Två uteritter avklarade idag. En på Palle och en på Ida. Palles första ridpass sedan hans smäll (?) på nerven. Kändes bra!
Imorgon satsar jag på att rida ut åtminstone en av hästarna igen. Och senare i veckan står ridhus på schemat. Förmodligen 2 gånger eftersom att vädret tyvärr ska bli sämre igen.
I kväll var det dags för Idas första ridpass på 6 veckor. Lite väl spännande. Blåsigt, mörkt och ny transport. Så det var helt klart lite nervigt för både oss och Ida.
Vår nya transport har gardin istället för lucka. Läskigt sa Ida. Men hon litade på oss och allt gick bra. Så skönt. Hon skötte sig dessutom fint när jag red också. Duktig!
Ridpasset blev inget märkvärdigt. Rullade på i trav & galopp efter att jag skrittat fram henne för hand. Lättridning och lätt sits. Bara låta henne sträcka på sig, frusta och känna in sin kropp! Imorgon satsar vi på att åka igen om det inte är för blåsigt.
Så småningom ska även Palle & Lillan vänja sig vid transporten och ridas igång. Tyvärr är det fruktansvärd tjällossning (!!!) häromkring. Så uteritter eller ridbanan är just nu inte aktuellt.
Lämna en kommentarNär jag kom hem i går kväll så fick jag & mamma till en liten planeringsstund gällande igångsättning av hästarna framöver. Ifall inte ridhuset är bokat så är planen att åka dit både på onsdag & torsdag😃
Idag är det måndag. Jag började min dag med att släppa ut mina hästar. Sedan åkte jag till ytterligare ett stall och släppte ut hästarna där. När jag kom hem igen så tog jag itu med stallet här hemma.
Nu är klockan ca 10:40 och jag har precis ätit frukost. Jag brukar vänta med att äta tills jag är klar med alla morgonens sysslor. I eftermiddag/kväll är det jobb som gäller. Innan dess tänkte jag åka in till stan och gymma en snabbis.
Underlaget här just nu. Hoppas verkligen att det hinner smälta bort innan det eventuellt fryser på eller kommer nederbörd igen🙏 Allt blir lite smidigare så. Men det är ju såhär mer eller mindre varje vinter, men jag vänjer mig aldrig, haha.
✅Släppa ut hästarna 07.30 (IDUN TOG SOVMORGON IDAG, HURRA, HAHA)
✅Göra stallet 08:00-8:30.
✅Bokföra 9:15-10:00.
✅USA-möte i stan 11:00-13:00.
Som ni ser är det lite gott och blandat som händer idag. Klockan är nu ca 14:30 och vi har precis ätit lite lunch efter att ha gått en liten runda med Idun.
Som jag nämnt tidigare så ska jag, Zacke, min lillasyster Jill och min kusin Zandra åka till USA i sommar. Vi blir borta i ungefär 3 veckor. Så det är en hel del att styra upp. Jag har inte flugit sedan jag var i USA 2017. Resan i sommar blir min tredje resa dit.
Denna resa kommer att innefatta en liten roadtrip och idag försökte vi besluta oss för vilken väg vi skulle ta. Väldigt svårt! Men vi kom fram till ett beslut och förhoppningsvis passar det för mina släktingar också. Vi kommer nämligen att vara med dem större delen av resan.
Men nog om det. Detta är kvar på schemat idag:
☑️Middag ute med en kompis ca 17:00.
☑️Släppa in hästarna ca 21:00.
Lämna en kommentarJust nu känns det som det är fullt upp, men samtidigt inte på samma gång, haha. Jag stiger upp ca 0500-06:15 pga att Idun vill upp då. Då passar jag på att släppa ut hästarna, ge Idun frukost samt bajsa & kissa henne. Oftast gör Zacke det medans jag fixar hästarna. Sedan går jag oftast och lägger mig med Idun igen. Ungefär 30 minuter till 60 minuter. Brukar bli uppstigning ungefär vid 08:00 igen. Då går jag & Idun ut och gör stallet. Efter det brukar jag äta frukost och ta det lite lugnt.
Under förmiddagen/mitt på dagen brukar jag rida en häst eller träna själv om det finns möjlighet. Framåt 14:00/15:00 brukar jag åka in och jobba under eftermiddag & kväll om inte Zacke har göromål som gör att jag måste vara hemma med Idun.
Under hela januari har jag dessutom tagit hand om andras djur medans de är på resa. Jag har just nu kvällstjänst i ett annat stall i stort sett hela denna vecka. Nästa vecka blir det morgontjänst i ytterligare ett stall. Det kanske är en affärsidé, haha. Idun älskar att åka bil och kan dessutom koppla av och vänta utan problem. Så det funkar fint.
Så det är lite så som jag lever just nu. När vi går in i mars tror jag att Idun kommer att kunna vara lite mer självständig. Hon är jätteduktig, men fortfarande liten och kräver mycket tillsyn och uppmärksamhet. På tal om mars, vi har faktiskt anmält oss till en valpkurs och den börjar just i mars. Det blir roligt och bra träning för oss alla tre tror jag.
Om vi då ska rikta blicken mot hästarna… Palle ser faktiskt bra ut. Otrolig förbättring på så kort tid. Han går ute nu som vanligt. Palle var ju mitt i sin igångsättning efter en kortare vintervila när han drog på sig smällen/skadan på hans nerv. Började rent av tänka att han skulle gå årets första hoppträning och eventuellt även tävlingsstart, men nu får vi se lite istället. Om han nu skulle fortsätta att återhämta sig och se helt hundra ut även efter avslutad kur med metacam så tänker jag att vi borde kunna börja med lite lugna ridpass. Jag kommer såklart att känna av under tiden. Jag kommer inte ha bråttom att hoppa eller göra andra saker som kräver mer. Jag själv vaknade en dag för några år sedan och kunde INTE lyfta mitt ben mer än någon centimeter. Efter en vecka kunde jag gå och göra allt, men jag var inte smärtfri. Det tog TID, och än idag är jag inte helt 100%.
Med det sagt så ska jag vara extra lyhörd. Skönt att vi hann ta ett par pass i snön och få upp lite kondition. Går allt som det ska så gör det att vi snabbare kan ta oss till tävlingskondition om allt känns bra.
Jag är helt klart lite stressad över att Ida & Lillan vilat så pass länge. Eller länge & länge. Ida har vilat i 5 veckor nu, Lillan i 6 veckor. Vill bara komma igång NU. Men vi väntar fortfarande på transport, men förhoppningsvis är den här inom någon vecka (!!!). Och så är det verkligen dåligt underlag ute. Samtidigt så har Ida inte fått en längre vila sedan hon var unghäst. Det kanske bara gör henne gott? Jag vet ju att hästarna inte far illa. De har det bra i sin hage. Men ändå känns det lite jobbigt. Jag vill ju att vi ska få lite saker gjorda iår. Men förhoppningsvis får vi det. I år kommer jag ju dessutom att ha en ridbana att tillgå så fort vädret är med oss vilket kommer göra stor skillnad. Om det bara smälter bort lite mer snö & is så tror jag att jag vågar mig på att sätta igång Ida. Så det blir fortsatt lugnt på hästfronten ett tag till, men det närmar sig lite action.
Cassies bortgång har varit extra jobbig. Jobbigare än Bessies. Bessie kändes så redo att lämna oss. Cassie var inte redo på långa vägar.
Cassie tog så mycket plats och förtjänade så mycket MER än vad hon fick. Hon var så speciell för oss och gav verkligen så himla mycket kärlek. Samtidigt så krävde hon uppmärksamhet och kärlek från oss på en helt ny nivå. Hon var nästintill aldrig nöjd, haha.
Hon var otroligt ambitiös, lydig och mysig. Hon var lättskrämd. Och då var hon svår att få kontakt med. Hon utgick från att andra människor och hundar var farliga. Hon ville dock gärna vara kompis, men det behövde ske i hennes takt.
Cassie var verkligen den mest genomsnälla hund som man kunde tänka sig. Trots att hon var så rädd för så mycket gjorde hon aldrig en fluga förnär. Att bita var otänkbart i hennes värld.
Hua.
Jag ska samla lite energi och ge er en uppdatering gällande hästarna och tiden framöver så snart som möjligt. Hörs snart igen!
Igår fick vår älskade Cassie vandra vidare efter en svår knäskada som hon ådrog sig för ett par veckor sedan.
På ett sätt är livet skört, att ett snedsteg kan gå så fel. På ett annat sätt är livet så starkt. Cassie lyckades ta sig till världen trots att hon aldrig var påtänkt. Hon var resultatet av en tjuvparning.
Cassie var flera månader när hon kom till våran familj och var tyvärr ganska präglad av sin mamma som inte var den lämpligaste mamman att lära sig av. Hennes förutsättningar för att bli en ”normal” hund var sämre än för många andra hundar. Det gjorde att hon var så väldigt speciell och rädd för det mesta. Men hon gjorde aldrig en fluga förnär.
Hennes liv blev kortare än tänkt vilket känns så fruktansvärt sorgligt. Men i slutändan är vi tacksamma för att hon trots allt tog sig till världen och var en del av våran familj❤️
Här kommer bilder från 2017-2023:
Palle har under dagen idag tagit ännu fler kliv framåt. Han var så pass bra att han mitt på dagen idag fick komma ut i hagen igen.
Nu håller vi tummarna för att det fortsätter så och att inte några andra strukturer fått någon skada. Medans han äter metacam får han vila. Fortsätter han i samma riktning så börjar vi sedan med skritt.
Lämna en kommentarIgår hände en ganska läskig sak med Palle. Vi tar det från början.
Släppte ut hästarna ca 05:15.
Sedan tog jag in dem igen ca 08:30 på grund utav det dåliga vädret som snabbt drog in. Mycket starka vindar och nederbörd. Palle var helt normal, frös lite, men annars precis som han ska.
Ca 10:30 hade han torkat till. Jag lade på täcke och släppte ut igen. Palle stapplar ut i stallgången. Jag ser direkt att något är väldigt fel. När han väl kommer ut börjar han snurra runt i en cirkel på 3 ben samtidigt som han hade halsen böjd i en konstig vinkel. Jag trodde först att han fått en stroke eller skulle segna ihop och dö. Men det gjorde han som tur var inte.
När ”anfallet” var över (i efterhand tror jag att han tappade balansen och blev överrumplad) så var han förhållandevis normal. Men han kunde inte gå ordentligt. Snart blev det tydligt att han inte kunde få med sig eller styra sitt högra framben. Han kunde lägga full tyngd på det, men inte styra det. Så han gick ett steg med alla andra ben, sedan lyckades han på något vis hasa fram det andra benet en gnutta innan han sedan fick ta ett steg med alla andra ben igen. Det var ett litet projekt att få in honom i stallet igen. Dels går det lite uppför, och så gick han inte rakt. Han föll hela tiden hårt åt vänster.
Jag undersökte honom och kunde inte hitta något fel. Jag böjde benet och vickade på alla leder. Ingen reaktion. Hoven var fin. Jag fattade snabbt misstankar om att det kom från bogen eller ännu högre upp. Jag googlade och hittade ”radial nerve paralysis”. Såg filmer på andra hästar och det blev tydligt att Palle förmodligen drabbats av detta eller något liknande.
Veterinären kom ut och det första hon nämnde var just att han kan ha fått en smäll eller skadat just denna nerven. Det fanns inget tecken på en smäll och trots noggrann palpation av bogen och muskulatur däromkring så visade Palle inga tydliga tecken. Men det är också Palle i ett nötskal, han är makalös på att bita ihop.
Medans veterinären palperade Palle så var hon såklart uppmärksam på eventuella tecken på smärta. Men det som var så fint av henne var att hon frågade mig: ”Vad ser du i hans ansikte/ögon när jag gör såhär?”. Vi vet ju att hästar visar smärta i sitt ansikte och jag som känt Palle så länge är kanske i slutändan bäst på att hitta just hans små tecken. Det känns alltid bra när de litar på ens omdöme och tar små tecken på allvar. Ibland känner man sig så töntig när man säger ”han/hon ser ut lite såhär” och så är det verkligen en superliten grej, men man själv vet att det just det betyder något eftersom att det avviker från ens djur normala beteende.
Veterinären sa att det vi diskuterat angående nerven/bogen var mest troligt. Hon var så gott som säker på att skadan inte satt i benet, utan någonstans från armbågen och uppåt. En spricka i benet eller dylikt borde resultera i mer svullnad och ovilja att stödja på benet. Finns ju också en oro att det skulle vara något neurologiskt, men det sågs också som mindre troligt efter att hon undersökt honom.
Palle fick lite smärtstillande och inflammations-hämmande. Sedan var det bara att vänta. Fick order om att höra av mig direkt om något skulle bli sämre, oavsett tid på dygnet.
Idag visar Palle på förbättring (SÅ UNDERBART!!!). Han ska få äta lite metcam ett par dagar och sedan hoppas vi att det fortsätter såhär. Vi får se hur det går, men detta var ett bra första steg i rätt riktning. Jag vet ju inte hur han lyckats med detta, eller vad som hänt. Så allt är ju fortfarande osäkert och vi vet inte hur det kommer att utveckla sig, men so far, so good.
Jag delade med mig om gårdagen på instagram. Och det fanns faktiskt en som varit med om samma sak. Den hästen återhämtade sig. Så utöver omtanke från omgivningen så fick jag dessutom en solskenshistoria, det gjorde att allt kändes lite bättre. Så nu fortsätter vi helt enkelt att hålla tummarna🍀
