre” nivå igen🥳.
Lämnar helt klart tävlingen med en bitterljuv känsla. Glad över min häst. Placeringen. Men också så jäkla irriterad och typ förbryllad över min ridning som verkligen inte höll måttet idag.
Lämna en kommentarIgår dressyrtränade jag Ida och Lillan för Ulla. Jag har inte tränat för Ulla sedan början av december. Gått nästan 5 månader sedan sist alltså. Det är galet hur tiden springer iväg när man inte aktivt planerar och prioriterar att få in träningar.
Ida fick börja och hon var otroligt fin! Hon har varit väldigt fin det senaste och det har känts väldigt bra, men bara för att det känns bra så behöver det ju inte nödvändigtvis vara så himla bra. När Ulla kommer så får jag statusen svart på vitt. Och som tur var så fick jag veta att jag gjort vettiga saker under dessa 5 månader.
Tänkte precis skriva att vi jobbade med grunderna. Men det gör vi ju alltid. Egentligen så lämnar man ju aldrig någonsin grunderna när man rider. Det är ju alltid det man jobbar på. Sedan kan man ju ha enstaka ridpass där fokus kanske snarare ligger på programvägar, men eftersom att jag inte tävlar i dressyr på det sättet så sker det aldrig.
Ida var iallafall jättefin och det blev en riktigt bra träning.
Lillan jobbade också på (*trumvirvel*) grunderna! För oss blir det mycket fokus på övergångar. Lillan kommer långt inunder sig med sina bakben, men de är ganska raka, stötiga och bra på skyffla på. Vi jobbar på att hitta mer ”fjädring” i bakbenen och hitta mer bärighet. Genom att göra övergångar så tränar vi på den förmågan.
Lillan tyckte att det blev jobbigt och blev lite rörig. Hon ville förkomma mig och lite springa ifrån arbetet. Men det var egentligen ett positivt tecken på att vi faktiskt kom närmare det arbete som vi ville ha.
Väldigt nöjd med båda hästarna! Nästa veckan är planen att träna för Ulla igen!
Lämna en kommentarIdag var det faktiskt dags att släppa hästarna i sommarhagen. Jisses vad glada de blev, särskilt Palle. Han började att busa först, och slutade sist.
Det är alltid lite jobbigt att se dem fara omkring sådär hejdlöst, men som tur var så hittade de lugnet ganska snart. Det är alltid lite mer spring den första perioden i hagen (tagga tappskor, hehe). Men snart kommer de att komma in i de nygamla rutinerna. Vi gör ju såhär varje år.
Lämna en kommentarIgår var verkligen en fullspäckad dag. Släppte ut hästarna ca 06.45. Sedan gjorde jag ett kortare jobbpass under morgon/förmiddag. Tur att jag har ett gäng morgonpigga kunder också!
Efter det var det dags att fixa inför tävlingen som jag & Ida åkte på. Allt ifrån utrustning, ladda kameror, foder & tanka bilen. När det var klart tog jag tag i stallet. Mocka, vatten, foder. Ja ni vet. Vid 13-tiden gick jag med Idun, så att hon skulle vara aktiverad och klar så att Zacke behövde göra minimalt medans han jobbade under eftermiddagen.
Strax innan 14:00 tog jag in och gjorde i ordning Ida. Klockan 14:30 lastade vi och åkte mot Rappestad.
Igår passade jag på att starta två klasser för första gången för detta året. 110 och 120. Eftersom att det var en kvällstävling med relativt få starter så blir det ingen lång väntan emellan, då passar det ju lite extra bra att starta två klasser tycker jag. Alla klasser var bedömning A igår (som avd. b), så vi var bara där för att träna.
Ida hoppade fint i båda klasserna. Jag är väldigt nöjd med henne. Felfritt i 110:n och tyvärr ett riktigt retligt nedslag på sista hindret i 120:n.
Vi filmade inget igår, men däremot tog vi lite bilder. Vi får se om det blev någon hyfsad. Oddsen är emot oss. Dels så är Ida inte den lättaste att få bra bilder på, dessutom började det att skymma lite. Men någon ska nog gå att skramla fram!
Nöjda och glada rullade vi sedan hemåt. Vi var hemma strax efter 22:00. Då nattade jag hästarna och packade ur transporten. Eftersom att jag har tävling idag igen så ville jag få ut alla grejer. Annars brukar jag ibland ta det dagen efter ifall det blivit en sen kväll.
Stort tack till Jenna som följde med. Det hade inte gått utan dig!!!🌹
Lämna en kommentar
Jag, Jenna & Ida har varit på kvällstävling denna fredag. Klockan är nu 22:40 och jag klev precis innanför dörren. Bara att ladda om inför morgondagens dressyrstart med Palle.
Jag får berätta mer om tävlingen sedan. Men Ida hoppade felfritt i 110cm och hade ett nedslag i 120:n (sista hindret tyvärr). Men även det en fin & okomplicerad runda. Jag är så nöjd med henne.
Lämna en kommentarFör er som gillar att läsa lite mer om tävlingsdagar. Här kommer ett inlägg som berättar mer om gårdagen.
Igår åkte vi som sagt till Mantorp och gjorde årets första start utomhus. Vi lastade 8:45 och kom fram ca 10:15. Ganska lång resa för en start. Tyvärr har jag inte många större tävlingar precis i närområdet. Det är egentligen bara Aneby och Vetlanda som ligger inom en timmes restid när det gäller 120-klasser. Synd att det inte finns fler.
Jag valde att starta en bedömning a/avdelning b igår. Jag gör ju det ganska ofta på Ida. Såg sedan att det var väldigt mycket fel i avdelning a. Alla som gick till omhoppning blev placerade oavsett resultat där. Det är ovanligt. Jag brukar iallafall variera mellan avdelning a eller b beroende på vad syftet med klassen är. Jag & Ida har i regel inte så stor chans på placering i en nationell 120-klass eftersom att vi inte är så snabba. Igår var syftet att förbereda oss inför kommande klasser där jag kanske rider lite mer mot klockan eller väljer att hoppa 125cm. Så vi försöker helt enkelt att samla på oss de där goa och bra rundorna som bäddar inför framtiden. I detta fallet rundor som bäddar inför den stundande säsongen.
Jag & Ida har totalt gjort 9 felfria rundor i 120cm och 2 stycken felfria rundor i 125cm. 120cm har verkligen blivit en trygg klass att rida. Även om förutsättningarna inte är perfekta för dagen så känns hoppningen ändå säker och enkel. Och det är ju så det ska vara. Startar man klasser där man är beroende utav en bra dag eller där inget får gå fel så blir det ju genast jobbigt. Det är en bra tumregel att träna en klass högre hemma än vad man sedan startar på tävling.
Hursomhelst. Resan till tävlingen gick bra igår. Det är långa avstånd på tävlingsplatsen i Mantorp. Allting tar extra lång tid. Att gå till toan, veterinärbesikta och gå banan tar längre tid än vad man tror. Vi var i läget att vi hade tid till allt, men inte till krångel. Vi är i princip alltid tidiga, men denna gången var ett undantag.
När vi ska sadla så kommer det travhästar med sulkys. Idas svans stod rätt upp och sedan satte hon igång med en ”passage”. Det var inte tal om att bara slänga på sadel och benskydd. Det var bara 15 minuters paus till min klass och medans Ida körde sin passage så var det ungefär 2-3 minuter kvar till bangång. Och som jag sagt innan. Långa avstånd. Jag ska ju ta mig till banan också, sedan tillbaka. Och då måste helst Ida vara klar då jag startade ganska tidigt i klassen. Jag & mamma håller oss såklart lugna. Men självklart gick vi upp lite i varv inombords och började känna av att tiden började att bli knapp.
Som tur var så fick vi på sadel och benskydd. Sedan skyndande jag till banan. Hade ca 10 minuter på mig att gå banan. På en så stor banan så är det i minsta laget för mig. Men 10 minuter är 10 minuter. Jag vet att jag hinner det jag ska på den tiden. Men jag var fortfarande lite uppe i varv. Fick repetera banan flera gånger och hade lite svårt att komma till 100% fokus eftersom att jag någon gång sneglade på Ida och mamma för att se om Ida fortfarande var stimmig.
Banan var väldigt inbjudande. Såg direkt att den skulle passa oss bra. När jag skyndade tillbaka till mamma & Ida så hade Ida lugnat sig ännu mer. Jag hoppade upp och började att rida fram. Kändes väldigt bra faktiskt. Hon var framme på båda tyglarna, eftergiven, balanserad. Allt kändes toppen.
Inne på framhoppningen blev hon lite stressad. Hon gillar inte att det är trångt eller att gå förbi högtalarna. Hon gjorde allt jag bad om, men låste sig lite i ryggen och var inte avslappnad. Märks främst i skritt och trav. När jag släpper fram henne i galopp och hoppar så kommer hon mer till sin rätt. Hon kan ha sådana tendenser, men är oftast lugn. Kanske var hon lite extra på tå eftersom hon blev rädd på framridningen i Linköping förra veckan.
Eftersom att tävlingsbanan är så stor så var vi tre ekipage på banan. Det betyder att jag hade ett par minuter att trava runt på Ida. På den tiden hann hon känna sig hemma på banan, eftersom att hon var lite spänd så passade det extra bra.
Sedan var det dags för start. Som ni vet red vi felfritt. Kändes enkelt. Inte vår bästa runda. Hade några partier då vi hade lite strul med galopperna. Men ändå lugnt och i ordning. Rätt antal steg på distanserna och så vidare. Inga konstigheter. En härlig runda att rida. Ida passar mig så bra i hoppningen och vi båda älskar stora banor utomhus. Så vi hade kul och fick en bra runda i bagaget. Bingo!
