Idag gick Ida ett förberedande pass inför hoppträningen som jag bokat in imorgon.
Hon fick delvis göra samma sak som Lillan gjorde igår. Det vi bland annat gjorde var att vända upp på medellinjen där jag lagt två galoppbommar. 6 meter emellan. Dvs ett galoppsprång. Sedan rullar jag alltså på. Vår bana är 30 meter bred, så svängen upp på medellinjen blir ungefär som en halv 15meters-volt. Tanken är att bibehålla rytm, balans och harmoni genom svängen, upp på medellinjen, rak häst, i balans, över bommarna. Rakt fram efter bommarna och sedan ytterligare en halv 15meters-volt för att komma ut på fyrkanten igen. Upprepa, upprepa & upprepa. Målet är att kunna behålla allt en längre tid och lugnt sitta och rulla på detta.
Det ska vara kvalité och arbete i svängen, på rakt spår, över bommarna. Båda varven. Ja ni fattar.
Jag är riktigt nöjd med hur både Lillan gjorde det igår och hur Ida gjorde det idag💪🥰
Har jag möjlighet så rider jag ofta lite bommar dagen innan träning. Jag skapar det arbete i hästen som jag önskar att ha dagen därpå. Däremot så brukar jag hålla passen lite kortare så att hästen känner sig pigg & stark i kroppen.
Tänkte att jag skulle sammanfatta hästarnas vecka såhär långt:
Måndag: Jag red Lillan och mamma red Ida. Lillan hade ELD under hovarna🌋🔥 De har stått parkerade vid ensilagebalen i hagen. Extra stilla och fler kalorier i intag. Dålig kombo. Hon glömde väldigt mycket utav det vi tränat på. Full gas mot bommarna & hinderna. Ajabaja. Hon tog egna initiativ och väntade inte på instruktioner… Men höger varv funkade bra! Alltid något🤣 Eftersom att det varit ett problem det senaste så var det väldigt positivt. Lite av en lättnad också.
Mammas ridpass på Ida började bra. Mycket utav det som jag skapade på dressyrträningen tre dagar tidigare var kvar, Ida såg superfin ut. Men sedan gick det utför. Mamma ville nog lite för mycket. När hon vill lite för mycket så rider hon lite för mycket framåt/sätter för mycket tryck (tanken är ju god, men det går inte att rida med framåt än vad hästen kan bära upp). Ida tappar då lite av sin balans och bärighet. Då rinner det iväg. Hon måste då ta fler förhållningar med handen vilket inte är önskvärt. Ida kryper då ihop något och tappar ännu mer bärighet. Då blir hon också obekväm och ojämn i kontakten. Detta leder också till lite stress från hennes sida. Det blev svårt för mamma att bryta. Vi fick acceptera att mamma inte riktigt fick till det i måndags. När mamma längde ut tygeln och galopperade av såg Ida fin ut igen. Bra avslut, men synd att det blev så när Ida var så fin från början.
Tisdag: Jag skulle egentligen ha ridit mitt på dagen. Körde ”delad tur” i massagestudion, men jag var så sjukt trött så jag orkade faktiskt inte. Alla hästar vilade.
Onsdag: Mamma hoppade Palle och jag joggade Ida. Mamma & Palle hoppade fint. Mycket svängar, gymnastik och lösgörande stuk på övningen de fick göra. På slutet hittade de den perfekta galoppen där allt bara flöt. De kom perfekt på varenda hinder. Palle gick så väl genom kroppen och det var verkligen skitbra. Innan dess var det också bra, men mamma blev lite irriterad på sig själv för att hon inte såg avstånden bättre. Att se avstånd är något som kräver mycket träning, det är bara att hoppa vidare.
Ida kändes lite stel & obekväm, det hade ju regnat lite på dem i hagen tidigare under dagen. Spelade nog in. Men att få jogga runt i trav & galopp gjorde susen. Hon trivdes och kändes väldigt harmonisk efter att hon fått gå ett par varv. Ett bra pass inför träningen nästa dag.
Torsdag: Idag har jag blivit tränad av Ulla gånger två (Ida & Lillan) för tredje veckan i rad. Sex träningar på tre veckor, det har varit välbehövligt! Ida har varit jäkligt fin & duktig alla tre träningar. Lillan har det varit lite kämpigt med, men IDAG gav mycket utav det arbete vi gjort resultat. Underbart!
Om vi sammanfattar det hela hittills så har Palle gått ett ridpass denna vecka, Lillan har gått 2 ridpass, Ida 3 ridpass.
Imorgon är det fredag. Jag kommer att jobba i princip hela dagen och det ser ut att bli skitväder. Troligtvis vila för samtliga hästar.
I helgen satsar vi på att samtliga hästar ska gå minst ett till ridpass. Vissa veckor hinner man mindre, detta är en sådan vecka. Blir lätt så framåt höst & vinter, men det gör inget. Uteritterna har vi satt på paus. Sjukt mycket älgflugor. Däremot så har de skrittat fram & av på grusvägarna i 2 kilometer före & efter varje ridpass denna vecka. Och så går de ju en STOOOOR hage, så det är inget som jag har dåligt samvete över.
Några klipp på Ida från 2,5 till 6 år som hon är på de sista klippen i den första videon. Klart det funnits svårare stunder, men jag fick verkligen LETA för att hitta de fails som finns med i videon. På det stora hela så har vi stadigt och lugnt jobbat oss upp år för år. Det har varit och är en väldigt angenäm och rolig resa.
Alla resor är olika. Vissa är lätta, andra är svårare. Men även på okomplicerade resor som med Ida finns det små ”bumps in the road” och det är dessa som ni kan se på filmen.
Och nu är hon 9 år. Hon har vunnit upp till 115cm. Placerad upp till 125cm. Debuterat 130. Fina fina häst!🤎
Tänk att hon skulle bli så fin. Eller jag visste det faktiskt hela tiden. När jag såg Ida på film första gången så älskade jag hur hon tog sig an hindren. Men det ska göras också. Det är många år utav utbildning, och hästen ska gilla sitt jobb.
Det var nog egentligen bara när hon var 4 år som jag tvivlade. Hon var så ”slingrig”. Inte så konstigt när man är så ung såklart, men ändå. Jag minns att jag undrade hur det skulle utvecklas. Jag kan ju avslöja att hon inte alls är slingrig längre utan känns stadig som en traktor🤣
Efter att jag ridit ida igår så anmälde jag oss till en 120-klass idag. Valet föll på att anmäla till en avd. B eftersom att jag & Ida inte startat 120cm sedan slutet av juni. Nästan 3 månader sedan alltså. På dessa 3 månader har jag varit i USA, dessutom klämde vi nyss in en liten ofrivillig vila. Vi är inte så pass igång att vi kan utmana särskilt mycket i en omhoppning. Dagens start var ren träning!
Ida kändes väldigt fin från början. Hade en toppenkänsla faktiskt. Inne på banan likaså. Banan var härlig och välbyggd, men helt klart lite att bita i. Jag var tvungen att fundera något varv extra kring hur jag skulle planera min ritt. Det var 12 hinder, 14 språng. Jag & Ida tog ett par språng på 120cm förra veckan, det kändes lite tungt. Idag flög hon lätt över hinderna. Hon var balanserad, framme, engagerad, glad & fokuserad. Skitfin, och som rubriken lyder så resulterade det i en felfri ritt!
Det har kommit lite annat emellan, men idag fick vi till en dressyrträning med Ida & Lillan för Ulla. Senaste gången jag tränade för Ulla var den 17 maj. Så det var verkligen dags igen.
Ida fick börja. Jag måste säga att träningen med henne gick över förväntan, jag är supernöjd. Hon är inte i sin bästa form vilket brukar visa sig som mest i dressyren. Och visst syns det, men det syntes på ett ”bra” sätt. Man ser att det brister, men hon varvade inte upp. Vi kunde lugnt sammarbeta med varandra. Det blev verkligen ett så NYTTIGT pass för oss, jag vet redan nu att det kommer att kännas toppen nästa gång jag sitter upp. Det gör det alltid efter att jag tränat för Ulla.
Det som är svårast med Ida är att hon lätt kan bli stressad, speciellt av övergångar. Därför rider jag så få övergångar som möjligt mellan gångarterna (tränat mycket på övergångar inom gångarterna istället). Jag har testat det mesta, men lite givit upp faktiskt. Ulla har inte riktigt samma mörka syn på det som jag, ”konstigt” nog så lyckas hon bevisa varenda gång att vi minsann visst kan rida övergångar som är både ”mindre dåliga” och hyfsat bra emellanåt. Med Ullas hjälp höjer jag min ridningen ett snäpp till och det är just det som Ida behöver.
Träningen på Ida gick ut på att skapa ett så bra arbete som möjligt utefter vart hon var idag, det gör det ju visserligen alltid. Vi kan ju bara utgå efter hästen som vi har IDAG, inte hur de var igår eller förra veckan. Hursomhelst, vi tränade på skritt-halt-skritt, skritt-trav-skritt och sedan trav-galopp-trav. Vi red både böjda & raka spår. Genom att rida dessa övergångar varierat med böjda & raka spår i samtliga gångarter så kunde vi komma till en balans, bärighet och smidighet som var bra för dagen. Något som jag tar med mig är att rida lite fler halvhalter. Ida har ingen stor gång, inte liten heller. Väldigt normal och alldaglig. Eftersom att det inte känns så stort eller ”isär” så uppfattar jag inte alltid att hon kanske faktiskt är lite påväg ifrån mig. I det skede som hon är i just nu behöver hon extra mycket att jag själv är samlad och balanserad i min kropp samt rider fler halvhalter. Många gånger behöver jag också rida lite långsammare än vad jag tror. Annars blir det för mycket kraft för henne att bära upp och hon försvinner ifrån mig. I takt med att hon blir starkare så blir det naturligt att det så småningom går att göra samma sak med lite större och kraftfullare steg.
Sedan var det Lillans tur. Jesus. Jag har så mycket jobb framför mig, haha. Lillan har ganska raka bakben och vårat jobb idag gick ut på att hon skulle hitta mer bärighet och ”fjädring” i sina bakben.
En sak som gör det svårare är att en utav hennes svagheter just nu är att hon i höger varv vill stoppa sitt yttre bakben utanför kroppen och lägga höger bog inåt. Hon vill gå lite på sniskan kan man nog enklast förklara det. När jag försöker att korrigera detta så blir hon först förvirrad och lite stressad. ”Är det snabb galopp du menar att vi ska göra?” undrar hon. Men helt plötsligt förstår hon och då är det som hon säger: ”Det var ju inte så svårt, varför sa du inte bara detta från början?”. Hon börjar nämligen att förstå skänklarna och bitvis får vi fatt i yttersidan ganska bra. Det kändes väldigt bra, jag tror att vi kan fixa till det problemet ganska bra framöver. När kroppsdelarna väl hamnar rätt så är det inte så att hon vill därifrån, snarare tvärt om, mer som: ”Juste, så här var det ju bekvämare att springa”.
Nästa problem är våra galoppfattningar. Vi skjuter iväg som en liten kanon. Eftersom att jag inte vill dra henne i munnen så har jag lite ”släppt” henne vilket möjliggör att hon skjuter iväg ännu mer. Inte bara att jag släpper tygeln, utan hela min kropp & hållning. Idag fick jag träna på att lugnt och fint sitta kvar medans jag lugnt ber om galoppen. Det var varken snyggt eller lätt, men det kommer att ge resultat.
Lillan gör det inte så lätt för mig men jag är givetvis jättenöjd med henne. Hon ställer så många frågor till mig och hon kommer själv med vad hon tror är svaret (ibland rätt, och många gånger fel🤭😂) innan jag knappt hinner att förklara, haha. Jag ska försöka att styra upp min ridning och guida henne tydligare & noggrannare.
Ida var superduktig idag. Lite matt. Men inget konstigt. Vi har ju precis haft en liten ofrivillig paus, sedan är det varmt och sättning av ny päls. Något pass till och hon kommer att vara tillbaka i sin normala form.
Hellre att hästarna är avspända och något matta än tvärt om. Jag upplever att hästarna lär sig SÅ mycket bättre av sin ”misstag” när de är lugna. Lillan som blir lite stressad ibland har svårt att uppfatta vad det var som egentligen hände och rätta sig efter att hon rivit en bom. Jag hade samma problem när jag utbildade Dolly, men genom att göra övningar där man främjar lugn och hela tiden tar små steg framåt så blev det väldigt bra sedan.
Jag har haft lite otur med tävlingarna det senaste. Men inget stort. Nu hoppas jag på att vi snart kommer till start igen. Jag hoppas på att träna för Ulla också. Så nu håller vi tummarna att det rullar på lite extra bra framöver🙏
I kväll har alla tre hästar hoppat och de var så fina & duktiga alla tre!
Dagens hoppning med Lillan lämnade egentligen mer att önska. Lite för flack och framåt. På sätt & vis ganska dålig hoppning. Men hon kändes väldigt självsäker och självklar på sin uppgift. Rakare och jämnare. Ett pass som inte såg så mycket ut för världen, men jag vet att det är just dessa pass som ändå leder oss till nästa nivå. Mycket som var på rätt väg även om det inte var 10 av 10. Hon avslutade sedan med att jogga av superfint i galopp på lös/lång tygel utan att bli för framtung eller rinna iväg. Extra bra gjort med tanke på att hon ändå ville vräka sig på lite för mycket i hoppningen.
Mamma & Palle hade ett ridpass som var 10 av 10 däremot. Idag satt ALLT!
Ida kändes pigg, fräsch & glad. Hon fick också hoppa, men lite mer sparsammare än de andra eftersom att hon är på G igång igen. Kändes lovande!
Idag har jag & Ida startat en 115cm bedömning A i Mantorp. En liten ”komigång-tävling” efter vår semester. Hon gjorde det superbra och var felfri!
Här kommer filmen på dagens runda. Jag tar er igenom hela rundan, hinder för hinder i texten under videon för er som är intresserade utav det!
Vi får ett ganska fint språng på första hindret. En gemensam nämnare längs hela banan egentligen var att hon backade av/stod emot en gnutta på vissa hinder. Ida föredrar att hoppa med mycket plats framför sig. Det kan dock göra att hon blir en gnutta flack och tappar lite energi i själva språnget. Idealiskt hade varit att komma ett par centimeter närmare och få ett lite rundare språng med mer tryck & framåtbjudning i. Det är just det som jag upplever händer på första hindret, när hon blir lite lång i språnget så hamnar oftast vikten lite mer på höger framben. Detta leder också till att vi landar i höger galopp vilket är fel galopp i detta fallet. Hon försöker att byta när jag ber henne, men eftersom att hon inte riktigt är ”ihop” så byter hon orent.
Jag beslutar mig för att rida vidare i korsgalopp eftersom att vi är så pass nära nästa hinder. Ungefär 2 galoppsprång innan hinder nummer 2 så slår hon om i fram och är tillbaka i höger galopp. Trots galoppen så får vi ett ganska fint flyt till hindret som vi ändå gör ganska bra. Sedan är det omkring 25 meter ner till hinder nummer 3. Det betyder att vi ska rida 6 galoppsprång. Lite åt det korta hållet. Hon gör de 6 galoppsprången samt hinder nummer 3 jättefint tycker jag.
Sedan är det en högersväng för att hämta upp kombinationen och sedan de 4 galoppsprången ner till räcket efter kombinationen. Det är alltid en svårighet att hoppa längs med sargen. Det finns mycket att titta på och hästarna kan lätt tappa lite bjudning och lite trycka sig ifrån sargen. Ida stod emot lite in i kombinationen, dessutom låg vi lite stort. Hon svarade när jag uppmuntrade henne att ta för sig, önskvärt hade varit att hon vågade ta för sig lite mer så att vi hade kunnat komma lite mer intill. Eftersom att vi kom lite ”flygande” in så var jag noga med att sitta upp till B-hindret i kombinationen. Tycker att vi löser det fint. Sedan är det ca 18 meter till räcket efter kombinationen. 4 galoppsprång lite åt det korta hållet. Älskar att jag lugnt kunde sitta upp för att få henne att vänta utan att behöva röra tyglarna. Duktig tjej.
Vi fortsätter sedan till hinder nummer 6. En svart/marinblå/vit oxer. Efter det en liten båge till hinder nummer 7. Tycker vi gör det helt ok!
Efter hinder nummer 7 är det en vänstersväng för att hämta upp banans andra kombination, nummer 8. Här syns det tydligt att hon tappar lite bjudning/tryck i språnget. Vi får till och med lite långt inne i kombinationen. Ni kan höra hur jag smackar för att hjälpa henne att ta för sig och tänka framåt i både språng & galoppsprång.
När vi landat från kombinationen så har vi en härlig galopp tycker jag. Svängen upp till hinder nummer 9 känns toppen. Tycker att vi gör både nummer 9 och 10 bra. Jag kunde tagit ut bågen till hinder nummer 10 lite mer, blev en gnutta kort eftersom att jag höll innerbågen ner till räcket. Det spelar ingen roll för oss i 115cm, men i 130cm hade det kunnat vara detaljen som gjort att vi fått ett nedslag.
Sedan har vi bara ett hinder kvar. Nummer 11. Det gör vi fint tycker jag. Jag är jättenöjd med Ida. Det var en väldigt rolig och härlig runda att rida. Bästa, bästa Ida!
I kväll var det dags för hoppträning igen. Ida har en liten bit kvar innan hon är ”där” i själva sprången. Hon var aningens matt i avsprånget, styrkan kommer snart. Lite mer hoppning bara.
Meeeen hon gör verkligen allt så himla okomplicerat och fint. Vår kommunikation känns väldigt bra. Allt känns enkelt. Sedan är det ju inte enkelt att rida, mycket kan bli bättre. T.ex. våra övergångar. Vi började träningen idag med att rida just övergångar, det är helt klart lite pinsamt att vi är så dåliga på det. Jag & Ida har SÅ SÅ SÅ svårt för det. Och tro mig, jag har försökt. Eftersom att hon tycker att det är svårt (och därmed blir stressad) så har jag lite lagt det på hyllan. Jag rider inte särskilt mycket övergångar mellan gångarterna på henne, istället fokuserar jag på övergångar inom gångarten. Då kan vi behålla harmonin och få ut något utav det.
Förutom vår akilleshäl med övergångarna så är det mycket som är bra. Överlag är vi ganska rytmiska och balanserade. Dessutom har vi en väldigt stor tilltro till varandra, speciellt när vi hoppar. En bra grund som man kommer långt på. Jag är så nöjd med den häst hon blivit och det partnerskap som vi har byggt upp. Hon gör mig så glad, älskade Ida❤️
Jag har varit så nöjd med dessa två träningar. Trots att vi bara varit där två gånger så känner jag att Pontus är så intresserad och engagerad. Jag känner sig sedd. Dessutom har jag verkligen känt att det är fokus på grunderna, less is more. Och ingen stress. Älskar det. Jag ogillar verkligen att bli ”jagad” när jag blir coachad. Jag vill att vi sakta, sakligt och säkert bygger upp något vettigt utifrån dagsformen.
En lördag utan planer och fint väder, perfekt för att rida alla tre hästar😀
Lillan var först ut. Igår travhoppade vi, idag stod det jogging på schemat. I början kändes hon lite kort i rocken. Hittade inte riktigt de där avspända och lediga stegen. Hittade inte heller riktigt den där långa halsen, fina överlinjen eller balansen i passets inledande del. I galoppen var hon betydligt bättre. Där kändes det riktigt bra. När jag gick ner i trav efter att ha galopperat i båda varven så hade proppen lossnat, då kunde hon bjuda på en betydligt bättre trav. Hon hittade ett bättre arbete genom kroppen och vi kunde avsluta med en riktigt trevlig trav.
Mamma & Palle var nästa ekipage ut. De fick göra samma sak som Lillan fick göra igår, nämligen travhoppa. Såg jättebra ut. Palle jobbade väldigt bra med hinderna. Aktiv och engagerad. Det är inte helt lätt att travhoppa, landa i galopp, avbrott till trav igen och direkt hitta avspändhet och rytm för att sedan styra på nästa travhopp. De gjorde det kanonbra!
Ida var tredje hästen ut. Hon fick också travhoppa. Kändes faktiskt väldigt bra, vi har inte travhoppat särskilt mycket genom åren. Hittade också en fin form och rytm i både trav & galopp som jag är väldigt nöjd med. Prio 1 nu är att vi ska bara jobba fram lite mer smidighet och styrka i sprången. Lite fler språng i kroppen så kommer det snart. Sedan är vi redo för tävlingsbanan igen!