Hästarnas vinterhage som var så bedrövlig i våras tar sig allt mer. Härligt att se den återhämta sig. Den har vilat från hästarna sedan april.
En blogg om mig och min resa med hästarna
Kategori: Allmänt
Visst är det måndag? Haha. Jag kan inte påstå att jag haft/har någon större jetlag. Men jag är fortfarande trött och missar på enkla saker. Skulle t.ex. köpa lucern efter jobbet idag, men kom hem med kraft grov. Gör minst en sådan sak om dagen.
Hur som helst. Idag började jag att jobba igen. Eller jag smygstartade ju i fredags när jag red en jobbhäst. Men nu är jag igång på riktigt. Jag har varit ledig i ca 3,5 vecka. Men det känns längre. Känns som att jag inte jobbat på evigheter. Jag var i lokalen mellan 08:00-14:00 idag. Efter det så åkte jag till Granngården och köpte hästfoder. Sen åkte jag hem, åt en sen lunch samt la en beställning relaterat till jobbet.
Ca 15:15 så åkte jag upp till hästarna. Mockade och förberedde inför kvällen. Kom precis tillbaka från hästarna, klockan är i skrivande stund 16:10. Om en liten stund så ska jag skjutsa på mamma & pappa. Sedan ska jag handla. Efter det ska jag chilla. Möjligen fixa med någon liten jobbgrej och kanske packa upp lite mer ur resväskan (inte hunnit klart med det än), men inga större ansträngningar.
Hoppas att ni haft en fin start på veckan, hörs snart igen!
Idag har jag varit på jakt efter en av flughuvorna i hästarnas hage. Men jag hittade den inte. Fick istället flera bett av blinningar och andra flygfän. Däremot var staketet nere på ett ställe, så det var ju tur att jag fick för mig att leta efter huvan. Det var bara några få dagar sedan som staketet kontrollerades, så det var helt klart lite överraskande. Bara att spatsera tillbaka för att hämta lite tillbehör och sedan laga staketet. En rejäl promenad i en hage som denna.
Igår gick Lillan & Ida sitt första ridpass på nästan 4 veckor. Båda var mycket fina och duktiga. Så nu är alla hästar officiellt igång igen.
Lämna en kommentarSom vanligt när jag säger att jag ska tävla i förväg på bloggen så inträffar något🙃 Jag har idag strukit Palle från morgondagens tävling. Tråkigt. Skulle blivit vår första hopptävling i år.
Palle har egentligen känts jättefin att rida både idag & igår. Men jag kände eventuellt (?) något litet i början av ridpassen både idag och igår. Ingen hälta, mer en känsla. Tror ingen kan se det faktiskt. Möjligen mamma, men vi har inte lyckats samköra. Jag kan inte ens själv se det på film. Jag känner inget motstånd i Palle alls. Han känns super. Och det där lilla lilla är så lite så jag inte ens kan avgöra om det är verkligt. Jag har funderat lite på det och lagt ihop alla ledtrådar för att kunna ha en idé om vad det är, OM det ens är något.
Igår fick jag en ledtråd. Han ömmade till över en sten på ridbanan. Det har aldrig hänt innan, det är ju inga stenbumlingar som ligger där liksom. Tänkte redan då att han kanske är känslig i sina sulor eller möjligen fått en öm punkt. Idag ömmade han på en sten på ridbanan IGEN. Kan inte minnas att det skett innan och nu två dagar i rad. Det har kommit massor utav regn här medans jag varit i USA och hagen har varit blöt. Kanske kan det vara så att sulorna blivit lite känsliga? Kanske är han bara lite vaksam i början av ridpasset för att han håller lite ”koll” på det nya underlaget innan det släpper? Det är min teori just nu. Det kan såklart vara precis vad som helst, eller ingenting. Att hopptävla känns iallafall onödigt. Eftersom att han känns superfin, lugn och bara sådär härligt arbetsvillig så kommer han inte ställas av så länge inget förändras.
Innan jag red Palle så red jag faktiskt en ny häst. En ponny. En väldigt trevlig sådan som verkligen föll mig i smaken. Alltid roligt med nya bekantskaper.
Imorgon är planen att låta Palle vila och sätta igång med både Lillan & Ida!
Lämna en kommentarHär kommer en liten sammanfattning av våran resa. Jag kommer att lägga upp några fler bilder från resan som jag tog med min systemkamera, men de får egna inlägg. På t.ex. Cumberland Island, Okefenokee och på flera andra ställen så tog jag dock inga kort med systemkameran. Dels för att jag varit där innan, men också för att jag ville fokusera på upplevelsen. Så det är inte så gräsligt mycket kvar att visa, men det som är kvar kommer upp inom kort. Här kommer som sagt en sammanfattning så länge:
25 juni (kväll) landade vi i London efter förseningar.
26 juni (morgon) med endast 2 timmars sömn i ryggen så flög vi mot USA. Lång resa. Lite turbulent. Ingen sömn att tala om.
26 juni mitt på dagen-ish mellanlandade vi i Chicago. Ytterligare förseningar, byte av plan, problem med väder och så vidare gjorde att vi kom fram till vår slutdestination Rochester sent på kvällen. Anne och Bill hämtade upp oss på flygplatsen. Samma kväll träffade vi vår släkting Sandra och hennes man Jon för första gången, de lagade god middag till oss. Då hade vi sovit ungefär 2 timmar på två dygn. Vi somnade alla ovaggade på hotellet efter den middagen kan jag säga.
27 juni utforskade vi Stony Brook state park samt Letchworth State park ihop med Sandra & Jon. Såklart var Anne och Bill med också.
28 juni – Niagarafallen!!!
29 juni åkte vi till Jamestown. Utforskade staden, kyrkogården, kyrkan och gick på både vinprovning och stormiddag. Vi träffade ännu fler släktingar här dessutom. Det var i Jamestown som mina släktingar och många andra bosatte sig i USA. Hyfsat svenskt väder. Men luftfuktigheten var hög även här. Det gjorde att väder som man trodde skulle vara svalt var varmt ändå. Även vinden var varm. Som om inte det var nog att klämma in på en dag så hann vi besöka närliggande Bemus Point, Chautauqua, Lake Erie och Westfield.
Lake Erie är den 13:e största naturliga sjön i världen och när man kommer till den så ser den precis ut som havet.
Eriesjön är den grundaste av sjöarna av de fem stora sjöarna i Nordamerika, den klarade inte av alla föroreningar som släpptes ut i den under 1960- och 1970-talen, den blev en död sjö vilket ledde till att sportfiskare och yrkesfiskare fick söka sig andra fångstplatser. Problemen väckte ingen större uppmärksamhet förens 1969, då var den så förorenad att all olja och annan bråte i vattnet till och med kunde ta eld. Myndigheterna började att arbeta med en miljölagstiftning för området. Idag har vattenkvalitén blivit mycket bättre och vissa fiskarter har börjat komma tillbaka. Det finns dock en stor koloni zebramusslor, en djurart som hotar annat liv i sjön.
30 juni åkte vi till Cleveland och gick på Rock n Roll hall of fame!
1 juli körde vi till Nashville. Det tog en hel dag!
2 juli, Nashville! Vi gjorde Country Music Hall of fame, museum samt en längre promenad.
3 juli åkte vi till St Marys. En hel dags körning. Vi befann oss sedan i St Marys (och gjorde utflykter i närområdet) fram tills vi åkte till Atlanta den 12 juli. När vi utgick från St Marys så åkte vi själva på utflykterna. Zacke körde!
4 juli firade vi 4th of July i St Marys.
5 juli gjorde vi Jekyll Island. Vi gjorde en tour på den historiska delen av ön samt besökte The Turtle center och Driftwood Beach.
6 juli utforskade vi St Marys.
7 juli chilldag i poolen.
8 juli utforskade vi Savannah!
9 juli Cumberland Island.
10 juli Okefenokee Swamp.
11 juli kollade vi på alligatorer i St Augustine.
12 juli sa vi hej då till Anne & Bill, Bill var sedan snäll och skjutsade oss till Atlanta. Tog nästan hela dagen.
13 juli gick vi på World of Coca Cola samt Georgia Aquarium.
14 juli besökte vi Zoo Atlanta.
15 juli besökte vi Centannial Park samt College football hall of fame. Vi skulle egentligen besökt ett museum, men det var stängt. Vi köpte ett city-pass där man får massor av aktiviteter för en viss summa. College footboll hall of fame var det enda som var kvar på listan i närheten. Inget som vi var värst intresserade utav, men det blev en trevlig promenad där inne ändå. Särskilt tack vare AC:n, haha.
15 juli på kvällen påbörjade vi färden hemåt.
16 juli landade vi London och bytte sedan plan för att komma till Sverige. Vi landade sedan i Sverige på kvällen.
Nu är vi äntligen hemma! Vi hade två plan hem, lite förseningar, men allt flöt ändå på. Resan mellan Atlanta-London bokade vi extra benplats på. Vilket innebar att vi var premium economy. Vi visste inte riktigt vad det innebar. Men direkt efter att planet lyftes bjöds vi på champange, sedan trerätters. Vi fick äta med riktiga bestick och tallrik i porslin. All dryck ingick dessutom. Väldigt lyxigt. Väldigt välkommen överaskning som inte ens var mycket dyrare än vanlig economy class. Åtminstone inte när vi bokade. De lite större stolarna gjorde att vi kunde sova mycket. Superbra!
Nu ska vi försöka att komma in i någon slags rutin igen. Snart kommer mer uppdatering från resan och såklart tillbaka till vanlig uppdatering om hästarna. Som det ser ut nu så ska jag faktiskt rida en ny häst innan veckan är slut. Dessutom är jag anmäld till tävling i helgen😅
Lämna en kommentarVi har en haft en låååång och lite bökig resa, men nu är vi ÄNTLIGEN framme i USA! Vi flög först till London, sedan Chicago för att sedan komma till Rochester som var vår slutdestination.
Vi började vår resa i tisdags kväll. Vi hade en mellanlandning i London där vi sov en natt på hotell. Men faktum var att planet var försenat och dessutom låg deras datasystem nere. Så det slutade med endast 2,5 timme i sängen innan vi skulle upp igen för att resa vidare mot Chicago från London.
Väl i Chicago var dags att byta plan igen för att landa i vår slutdestination, Rochester.
I Chicago drabbades vi dock av nästa försening. De upprepade i över en timme att det var ett ”small problem” med flygplanet. De fortsatte att skjuta upp tiden. Till slut kom det fram att flygplanet måste bytas ut mot ett annat. Det tog lång tid att få det klart. Vi fick vänta i minst 2 timmar till. Inte den roligaste flygplatsen att spendera tid på heller. Kändes stökig, oorganiserad och nedgången. Kaos.
I samma veva rullade dessutom in oväder längs mellan Chicago och Rochester. Så det kändes ju lite halvkul att kliva på planet. När de väl fixat ett nytt plan så fick inte alla plats på det eftersom att det var mindre än det förra. Så de frågade i högtalarna om några frivilliga kunde tänka sig att inte åka med. De erbjöds ett annat flyg samt rabatt.
Vi ville såklart åka med och inte bli ännu mer sena än vad vi redan var. Men i samma stund som vi satt oss sade flygvärdinnan (fast på engelska då): ”Ha bältet på hela vägen för att vi ska ”go through some motherfucking weather”. Då fick jag nästan panik. Efter allt strul med planet och att vi hade möjligheten att ta ett senare så blev jag rädd att det inte var meningen att vi skulle med detta plan. Att det skulle hända något. Ville nästan skriva ett sista SMS till mamma & pappa. Väl uppe i luften så gjorde piloten sitt bästa för att styra runt vädret. Det blev en tur med mycket zick-zack. Lite turbulent i landningen, men ingen större fara. Jag var sjukt lättad över att flygresa var behaglig och att vi överlevde. Men sedan blev jag nästan arg för att de drog på något så jäkligt innan vi åkte iväg. Det var ångest som jag kunde varit utan. Vilken pärs.
Måndag: Jag jobbade under dagen. Passade på att komplettera min trossamling på Lindex mellan två kunder. Nu har jag tillräckligt många inför USA. På eftermiddag/kväll var tanken att rida. Men världens skyfall + åskoväder drog in. Det var bara att ställa in. Jag & mamma hann precis mocka klart och få in hästarna i uteboxarna innan ovädret nådde full kraft. Skönt! Istället för att rida så passade jag på att tvätta upp det sista inför USA samt bokföra.
Tisdag: Hästar & ridning på morgon/förmiddag och sedan jobb på eftermiddagen. Jag red Lillan och mamma red Ida. Lillan var verkligen superfin. Vi trappade upp lite till i vår igångsättning och galopperade mer än vad vi gjort de tidigare ridpassen. Mamma har inte ridit Ida på evigheter, men de kom bra överens. Mamma tyckte att Ida utvecklats sedan hon red henne förra gången, roligt!
Onsdag: En riktig hästdag. Hovis under förmiddagen. Sedan hoppade mamma Palle, jag trimmade Ida. Efter det red jag Merry. Alla hästar mycket fina!!!
Imorgon är det torsdag och då blir det en riktig jobbdag. Jag jobbar hela dagen lång och efter det planerar jag att träna ett pass själv. Det är det som kommer att hinnas med. Sista jobbdagen innan semester & USA😱
Jag & mamma söker tydligen lite spänning i vardagen. Dags att skaffa en ny pall. Det börjar nämligen att likna rysk roulette detta. Den kommer att rasa ihop vilken sekund som helst. Vår förra pall rasade ihop precis när jag skulle sätta foten i stigbygeln, vi får väl se om vi hinner att skaffa en ny innan det händer igen.
Mamma, om du läser detta så kan du väl lägga en beställning😘
Lämna en kommentar