Idag har jag ridit två hästar. Först red jag den 5-åriga Connemara-ponnyn som jag ridit ganska regelbundet sedan i somras. Nämnt den här några gånger tidigare. Hon kändes superfin. Delarna börjar komma på plats, balans & styrka har kommit upp i en nivå där det börjar bli väldigt behagligt. Hon har börjat bära upp både mig och sig själv på ett trevligt sätt. Volterna är lite jobbigare, men jag tycker att hon spårade fint idag, men det behövs lite extra finess och stöttning av mig som ryttare. Det kommer nog bara rassla till, snart orkar hon nog göra volterna med lätthet. Det är på väldigt god väg och mycket bra för hennes ålder. Väldigt roligt!
Efter det red jag Ida. Vi busade idag. Imorgon börjar hennes & Lillans vila!
Idag åkte faktiskt jag, Zacke & Ida på öppen bana på Tranås Ridklubb! Jag tror inte att jag & Ida har varit iväg och hoppat sedan vi gjorde årets sista start i oktober.
Hon har gått lite på halvfart. Jag har prioriterat Lillan. Dessutom så åker Lillan & Palle så bra ihop. Ida älskar inte att åka ihop med Lillan, så vi har gjort det enkelt för oss själva och henne. Så hon har sluppit. Ibland behöver saker bara vara snabbt, säkert & smidigt.
Idas träning kommer inte att bli bättre framöver, snart går hon på vila. Men efter det så är tanken att gasa på igen.
Hur som helst. Hon var så himla fin idag!🤎 Poppar över 120-125cm så enkelt & okomplicerat trots att hon var varm i sin vinterpäls. Klippning & frisering blir det efter vilan sedan. Lite typiskt att det var ungefär 7-8 grader varmt när vi hoppade idag. Men jag anpassade passet utefter det. Tog inte mer än 4 hinder i taget och gav extra pauser vilket också var lämpligt eftersom att hon hoppat lite mindre det senaste. Jag kände inget behov utav att hoppa bana idag utan jag valde ut ett par hinder och red på dem som jag ville istället.
Ida är alltid fin att hoppa, men jag måste säga att det kändes bättre än förväntat så det var verkligen extra roligt. Idas lägstanivå har verkligen höjts under det senaste året. Hon har aldrig känts så liksidig och stark som hon gjort det senaste året.
Ida gjorde 16 starter i år. Detta är faktiskt det år som hon har gjort flest starter på någonsin.
Målet inför säsongen var att bli snabbare i 120cm och OM andan föll på även debutera i 130cm. Vi lyckades med både och! Vi tog vår första placering i både 120 & 125cm. Dessutom debuterade vi 130 på ett bra sätt. Tyvärr två nedslag. Jag klassar inte två nedslag som bra egentligen, men det var så ”bra” nedslag som de kunde bli i princip. En bra debut som jag är nöjd över trots lite dassigt resultat.
Här kommer en liten sammanfattning från de flesta utav våra starter i år:
Jag & Ida i mars tidigare i år. Första hoppningen på ridbanan med riktigt underlag på. Redo inför säsong 2024!Årets första start gjordes i Jönköping i slutet av mars.
Jag & Ida inledde vårat år på Jönköpings Fältrittklubb. Vi öppnade upp vår säsong med en start i 110cm. Vi red en ganska bra runda, tyvärr ett nedslag.
Ida 5:a i 125cm i Vaggeryd!
April blev en väldigt intensiv månad vilket var enligt plan. Min plan innebar att debutera 130cm under maj månad, förutsatt att jag var nöjd med mina förberedelser under april månad. Vi tävlade mycket och gjorde fina resultat. Vi hoppade bland annat felfritt i nationell 120cm i Mantorp. Vi var också felfria och placerade i 125cm i Vaggeryd. Dessa starter bekräftade det jag hoppades på, nämligen att vi var redo för 130!
I maj månad åkte vi sedan till Värnamo för att debutera 130cm. Vi värmde upp med en 120-klass som vi skuttade runt felfritt. I 130:n gjorde vi ytterligare en bra runda. Vi var felfria tills tredje sista hindret vilket var banans andra kombination. Ida touchade bakbommen på oxern in i kombinationen. Hon backade av lite för att ge sig själv plats inne i kombinationen vilket ledde till att vi hoppade någon centimeter för kort. Sedan rev vi också sista hindret. Vi touchade en frambommen på den avslutande oxern. Kom lite nära. Jag slappnade av litegrann, skulle suttit upp och hjälpt henne mer.
Precis efter vet-check i Värnamo. Framhoppning till 120 & 130cm i Värnamo. Jag & Ida efter vår felfria 120-klass samt debut i 130cm i Värnamo.
Efter tävlingen i Värnamo for vi till Vetlanda och gjorde en start i 120cm där vi gjorde en felfri ritt. Eftersom att veckorna innan varit ganska intensiva så backade vi bandet lite och red en vanlig ”skolrunda” i avdelning B. Och det var nog tur. Ida var jättefin, men min ridning var sådär. Trots det en felfri runda som sagt.
Tjusig rosett som vi fick efter vår felfria ritt i 120cm på Vetlandaortens fina tävlingar.
Nästa tävling var det dags att rida mot klockan igen. Vi startade 120cm i Aneby där jag försökte att gasa på litegrann. Ida var SUPERFIN och felfri. Tyvärr precis utanför placering.
Framhoppning inför vår klass i Aneby.
Efter tävlingen i Aneby i slutet av juni hade vi sedan ett tävlingsuppehåll till augusti. Jag var i USA i 3 veckor. Ida vilade. När vi plockade upp säsongen igen så startade vi med en lite lättare komigång-klass i Mantorp där vi hoppade felfritt i 115cm.
Nöjd tjej efter en felfri ritt i 115cm.
Efter tävlingen i Mantorp så hade vi lite otur. Ida fick ett sår på knäet och fick lite ofrivillig vila. Så det blev en vila på vilan i princip. När vi i september skulle ut och hoppa igen så hade vi inte tränat så mycket. Och vi hade inte startat 120cm på över 2 månader. Vi startade en 120-klass i Aneby, men jag valde att starta avdelning B och se det som en träningsrunda eftersom att vi inte riktigt var ”där” för att kunna ge dem andra en match i omhoppningen. Ida var fin och vi hoppade felfritt i en 120-klass som jag upplevde var den svåraste banan för året.
Nöjda & glada efter ytterligare en felfri ritt! Ida på den sista tävlingen för året i Jönköping.
Jag & Ida avslutade sedan vårat tävlingsår med en 120-klass i Jönköping. Denna gången var målet att rida mot klockan och försöka att slå oss in på en placering vilket vi lyckades med! Härligt avslut på en fin säsong som jag inte kan vara annat än nöjd över. Älskade & bästa bästa Ida🤎
Ibland är det bra omständigt att ha häst på vintern. Det skulle vara en fin dag med uppehåll. Blev det så? Nä.
Jag skulle rida Ida. Men det blev klampar. Dock försvann de fort. Ida var JÄTTEPIGG. Sist det flög förbi en liten klamp under hennes mage så åkte jag i backen. Kände inte för att göra om det. Travade upp ett spår som funkade okej. Travade där i ca 8 minuter. Hon gjorde inget dumt, men jag kände att hennes skötsamhet hängde på en tunn tråd. Så jag kastade in handduken. Gick hem och longerade henne lite på volten framför stallet. Vi har saltat lite där, så inga klampar som störde. Men då var det slut på skötsamheten. Ida började att springa som en gnu och trots ”prrr prrr prrr” så slutade hon att springa när hon själv tyckte att hon var klar. Vilket tog ett x antal varv i den flängigaste korsgaloppracet som ni kan tänka er. Så ja. Det blev dagens motion det.
Jag får hoppas på att jag kan få till åtminstone ett ordentligt pass på henne senare i veckan. Vi får se lite vad det är för förutsättningar. Just nu sätter jag dessutom Lillan först. Vill träna på ordentligt med henne tills det är dags för hennes vila. Det optimala hade varit om jag hade kunnat göra detsamma med Ida. Men när möjligheterna är begränsade så får man helt enkelt prioritera lite.
Nog om det. Nu är det dags att åka till stan och jobba. Hoppas att ni mår bra allihopa och att ni fått/får en fin start på veckan.
När jag & Ida tränade för Ulla tidigare i veckan så fortsatte vi med att jobba med det som vi fokuserat på tidigare. Och det är att hon ska orka hålla ihop sin kropp SAMTIDIGT som vi ber henne att vara mer kraftfull och komma ut i en större steglängd. Just nu är det bara en liten nyans vi leker med, den ska successivt bli större.
Det är inte bara att mana på. Vi bygger successivt upp samlingsgraden i galoppen och när den är precis ”där” så adderar jag lite ben samtidigt som jag underhåller det som vi tidigare skapat.
För att hoppa högre hinder så behöver vi mer kraft, men absolut inte att hon går isär och tappar bärigheten. Om vi tappar bärigheten rinner det iväg. Och jag kommer att behöva förhålla mer med handen. Vi kan inte komma in i en 3-kombination på 130cm med bristande balans och tro att vi ska klara det. Det kommer att falla en bom eller två. Så enkelt är det. Vi behöver bygga en stark ”fjäder” i bakbenen. För att kunna hoppa större så måste fjädern kunna böjas ihop, det betyder att bakbenen måste kunna bära för att sedan skjuta ifrån uppåt och framåt.
Detta är givetvis ett arbete som har pågått hela tiden. Men om vi ska rida fler 130-klasser och vara felfria så måste hon bli starkare i växlingar fram & tillbaka i galoppen och kunna bibehålla bärighet, engagemang och balans. Så att hon orkar och är stark nog för att tackla alla banans utmaningar.
I hoppningen behöver vi komplettera med gymnastikhoppning samt fler oxrar. Gärna mellan 125-135cm. Och lite bredd på dem. Vi tog faktiskt 3-4 repetitioner över en oxer på 125cm idag. Kändes väldigt bra. Det kommer dock att bli lite glesare med hoppning under denna tiden på året, men i vår kommer vi att fokusera på det.
På filmen ovan är Ida 5 år och debuterar 100cm. Hon är av uppenbara skäl betydligt ”plankigare” än vad hon är nu. Fjädern i bakbenen är inte så stark som den är nu, men det var tillräckligt bra för att starta 100cm på ett trevligt sätt.
Nästa film är från våran senaste start. Nu räcker vårt markarbete till för att rida 120cm på ett trevligt sätt. Ja ni förstår poängen. Successivt blir hon starkare, smidigare och mer gymnastiserad vilket tillåter oss att klara högre & högre hinder.
I tisdags dressyrtränade jag med Ida & Lillan för Ulla. Lillans träning gick inte bra. Så den orkar jag inte ens skriva om. Vi får se om jag återkommer till ämnet.
Träningen med Ida gick JÄTTEBRA däremot. Vi började med att stämma av vad mina mål är framåt och vad i Idas träning som behöver bli bättre för att vi ska nå dit. Sedan jobbade vi helt enkelt på det!💪
Ida var så koncentrerad och visade sådant förtroende för mig. Jag har svårt att få till det där lilla extra utan Ulla. Hon varvar lätt upp. När Ulla är här så är hon inte nådig, varje gång jag gör något tokigt så synar hon mig. När jag har stenkoll på min hjälpgivning så blir Ida lugn.
Nu är vi hemma igen efter helgens utflykter! Ida & Lillan har vilat medans jag varit iväg. Mamma red Palle både lördag & söndag.
Imorgon ska Ida & Lillan träna för Ulla. Så idag gick dem båda ett förberedande ridpass✨ Red dem ungefär 30 minuter vardera. Lugnt jogga igång och låta dem hitta sin kropp. Sedan lugnt jobba och fokusera på den för dagen största bristen.
Ida var lite fokuserad, obalanserad och lååång. Så flera halvhalter först, hitta balans, långsammare tempo och fokus. Successivt kom hon ihop lite mera och jag kunde då låta henne kliva fram mer och då få resultatet att hon kliver fram igenom kroppen och inte ökar tempot & faller isär.
Lillan var väldigt fokuserad och engagerad. Jag måste säga att jag tycker att hon var ganska välbalanserad idag. Så mycket utav dagens ridpass gick ut på att bara göra små justeringar här & var. Repetera att hon ska vänta på mina signaler och att vi inte har bråttom någonstans. Vårat samspel var väldigt bra idag så jag lade in några extra övergångar. För många övergångar kan trigga henne, så det är något som jag fokuserar på när det är läge.
Idag har jag & Ida ridit bommar (och tagit några enstaka språng). Vi har jobbat på grunderna. Som alltid.
På G till ridbanan! Luggen är verkligen bedrövlig🤣
För mig är grundridning mer än gas, broms & styra. Det är också en typ av ”grundridning”, ibland upplever jag att ordet fått två olika betydelser, eller så innebär det helt enkelt olika saker för olika människor.
Hursomhelst, när jag talar om grundridning på mina hästar så pratar jag om takt, kontakt, balans & lösgjordhet. Målbilden är att hästen ska bjuda jämt på båda tyglarna, vara genomsläpplig och därmed också kunna spåra & forma korrekt. Rytm och bjudning ska vara detsamma i svängen som på raksträckan. I detta ska man kunna styra på hinder (eller rida in i en rörelse), då har jag gett min häst bra förutsättningar för att använda sin kropp hållbart och klara hindren/rörelsen på ett bra sätt.
Kan min häst t.ex. forma & spåra korrekt så kan jag också rida skolorna. Åtminstone i teorin. Det kräver lite träning för att hitta rätt i sin hjälpgivning så att hästen kan spåra & forma även på rakt spår vilket är exakt det exempelvis en öppna innebär. Att kunna forma sin häst korrekt är också en förutsättning för att kunna göra exempelvis piruetter. Utöver att det är en given ingrediens i flera rörelser så är det en förutsättning för att hästen ska bära upp sig själv på rätt sätt och aktivera rätt muskler genom svängarna.
Grundridning är ett pågående arbete, jag blir aldrig ”klar”. Jag beundrar verkligen dem som är riktigt skickliga på grundridningen. Är det något jag vill bli riktigt bra på så är det just grundridning, det skiljer agnarna från vetet enligt min mening. Det är genom att vara en god hästmänniska och få varje häst (genom god grundridning) att använda sin kropp så bra som de kan utefter deras förutsättningar som jag kan ta fram det bästa ur hästarna jag rider.
Tillbaka till dagens ridpass. Jag tycker att jag & Ida överlag gjorde bommarna väldigt bra! Hon var lite spänd idag, men hade fint fokus på sin uppgift större delen utav tiden. Hon blir alltid lite mer tå i samband med fällning, dessutom väldigt blåsigt idag. Som om inte det vore nog så har omgivningen precis brevid banan förändrats lite, och vi vet ju hur känsliga hästar kam vara när det gäller förändringar😅 Och det ska vi ju inte bara beskylla hästar för, även människor kan ju tendera att stressa upp sig när det händer förändringar i deras liv😉
Bommarna som vi red idag. Det är två galoppsprång mellan dem till höger, 9m. Och så är det 3m mellan de blå bommarna till vänster. Lämna en kommentar
Igår var det Idas tur att åka till Jönköping och tävla. Vi startade en 120cm bedömning A:O. Alltså en tidshoppning. Vi red felfritt och knep den sista placeringen, en fin sjundeplats av 27 starter. Whoop-whoop!
Vi kom till tävlingsplatsen ca 15.30. Vi lämnade 17.15. På en timme och 45 minuter hann vi gå banan, gå på toa, vetcheck, tävla i en klass med 27 starter, ta rosettbilder och fika på plats. Sjukt effektiv tävlingsdag. Men på gränsen till stressig. Klassen gick fort och jag var uppe på Ida endast 25 minuter från det att jag skulle starta. Lägg då till att det ändå är en liten bit från framridningen till framhoppningen. Så det var lite på håret, men jag hann med det jag ville hinna med. Så det var skönt.
Här kommer analysen från gårdagens runda. Tycker att vi får ett bra första språng. Kanske att hon kunde varit lite mer engagerad. Jag har en distans som ligger lite åt det nära hållet, så jag ville inte lägga på för mycket skänkeln och riskera att komma för nära. Hon touchar hindret litegrann. Ida är inte den försiktigaste hästen, så en påminnelse om höjden är bra för våran del.
Beslutade mig för att rida innanför blomman till hinder nummer 2 för att spara tid. Det gjorde vi fint tycker jag. Efter hinder nummer 2 så var det 6 galoppsprång fram till hinder nummer 3, en svart oxer. Hon gör den linjen väldigt fint tycker jag.
Efter den svarta oxern så har vi en vänstersväng tillbaka över ett räcke. Jag red en lite tightare sväng än vad jag normalt sett hade gjort, men det går ju att korta ner den betydligt mer. Vi behöll flytet i svängen och sedan har vi en ganska lång väg till hinder nummer 5, en gul oxer. Försökte att galoppera på lite vilket leder till att hon går isär något och vårat byte blir orent, men hon rättar sig. Jag tar ut vägen lite till oxern och väljer att gå utanför blomman. Men jag håller mig nära blomman och försöker att hålla galoppen så att vi inte lägger in onödiga galoppsprång. Jag funderade lite kring om jag skulle gå innanför blomman till oxern eller inte, men att gå utanför kändes rätt av flera anledningar.
Efter den gula oxern så red de flesta 7 galoppsprång ner till räcket (tror jag). Det var min plan. Men jag lade in 8 galoppsprång. Jag minns inte vad jag stegade där, lite dumt. Jag hade viljat veta det. Nu blev det ju ganska bra ändå, vi klarade ju hindret. Men vi hade grejat 7 galoppsprång utan att stressa på om jag hade valt att hålla innerspår och inte bromsat.
Efter att vi hoppat räcket så är det dags att hoppa nummer 7, kombinationen. Hon hoppar den jättefint tycker jag. Hade lite beslutsångest för om jag skulle gå innanför eller utanför blomman till hinder nummer 8. Jag hade kunnat gå innanför (och hade nog gjort det) om hindret hade varit ensamt. Men efter nummer 8 så hade vi 5 galoppsprång till hinder nummer 9. Lite framåt. Jag ville inte riskera att behöva korta ner galoppen för mycket för att hinna med svängen och sedan få jaga för att räcka fram på 5 steg. Så jag höll utanför blomman och såg till att inte bromsa utan rida med i rytmen. Vi får ett framåtläge på räcket och hon går isär litegrann eftersom att jag måste mana på en aning för att nå fram, men vi kommer ihop skapligt igen fram till hinder nummer 9.
Efter nummer 9, så har vi bara ett hinder kvar. Jag försöker att hålla tempot och svänga lite tight runt hinderna. Ida slår om något steg i bakbenen, så detta är på gränsen på hur snabbt & snävt hon kan gå utan att tappa balansen. Tycker ändå att vi gör den svängen bra och inte ödslar någon onödig tid. Hon hoppar fint även över det sista hindret och vi är i mål efter en runda som jag var riktigt nöjd med!
Vann ytterligare en påse med hudvårdsprodukter! Ida var inte sugen på att ta bilder. Öronen ville inte fram. Dessutom så såg hon lite rolig ut då jag klippt av nästan hela luggen. Hon hade nämligen knölat den full av kardborrar… Jag visste att det skulle bli lite tight med tiden när vi åkte, därav extra ful klippning🤣Zacke var hästskötare igår!Lämna en kommentar
Hade en toppenträning för Pontus med Ida i kväll. Jag är SÅ nöjd. Jag orkar faktiskt inte analysera träningen här på bloggen denna gången. Men det finns några klipp på min instagram och några rader text där.
På tal om träning & tränare. Idag har jag reflekterat lite kring det. Imorgon kommer ett inlägg upp med lite spontana tankar om vikten av att ha en tränare och vilka som betytt mycket för mig.
