Idag var Ida så lugn. Kändes toppen🙏 15 minuter avslappnad men också aktiv & balanserad jogg blev det idag. Eftersom att hon reds lite hårdare igår och är under igångsättning så travade vi bara idag.
Palle skrittades 30 minuter för hand. Det kommer nog ta ett litet tag innan hans hov repar sig. Men det verkar gå åt rätt håll. Lillan fick hänga med honom ut på promenad. Efter det longerade jag henne och hon var så himla fin & duktig!!!
Lämna en kommentar
Stackars Ida. Det har verkligen varit sämsta tänkbara underlag under majoriteten av hennes oskodda period. Stenhårt och knöligt. Tråkigt för samtliga hästar, men helt klart lite värre för Ida. Men nu är det inte långt kvar innan hovis kommer! Snart dags för igångsättning om allt går enligt plan💪
Ser fram emot att ha dem i träning, men jag är inte skitpepp på de första träningspassen. Hur vi ska bli av med överenergin utan att någon stryker med måste listas ut😅 Hade varit så bra om det blev milt och de kunde få ta ett race i hagen. Men det ser snarare ut att bli kallare. Hade varit guld med ett eget ridhus. Bara låta dem jogga fritt och bli av med all uppdämd energi, men som ni vet så har vi inget ridhus och då får man göra det på andra sätt.
Lämna en kommentarIdag har jag ridit två hästar. Först red jag den 5-åriga Connemara-ponnyn som jag ridit ganska regelbundet sedan i somras. Nämnt den här några gånger tidigare. Hon kändes superfin. Delarna börjar komma på plats, balans & styrka har kommit upp i en nivå där det börjar bli väldigt behagligt. Hon har börjat bära upp både mig och sig själv på ett trevligt sätt. Volterna är lite jobbigare, men jag tycker att hon spårade fint idag, men det behövs lite extra finess och stöttning av mig som ryttare. Det kommer nog bara rassla till, snart orkar hon nog göra volterna med lätthet. Det är på väldigt god väg och mycket bra för hennes ålder. Väldigt roligt!
Efter det red jag Ida. Vi busade idag. Imorgon börjar hennes & Lillans vila!
Idag åkte faktiskt jag, Zacke & Ida på öppen bana på Tranås Ridklubb! Jag tror inte att jag & Ida har varit iväg och hoppat sedan vi gjorde årets sista start i oktober.
Hon har gått lite på halvfart. Jag har prioriterat Lillan. Dessutom så åker Lillan & Palle så bra ihop. Ida älskar inte att åka ihop med Lillan, så vi har gjort det enkelt för oss själva och henne. Så hon har sluppit. Ibland behöver saker bara vara snabbt, säkert & smidigt.
Idas träning kommer inte att bli bättre framöver, snart går hon på vila. Men efter det så är tanken att gasa på igen.
Hur som helst. Hon var så himla fin idag!🤎 Poppar över 120-125cm så enkelt & okomplicerat trots att hon var varm i sin vinterpäls. Klippning & frisering blir det efter vilan sedan. Lite typiskt att det var ungefär 7-8 grader varmt när vi hoppade idag. Men jag anpassade passet utefter det. Tog inte mer än 4 hinder i taget och gav extra pauser vilket också var lämpligt eftersom att hon hoppat lite mindre det senaste. Jag kände inget behov utav att hoppa bana idag utan jag valde ut ett par hinder och red på dem som jag ville istället.
Ida är alltid fin att hoppa, men jag måste säga att det kändes bättre än förväntat så det var verkligen extra roligt. Idas lägstanivå har verkligen höjts under det senaste året. Hon har aldrig känts så liksidig och stark som hon gjort det senaste året.
Lämna en kommentarIda gjorde 16 starter i år. Detta är faktiskt det år som hon har gjort flest starter på någonsin.
Målet inför säsongen var att bli snabbare i 120cm och OM andan föll på även debutera i 130cm. Vi lyckades med både och! Vi tog vår första placering i både 120 & 125cm. Dessutom debuterade vi 130 på ett bra sätt. Tyvärr två nedslag. Jag klassar inte två nedslag som bra egentligen, men det var så ”bra” nedslag som de kunde bli i princip. En bra debut som jag är nöjd över trots lite dassigt resultat.
Här kommer en liten sammanfattning från de flesta utav våra starter i år:
Jag & Ida inledde vårat år på Jönköpings Fältrittklubb. Vi öppnade upp vår säsong med en start i 110cm. Vi red en ganska bra runda, tyvärr ett nedslag.
April blev en väldigt intensiv månad vilket var enligt plan. Min plan innebar att debutera 130cm under maj månad, förutsatt att jag var nöjd med mina förberedelser under april månad. Vi tävlade mycket och gjorde fina resultat. Vi hoppade bland annat felfritt i nationell 120cm i Mantorp. Vi var också felfria och placerade i 125cm i Vaggeryd. Dessa starter bekräftade det jag hoppades på, nämligen att vi var redo för 130!
I maj månad åkte vi sedan till Värnamo för att debutera 130cm. Vi värmde upp med en 120-klass som vi skuttade runt felfritt. I 130:n gjorde vi ytterligare en bra runda. Vi var felfria tills tredje sista hindret vilket var banans andra kombination. Ida touchade bakbommen på oxern in i kombinationen. Hon backade av lite för att ge sig själv plats inne i kombinationen vilket ledde till att vi hoppade någon centimeter för kort. Sedan rev vi också sista hindret. Vi touchade en frambommen på den avslutande oxern. Kom lite nära. Jag slappnade av litegrann, skulle suttit upp och hjälpt henne mer.
Efter tävlingen i Värnamo for vi till Vetlanda och gjorde en start i 120cm där vi gjorde en felfri ritt. Eftersom att veckorna innan varit ganska intensiva så backade vi bandet lite och red en vanlig ”skolrunda” i avdelning B. Och det var nog tur. Ida var jättefin, men min ridning var sådär. Trots det en felfri runda som sagt.
Nästa tävling var det dags att rida mot klockan igen. Vi startade 120cm i Aneby där jag försökte att gasa på litegrann. Ida var SUPERFIN och felfri. Tyvärr precis utanför placering.
Efter tävlingen i Aneby i slutet av juni hade vi sedan ett tävlingsuppehåll till augusti. Jag var i USA i 3 veckor. Ida vilade. När vi plockade upp säsongen igen så startade vi med en lite lättare komigång-klass i Mantorp där vi hoppade felfritt i 115cm.
Efter tävlingen i Mantorp så hade vi lite otur. Ida fick ett sår på knäet och fick lite ofrivillig vila. Så det blev en vila på vilan i princip. När vi i september skulle ut och hoppa igen så hade vi inte tränat så mycket. Och vi hade inte startat 120cm på över 2 månader. Vi startade en 120-klass i Aneby, men jag valde att starta avdelning B och se det som en träningsrunda eftersom att vi inte riktigt var ”där” för att kunna ge dem andra en match i omhoppningen. Ida var fin och vi hoppade felfritt i en 120-klass som jag upplevde var den svåraste banan för året.
Jag & Ida avslutade sedan vårat tävlingsår med en 120-klass i Jönköping. Denna gången var målet att rida mot klockan och försöka att slå oss in på en placering vilket vi lyckades med! Härligt avslut på en fin säsong som jag inte kan vara annat än nöjd över. Älskade & bästa bästa Ida🤎
Lämna en kommentar
Ibland är det bra omständigt att ha häst på vintern. Det skulle vara en fin dag med uppehåll. Blev det så? Nä.
Jag skulle rida Ida. Men det blev klampar. Dock försvann de fort. Ida var JÄTTEPIGG. Sist det flög förbi en liten klamp under hennes mage så åkte jag i backen. Kände inte för att göra om det. Travade upp ett spår som funkade okej. Travade där i ca 8 minuter. Hon gjorde inget dumt, men jag kände att hennes skötsamhet hängde på en tunn tråd. Så jag kastade in handduken. Gick hem och longerade henne lite på volten framför stallet. Vi har saltat lite där, så inga klampar som störde. Men då var det slut på skötsamheten. Ida började att springa som en gnu och trots ”prrr prrr prrr” så slutade hon att springa när hon själv tyckte att hon var klar. Vilket tog ett x antal varv i den flängigaste korsgaloppracet som ni kan tänka er. Så ja. Det blev dagens motion det.
Jag får hoppas på att jag kan få till åtminstone ett ordentligt pass på henne senare i veckan. Vi får se lite vad det är för förutsättningar. Just nu sätter jag dessutom Lillan först. Vill träna på ordentligt med henne tills det är dags för hennes vila. Det optimala hade varit om jag hade kunnat göra detsamma med Ida. Men när möjligheterna är begränsade så får man helt enkelt prioritera lite.
Nog om det. Nu är det dags att åka till stan och jobba. Hoppas att ni mår bra allihopa och att ni fått/får en fin start på veckan.
När jag & Ida tränade för Ulla tidigare i veckan så fortsatte vi med att jobba med det som vi fokuserat på tidigare. Och det är att hon ska orka hålla ihop sin kropp SAMTIDIGT som vi ber henne att vara mer kraftfull och komma ut i en större steglängd. Just nu är det bara en liten nyans vi leker med, den ska successivt bli större.
Det är inte bara att mana på. Vi bygger successivt upp samlingsgraden i galoppen och när den är precis ”där” så adderar jag lite ben samtidigt som jag underhåller det som vi tidigare skapat.
För att hoppa högre hinder så behöver vi mer kraft, men absolut inte att hon går isär och tappar bärigheten. Om vi tappar bärigheten rinner det iväg. Och jag kommer att behöva förhålla mer med handen. Vi kan inte komma in i en 3-kombination på 130cm med bristande balans och tro att vi ska klara det. Det kommer att falla en bom eller två. Så enkelt är det. Vi behöver bygga en stark ”fjäder” i bakbenen. För att kunna hoppa större så måste fjädern kunna böjas ihop, det betyder att bakbenen måste kunna bära för att sedan skjuta ifrån uppåt och framåt.
Detta är givetvis ett arbete som har pågått hela tiden. Men om vi ska rida fler 130-klasser och vara felfria så måste hon bli starkare i växlingar fram & tillbaka i galoppen och kunna bibehålla bärighet, engagemang och balans. Så att hon orkar och är stark nog för att tackla alla banans utmaningar.
I hoppningen behöver vi komplettera med gymnastikhoppning samt fler oxrar. Gärna mellan 125-135cm. Och lite bredd på dem. Vi tog faktiskt 3-4 repetitioner över en oxer på 125cm idag. Kändes väldigt bra. Det kommer dock att bli lite glesare med hoppning under denna tiden på året, men i vår kommer vi att fokusera på det.
På filmen ovan är Ida 5 år och debuterar 100cm. Hon är av uppenbara skäl betydligt ”plankigare” än vad hon är nu. Fjädern i bakbenen är inte så stark som den är nu, men det var tillräckligt bra för att starta 100cm på ett trevligt sätt.
Nästa film är från våran senaste start. Nu räcker vårt markarbete till för att rida 120cm på ett trevligt sätt. Ja ni förstår poängen. Successivt blir hon starkare, smidigare och mer gymnastiserad vilket tillåter oss att klara högre & högre hinder.
2 kommentarerI tisdags dressyrtränade jag med Ida & Lillan för Ulla. Lillans träning gick inte bra. Så den orkar jag inte ens skriva om. Vi får se om jag återkommer till ämnet.
Träningen med Ida gick JÄTTEBRA däremot. Vi började med att stämma av vad mina mål är framåt och vad i Idas träning som behöver bli bättre för att vi ska nå dit. Sedan jobbade vi helt enkelt på det!💪
Ida var så koncentrerad och visade sådant förtroende för mig. Jag har svårt att få till det där lilla extra utan Ulla. Hon varvar lätt upp. När Ulla är här så är hon inte nådig, varje gång jag gör något tokigt så synar hon mig. När jag har stenkoll på min hjälpgivning så blir Ida lugn.
Nu är vi hemma igen efter helgens utflykter! Ida & Lillan har vilat medans jag varit iväg. Mamma red Palle både lördag & söndag.
Imorgon ska Ida & Lillan träna för Ulla. Så idag gick dem båda ett förberedande ridpass✨ Red dem ungefär 30 minuter vardera. Lugnt jogga igång och låta dem hitta sin kropp. Sedan lugnt jobba och fokusera på den för dagen största bristen.
Ida var lite fokuserad, obalanserad och lååång. Så flera halvhalter först, hitta balans, långsammare tempo och fokus. Successivt kom hon ihop lite mera och jag kunde då låta henne kliva fram mer och då få resultatet att hon kliver fram igenom kroppen och inte ökar tempot & faller isär.
Lillan var väldigt fokuserad och engagerad. Jag måste säga att jag tycker att hon var ganska välbalanserad idag. Så mycket utav dagens ridpass gick ut på att bara göra små justeringar här & var. Repetera att hon ska vänta på mina signaler och att vi inte har bråttom någonstans. Vårat samspel var väldigt bra idag så jag lade in några extra övergångar. För många övergångar kan trigga henne, så det är något som jag fokuserar på när det är läge.
