Jag & Ida hade ett väldigt bra ridpass igår. Vi börjar komma i allt bättre form. Jag red dressyr och vi jobbade en hel del med förvänd galopp. Det var faktiskt ett tag sedan, men hon gjorde det riktigt bra. Hon blir tyvärr ganska stressad och hetsig när jag tar tyglarna i skritt. Det kan rent av bli en härdsmälta i hennes huvud en dålig dag. Jag har jobbat mycket på det. Det är synd att jag inte riktigt kan få det att funka, annars hade jag känt mig mer motiverad att kanske rida en & annan dressyrtävling på henne också. Vi har startat några LB:er för flera år sedan med resultat på 60-65%. Jag blir ändå lite sugen på att kanske göra något mer försök. Nu får man ju dessutom rida lätt, jag tror att det hade gynnat henne.
Vi har iallafall ytterligare en hoppträning inbokad inom kort, och så är jag lite sugen på att eventuellt lösa licens och kanske hinna göra någon start eller två i år ändå. Vi får se hur det blir. Det känns också lite onödigt att lösa licens för flera hundra kronor när man bara hinner att rida någon tävling. Samtidigt så bidrar det givetvis till att göra sig redo inför nästa säsong. Jag får fundera lite till.
Hur som haver så är min tävlingssäsong inte klar. Jag & Hilma är i detta nu anmälda till vår tredje tävling. Och det finns andra tävlingar som är intressanta för Palle och/eller Ida.
Jag har haft en lugn vecka. Endast jobbat litegrann onsdag-fredag då Zacke varit iväg. Men det har varit fullt upp ändå.
Palle & Ida är här hemma. Lillan & Hayley på bete. Så det är stallet gånger två morgon & kväll. Sedan Idun på det. Hon ska ha promenad morgon, lunch & kväll (och lite rastning däremellan). Gärna lite träning också. I vanliga fall så sköter jag hästarna och Zacke Idun. Det tar ändå sin lilla tid extra när man ska fixa alla djuren själv.
Klämt in lite jobb här & var vilket det blir i helgen också. Har även ett litet större helgjobb på G om ca 3 veckor. Så dessa lite slöa dagar kommer att jobbas in.
Hur som helst. Varit helt underbara dagar att fixa med djuren. Superfint väder! Perfekt återhämtning för mig. Jag har dessutom passat på att tvätta massvis av handdukar. Som massageterapeut blir du väldigt bra på att tvätta, haha.
Hoppas att allt är bra med er och att ni får en fin fredag. Jag ska passa på att åka till mormor & fika☕🍪
Den senaste tiden så har jag sett flera trådar i gruppen ”Dressyrsnacket” på Facebook som berör samma ämne, nämligen att samma ryttare gång på gång vinner alla klasser i ett område på en procent mellan 68-70+. Personen ifrågasätter varför dessa inte går upp i klass och att det är osportsligt. I det senaste inlägget som också fått mest uppmärksamhet så är den berörda klassen LA:3.
Det finns mycket att säga om detta. Ur flera perspektiv. Jag måste först & främst säga att jag INTE känner igen fenomenet, men det kan ju givetvis vara så att det är så i den berörda personens område. Jag har faktiskt aldrig varit med om ett ekipage som år in och år ut plockar vinstrosett efter vinstrosett en längre tid utan att gå vidare i klass. Och även om det skulle vara på så vis så finns det kanske goda skäl till att ekipaget inte kan gå vidare i klass. Här finns det knappt tillräckligt med dressyrekipage för att det ska vara försvarsbart för arrangören att anordna tävlingar ens. Så denna uppfattning ligger ganska långt ifrån vad jag anser vara verklighet här😅
Dessutom, om jag ska sticka ut hakan lite… 68-70% är inte överdrivet mycket. Om någon åkte runt och sopade banan på 75% regelbundet så skulle jag bli lite irriterad och tycka att ekipaget skulle gå upp i klass. Att få 68-72% är inget konstigt tycker jag. Tycker man det så kanske man själv ska fundera på om det är så att man själv rider en för svår klass. När jag rider in på banan så vill jag ändå känna att jag kan landa kring 70% om det är en dag som allting stämmer.
Det betyder inte att jag ser ner på dem som får en lägre procent, det får vi alla, men om man känner att man måste klaga så kanske man ändå ska ta sig en funderare. Vi har olika förutsättningar, men att gnälla över att någon vinner på 70% tycker jag osar lite ”dålig förlorare”. Jag tycker att man får göra det bästa som man kan med det man har, är man ihärdig så ger det oftast utdelning förr eller senare i de lättare klasserna.
Jag har fått se mig slagen många gånger. Jag har ALDRIG ridit in på dressyrbanan med en dressyrstammad häst. Jag har ofta fått tävla mot hästar med betydligt bättre gångarter än mina. Istället för att gnälla så får man helt enkelt anstränga sig mer, dagen du kan sätta programmet i fin balans, harmoni, korrekthet i en bra form så ger det i princip ALLTID utdelning upp till LA-nivå.
MEN. Det ska sägas att det säkerligen kan se väldigt olika ut i olika delar av landet. Jag ser inte ner på dem som upplever detta, jag kan förstå det även om jag inte delar samma upplevelse eller åsikt. Kände ändå att jag ville säga mitt om detta.
En bra lösning är att vissa arrangörer delar upp sina klasser i två avdelningar. En klass för dem som aldrig ridit över 65%, och en för dem som ridit klassen på mer än 65%. Det tycker jag är en kanonbra grej!
Jag & Merry red LA på 73% som bäst, ett resultat som tog flera år att jobba fram. Vi red sedan några MSV C där vi fick 66% som bäst.
Jag & Palle red MSV C på 58-65-ish procent i 3 år innan vi var tillräckligt bra för att vinna på 71% som vi till slut gjorde. Och bara för att vi kom dit så betydde ju inte det att vi sedan var redo för att gå upp till MSV B eftersom att han inte byter rent. Istället för att klaga på att det var andra som vann under dessa tre år så tränade jag vidare, både på tävling och för min dressyrtränare.
Och med detta så vill jag inte lyfta hur bra jag själv är om någon vill tolka det så, utan mer att om man verkligen vill något så kan du oftast uppnå det i de lättare klasserna. Kämpa på!!!
Vad är era tankar & erfarenheter?🤗 Det är helt okej att ha olika åsikter. Jag tror att beror mycket på vad man har för erfarenheter gällande detta sedan tidigare.
Igår somnade vår fina katt Simon in efter en kort och plötslig sjukdom som inträffade för några dagar sedan. Han blev nästan 17 år. Pigg & kry in i det sista. Det var inte många dagar sedan som han dödade (usch & fy) en ekorre. Och i sommar har han släpat hem inte mindre än 2 (!!!) döda harar. Att han skulle bli dålig kom plötsligt och oväntat, även om det givetvis bara är en tidsfråga när de kommer upp i ålder.
Simon har varit här så länge och kommer att bli både saknad och ihågkommen resten av livet eftersom att han var en så speciell och snäll katt. Han var extra speciell. Men han var också lite irriterande. Han skulle alltid vara där han inte fick vara, och ibland kändes det som att han retades med en, men en otroligt snäll och klok katt.
Under Simons tid så har det kommit och gått många djur här på gården. Han har känt i princip alla djur som jag har haft. Det är en era som tagit slut, han har varit en del av gården och familjen så länge.
När jag gick tillbaka i arkivet så insåg jag hur MÅNGA bilder som jag tagit på Simon. Det är extremt många bilder, hann inte ens gå igenom alla. Jag har valt ut ett gäng och de kommer i lite mixad ordning.
Simons första dag hos oss. Samma dag som Simon kom hit så tog vi bilder när jag red ett pass på ridbanan. På bilderna så är det jag och min B-ponny Virvla. Det säger ändå något om hur länge han varit med. På dessa bilder är det shettisen Mimona och jag & min ponny Lucky Rover. Många hästar har kommit och gått under hans tid som stallkatt. När Simon kom hit så bodde jag fortfarande hemma. Och vi hade en Golden Retriver vid namn Pia. De var väldigt goda vänner. Här träffar Simon katten Sölve för första gången, ytterligare ett av alla djur som han känt under sina år här. När Pia gick bort alldeles för ung så blev han sedan kompis med Bessie som var familjens andra hund. Han & Sebbe höll ställningarna i stallet. Sebbe dog för ganska många år sedan pga sjukdom.💖 Han var en riktig livsnjutare. Barnasinnet behöll han igenom livet. Han busade och lekte hela sitt liv, även som gammal gubbe.Min favoritbild på Simon. Ung & alert!🕊 Lämna en kommentar
✅07:00 – utsläpp av hästarna + mockning. Hayley & Lillan går uppe på betet. Palle & Ida går här hemma just nu. Blir lite extra jobb, men den lösningen är bäst just nu.
✅09:30 – hjälpa/träna mamma när hon hoppar Palle. Det gick verkligen superbra! Palle är superfin just nu och mamma bara fortsätter att utvecklas.
✅11:30 – massagekunder inne i stan.
✅16:00 – administrativt jobb på datorn.
🤓
✅19:30 – hoppträning för Pontus med Ida. Vår första hoppträning på EVIGHETER. Ida var spänd. Länge sedan hon åkte iväg och tränade inomhus på en ny plats. En bit ifrån vår forna glans, men väldigt roligt såklart!
Efter att jag släppt ut hästarna och druckit morgonkaffet så byggde jag om på banan för att sedan hålla i en träning. Sedan åkte vi till Forssa Kvarngård och åt pizza. Supergott!Efter det grävde vi upp våra morötter! 🥕🤩🥕
Som om inte detta vore nog så ska kvällen nu avslutas med lite kräftmys framför TV:n! En toppendag helt enkelt. Hoppas att ni har haft det fint också.
Nu ni. Det var inte igår som jag åkte på en clinic. Men nu har jag & mamma köpt biljetter till Benjamin Werndls clinic i Linköping lite senare i höst🔥 Det ska bli så kul & intressant. Jag tror att det kan bli riktigt bra!
Idag har det varit en riktig hästdag. Först åkte vi till equiterapeut Mari med Lillan. Lillan mår fortsatt bra för er som undrar. Hon kommer dock inte att sättas igång igen. Hon har ju sin skada och är utdömd. Hennes skada gör det svårt för henne att gå på böjt spår, hoppa & samla sig. Så vad framtiden innebär vet vi fortfarande inte. MEN. Det ska sägas att hon just nu ser riktigt fin ut i hagen. Det går inte att ana att något är fel på henne när hon rör sig i hagen just nu. Hon har gått från att vara väldigt spänd & stram i sin ländrygg till att vara riktigt fin idag. Saker har snabbt gått åt rätt håll vilket helt klart är lite anmärkningsvärt. Vi får se om det fortsätter så, eller vad som händer framöver.
Lillan redo att åka hem från equiterapeuten.
Efter vår tripp till equiterapeuten så var det dags för hästarna att skos & verkas. Första gången som Hayley träffar hovslagaren hos oss. Hon var väldigt duktig. Lillan likaså. Palle var otålig och hade dessutom råkat kliva på något, så ett litet jack i sulan. När det var dags för Ida så fick mamma ta över. Jag åkte nämligen iväg för att provrida en häst. Ingen häst till mig, utan hjälper en som jag känner att leta. En djungel det där, är så glad över att det inte är jag som letar längre. Vissa tycker ju att det är kul att leta häst. Jag tycker mest att det är jobbigt. För mig börjar det roliga när hästen är hemma och installerad, fram tills dess är det bara att bita ihop😅
Så jag har alltså varit ledig idag. Men jag jobbar resten av veckan och lite i helgen också. Fullt upp. Utöver jobb så blir det förhoppningsvis dressyrträning med Ida för Ulla samt hopptävling med Palle.
