Igår dressyrtränade jag & Ida för Ulla. Och det gick verkligen SÅ bra.
I galoppen jobbade vi på att samla lite extra några steg. Detta gjorde vi på en volt. När halvhalten gått igenom så fick jag räkna ”ett, två, tre” för att se till att jag inte red för många steg i den högre samlingsgraden. Tre steg i lite högre samlingsgrad, sedan lämna. Tre steg i lite högre samlingsgrad, sedan lämna. Ni förstår principen.
Anledningen till att jag fick räkna är att det är lätt hänt att man blir kvar i samlingen för länge och rider för många steg. Hon är ju under uppbyggnad, och såhär har hon inte gått på länge. Viktigt att det inte blir för tufft. Vi vill ju behålla hennes vilja & ambitiösa sida.
När jag red ur den lite högre samlingsgraden så var det inte tal om att bara släppa iväg henne. Utan jag sänkte samlingsgraden en aning. Hade jag bara släppt iväg henne så har jag ju henne inte färdig för att snart samla igen.
Ida var så otroligt lyhörd och ambitiös. Jag bara sträckte på mig så samlade hon sig under mig. Hade jag lagt till en bromsande överskänkel (alltså många lår) så hade hon brutit av till trav. Hon var perfekt för min sits och kändes så himla fräsch & stark i sin kropp. Första gången jag känner den känslan för iår🤎
Det blev ju ingen öppen bana som det var planerat i fredags. Men jag & mamma lyckades att planera om och komma iväg igår istället. Mamma hoppade Palle och jag hoppade Ida. Båda hästarna var MYCKET fina!
Mamma & Palle hoppade hinder på 85-95cm, de avancerar sakta men säkert. De gjorde verkligen galet bra ifrån sig.
Jag & Ida hoppade också banan på 85-95cm. Sedan höjde vi upp två räcken och tog några enstaka språng på 125-130cm. Höll passet ganska kort och tog inte onödigt många språng. Hon är fortfarande inte igång med hoppningen på riktigt, dessutom är det första gången som hon går på fiberunderlag på ca 1 år. Jag är absolut inte rädd för fiber. Däremot så är jag alltid lite extra försiktig när hästen ska gå på ett underlag som den inte tränats på under en längre tid. Precis som på vi människor så krävs det en liten invänjningsperiod när man tränar på nya underlag.
Ida kändes väldigt fin. Jag inledde passet precis som jag brukar. Det betyder att jag stämmer av att jag kan rida rakt fram, svänga höger & vänster samt byta galopp. Hon gjorde väldigt fina byten!
Jag vill kunna ha samma rytm oavsett om jag rider rakt fram, vänster eller höger. Det ska också var lika lätt att svänga vänster & höger. Skulle det vara så att hon slår av på takten i exempelvis vänster varv så jobbar jag på att engagera henne. Vill hon skjuta ifrån och gå isär i det andra varvet som hjälper jag henne att hålla ihop kroppen. Ni förstår principen. Jag vill ha samma rytm och balans oavsett. När hästen har lika lätt för att gå till vänster som höger så är min erfarenhet att den kommer att gå rakt fram när den ombeds göra detta. En häst som har ett tydligt bättre & sämre varv är oliksidig och kommer också att vara svår att rida rakt fram på.
Idag har jag & Ida dressyrtränat för Ulla. Hon var verkligen superduktig!
Pga allergin, kortison och lite alla möjliga gupp i vägen så har Ida varit mer otränad iår än vad hon någonsin varit i princip. Hon har alltid tyckt att övergångar varit jobbiga och viljat skjuta iväg och isär. Självklart extra jobbigt och stressande i ett skede som detta. Men idag var det dags att börja ta tag i de där övergångarna lite mer. Och det handlar inte om att göra miljoner av dem (tvärt om). För oss räcker det med så få som möjligt, men att verkligen förbereda och bygga upp VARJE övergång så att den blir så bra som möjligt. Och det handlar inte om att hon ska göra dem perfekt, bara bättre. Få henne att orka att hålla ihop och bära istället för att skjuta på och springa iväg.
Vi tog många pauser. Det gäller ju dessutom att börja förbereda övergången från galopp till trav och trav till skritt INNAN hon går isär för att hon inte orkar. Rider jag för länge innan blir hon trött och övergången kommer inte att bli bra. Så det gäller att vara steget före och lägga in pauser OFTA. I slutändan blir man bättre av att göra rätt, och inte fel. Så det är viktigt att se till att man är noggrann, och inte låta hälften av övergångarna ”bli som de blir” bara för att jag inte planerar.
Hon överraskade mig genom att visa bättre bärighet än vad jag vågat hoppas på. Fick en riktigt bra känsla där vi fick till böjningen på det böjda spåret bättre än väntat. Och det kom egentligen automatiskt (mer eller mindre) efter att jag ridit lite fler halvhalter (och bättre övergångar) än vad jag brukar göra. Less is more.
Några klipp från gårdagens ridpass på Ida. Vi jobbar vidare med att bli starkare & smidigare igen. Hon känns väldigt positiv och peppad på att börja ta i mer igen.
Har börjat att lägga in mer volter av varierande storlek samt galoppombyten. Alla byten var rena igår. Volterna är jobbiga och behöver mer arbete. Snart dags att boka in dressyrträningar igen.
Vad det gäller hoppträningar så är vi inte riktigt där än. Hon har blivit ganska svag i hoppningen under den här perioden. Så vi har lite att jobba med framöver. Hoppar dessutom hellre små hinder vid fler än ett tillfälle under veckan än lite större & mer sällan som det är just nu.
Jag & Ida under ett lyckat ridpass igår. Idag red vi ut och tog några små travhopp på ridbanan. Kändes bra!
Kommer ni ihåg att jag nämnde att Ida kändes lite stel? Inte riktigt som sig själv. Inte halt eller ovillig, men tog emot på något konstigt sätt i kroppen. Sedan dess har hon tränats lätt. De senaste ridpassen har hon skönt nog känts som vanligt igen. Så nu hoppas vi på att kunna trappa upp lite långsamt och så småningom satsa mot tävling igen😀
Det var verkligen inte igår som jag tränade för tränare, men idag var det dags. Strulet med Ida började ju direkt efter vintervilan så detta var första dressyrträningen för iår(!).
Jag & min dressyrtränare Ulla hade mycket att prata om även om vi hörts av på telefon någon gång under våren. Vi pratade om samtliga hästar innan vi startade träningen.
Träningen gick jättebra. I höger varv brister hon lite mer i sin lösgjordhet vilket gjort att jag ibland tar åt mig min högerhand en gnutta för mycket. Det resulterar i att jag drar in hennes bog/framdel en aning och vips så har jag gjort henne lite sned. Det säger sig självt att det inte hjälper lösgjordheten. Så jag fick räta ut henne aning i höger varv för att komma till rätt arbete. Det gjorde väldigt stor skillnad. Det är verkligen små justeringar som vi pratar om, men de gör underverk. Och det är inte så att det säger *KLICK* och så går hon som en miljon utan det blir snarare lite segt när vi hamnar rätt. Det beror på att det är lite jobbigt, men det ordnar vi snart upp. Jag fick beröm för att jag inte blev stressad i det läget och ville jaga iväg henne. Utan att jag bara lugnt rider vidare i det läget och låter henne jobba på.
Summa summrum en väldigt bra träning som lite styrde upp riktningen på arbetet som vi ska göra framöver!
Måndag: Uteritt för Ida. Skritt på grusvägarna. Långa tyglar.
Tisdag: Vila.
Onsdag: Ida gick ett kombinerat ridpass, alltså en kombination av att rida ut och rida på banan. Vi red strax över 2 km i skogen före och efter det korta arbetspasset på ridbanan. Red igenom gymnastikserien 3 gånger på låg höjd och några minuters förberedande arbete inför torsdagens hoppning.
Palle reds ut i skritt & trav. Långa tyglar.
Torsdag: Ida och Palle fick hoppa. Mamma red Palle. Båda mycket fina! Ida fick hoppa lite mer och Palle gick ett mindre krävande pass. Hästarnas skrittades fram och av i skogen både före och efter ridpasset.
Fredag: Vila.
Lördag: Ida gick ett ”vanligt” ridpass på ridbanan. Mycket fin. Palle fick hoppa lite med mamma igen. Han fick hoppa ganska lågt på torsdagen. Vi tog färre språng detta pass, men lät honom däremot ta några lite högre språng. Hästarnas skrittades fram och av i skogen före & efter ridpasset som vanligt.
Söndag: Uteritt för både Palle & Ida. Ca 70 minuter.
Summa summarum så har Ida gått 5 ridpass och Palle 4. Ibland hoppar jag hästarna 1 gång per vecka, och ibland delar jag upp hoppningen och hoppar dem under samma vecka igen. För mig som ibland hoppar flera klasser under samma helg så är det viktigt att hästarna är vana vid att jobba med hinder fler än en gång på samma vecka. Jag föredrar att jobba efter principen ”mindre och oftare” snarare än ”hårdare och mer sällan”. För mig är det viktigt att varje hoppning inte behöver vara så krävande för hästarna. Det ska finnas variation i passens intensitet.
Ida redo för dagens uteritt. Både hon och Palle fick gå med bettlöst alternativ idag. Ida tyckte att det var underbart att rida ut💗Lämna en kommentar
Idag gav jag & mamma Idas dos med vaccin igen. Andra gången som vi gör det själva. Som ni ser så ger man injektionen i bringan. Man tar tag i lite skin och gör injektionen precis under skinnet. Det ska inte in i muskeln. Kanylerna är väldigt små, Ida har inte reagerat det minsta. Väldigt skönt!
Ida fick hoppa lite idag och gjorde det så fint så. Hon är lite tung i sprången fortfarande, men det kommer. Hon stånkar & stönar. Det är jobbigt, men på ett bra sätt. Hon älskar verkligen att hoppa och jobbar så fint med hinderna. Hon har aldrig varit en häst som har studsbollar under varje hov, utan det krävs mycket träning för att hon ska vara ”där”. Men nu är vi på väg gott folk!
Jag har börjat att växla upp lite i galoppen. Det är också lite jobbigt, men när det kommer på plats så kommer hennes språng att bli ännu bättre också. Ju bättre kvalité galoppen har, ju bättre hoppning.
Idag har jag ridit tre hästar. Palle, Ida och jobbponnyn. Här kommer en sammanfattning:
Palle reds ut i ca 50 minuter. Skritt & trav på grusvägarna. Travade flera ganska långa sträckor. Jag har tyckt att han varit lite väl seg de två senaste ridpassen. Superpigg idag. Han fick mestadels vara fri i formen, jag åkte med utan att störa större delen utav tiden. Väldigt härlig tur.
Pallebus.
Ida fick börja med att skritta & trava fram strax över 2 kilometer ute på grusvägarna. Sedan red vi en stund på ridbanan. Och det kändes riktigt bra. Jag har börjat att rida lite mindre volter och hon känns smidigare i sidorna och mer liksidig för varje dag som går.
Det finns många AHA-upplevelser som jag fått igenom åren. Något som bidrog till en enorm utveckling för mig och mina hästar är när jag fick en större förståelse för det böjda spåret och hur man får hästen att forma/böja sig i bålen. Det blir inte alltid lättare att lära sig när många faktiskt slarvar med begreppen. Alla vet inte skillnaden mellan ställning och böjning exempelvis. Dessa ska inte förväxlas.
Vid ställning så vänder hästen sitt huvud lätt till sidan, ryttaren SKYMTAR hästens öga & nos.
När man pratar om böjning så ska hästen vara ställd OCH ha en lätt förkortning av revbensområdet på hästens innersida. Om ryttaren överdriver böjningen i hästens hals så förbättrar det INTE smidigheten, det kan dessutom inte bli en korrekt böjning. Blir man för stark i sin innerhand viker sig hästen och bogen trillar ut. Då har den där känslan av ”connection” till bakbenen gått förlorad.
Att jobba med detta är ett gymnastiserande och rakriktande arbete. Om man inte gör det så tilltar hästens skevhet och det blir oftast svårare att svänga och behålla hästen på den linje som man vill rida på. Blir det svårt att svänga så riskerar man dessutom att bli för dominant i sin innertygel. Bogen flyter ut. Och du har genast tappat din linje, balans och aktion i bakbenen. Det blir betydligt svårare för både häst & ryttare att prestera på hoppbanan då.
Hursomhelst. Jag jobbade med mycket omväxlande vägar och svängar i både trav & galopp. Vävde också in en serie 2-3 gånger. Planen är att hoppa den lite högre imorgon eller senare i veckan. Hon var väldigt fin!
Serien som vi hoppade.
Ponnyn & jag har ju våran lilla debut i sikte. Så rider jag lite vägar som liknar dem i programmet. Jag får se om jag orkar tar bort hinderna och kanske markerar upp en bana som är 20*60 med bommar för att få en känsla av hur det blir när det är skarpt läge.
Hon känns så fin och svarar precis som jag önskar. Precis som de flesta (skulle i princip säga alla) hästar så har hon en sida där hon har lite lättare att böja sig i bålen och en lite rakare sida. Så jag jobbar mycket med att jämna ut den där lilla skevheten. Hon börjar att förstå samtalet med skänklarna väldigt bra och kämpar på fint.
Vi har också börjat att jobba lite smått med skänkelvikningar och förvänd galopp. Några extra övergångar också. Hon är väldigt lydig och har blivit starkare. Nästa steg är att försöka att bibehålla ännu mer flyt och dragläge i övergångarna. Ska försöka att börja uppmuntra henne mer till att orka bjuda både när jag växlar upp och ner i gångart.
