Lillan var superfin under gårdagens ridpass. Det är ingen slump att passet innan detta var en dressyrträning för Ulla. Det är otroligt vilken skillnad det kan göra.
Lillan var stressad och jäktig förra gången vi hoppade, det kändes svårt. Men igår satt allt igen. Hon kom tillbaka till det lugn som vi annars har hittat och haft under flera av de ridpass som vi haft med bommar & små hinder under den senaste tiden. Så himla skönt! Igår hoppade vi dessutom studs för allra första gången. Ganska kul verkade Lillan tycka😃
Ni som känner mig vet hur ALLERGISK jag är mot hästar som springer i obalans och stress mot hinderna. Det leder bara till problem förr eller senare, dessutom är det en obehaglig situation för hästen. Steg 1 är hästen SKA vara avspänd och ha förtroende för mig & uppgiften. Om hästen inte har det så kan den inte använda sin kropp rätt. Och använder den inte sin kropp rätt så tränar jag den till att göra fel. Så enkelt är det.
Hursomhelst. Det var så roligt att steg 1 faktiskt funkade igår. Att Lillan kändes glad, lugn och självklar. Dessutom första gången över denna typ utav serien och första gången över studs. Heja oss!
En liten film från mammas senaste hoppning på Palle. De har tagit stora kliv framåt denna sommar. Palle är starkare än på länge och mamma blir en bättre & bättre ryttare. Heja heja!
Fick en fråga om jag inte kunde utveckla mitt resonemang kring att inte rida övergångar på Ida eftersom att man i regel vill träna på det som man vill utveckla. Självklart kan jag det!
I vårat fall är ju övergångar en sådan sak som vi vill utveckla. Och det är ju egentligen inte övergången i sig som är viktig för oss, det är nyttan och gymnastiken av övergången som vi vill åt.
Jag har varit inne på detta litegrann ett par gånger tidigare, men jag ska försöka att förklara lite mer. Ni kan kalla det bortförklaringar, offerkofta eller vad ni vill, men här kommer det:
I just Idas fall har jag tyckt att hon blivit för stressad och att det gjort mer skada än nytta att specifikt träna på övergångar. Åtminstone vissa ridpass. Det har inte riktigt känts bra i magen. Ida är en lugn häst att hoppa och att göra galoppombyten på. Vem som helt kan göra ett rent byte på henne. Hon är lugn att rida ut på och sover medans hovslagaren skor om henne. Meeeeen övergångar har alltid varit vår akilleshäl och något som hon triggas av.
Och när jag pratar om övergångar så menar jag BRA övergångar där hon inte går isär för mycket. Att kravlöst växla lite mellan olika gångarter är inget problem. Vi växlar ju naturligt mellan skritt, trav & galopp under ett ridpass, men det ligger sällan i fokus att traggla övergångar när jag rider själv. Det är inte så att jag försökt 3 gånger och sedan: ”Nä hon blir lite stressad så jag gör inte fler gånger.” Detta är ett problem som vi alltid har haft och jag har tränat mycket på det🥵
Jag & Ida tävlar inte i dressyr så vi måste inte kunna göra snygga övergångar. Våra övergångar är ren gymnastik inför hoppningen. Istället för att rida övergångar mellan olika gångarter så har jag istället ridit mycket övergångar inom gångarten. Alltså att jag spelar med tempo och steglängd inom galoppen, eller inom traven. Där känner jag att vi kan behålla harmonin och dra nytta av övningen på ett annat sätt.
Kort & gott så har jag helt enkelt ansett att det ur ett helhetsperspektiv hjälpt oss mer att backa lite med just den typen av övergångar som är svåra för oss. Att träna på det som man är bättre på kan också hjälpa det man är mindre bra på, beroende på situationen.
Efter gårdagens träning så fick jag lite blodad tand. Nu ska jag bättra mig lite igen. Jag ska välja tillfällen med omsorg, men våga att utmana lite mer.
Avslutar detta inlägg med film från en träning 2021, en av våra bättre träningar. Sedan denna filmen har hon lärt sig galoppombyten, hon byter rent åt båda håll💪
Det har kommit lite annat emellan, men idag fick vi till en dressyrträning med Ida & Lillan för Ulla. Senaste gången jag tränade för Ulla var den 17 maj. Så det var verkligen dags igen.
Lillan & Ida påväg ner till ridbanan inför dagens dressyrträning.
Ida fick börja. Jag måste säga att träningen med henne gick över förväntan, jag är supernöjd. Hon är inte i sin bästa form vilket brukar visa sig som mest i dressyren. Och visst syns det, men det syntes på ett ”bra” sätt. Man ser att det brister, men hon varvade inte upp. Vi kunde lugnt sammarbeta med varandra. Det blev verkligen ett så NYTTIGT pass för oss, jag vet redan nu att det kommer att kännas toppen nästa gång jag sitter upp. Det gör det alltid efter att jag tränat för Ulla.
Det som är svårast med Ida är att hon lätt kan bli stressad, speciellt av övergångar. Därför rider jag så få övergångar som möjligt mellan gångarterna (tränat mycket på övergångar inom gångarterna istället). Jag har testat det mesta, men lite givit upp faktiskt. Ulla har inte riktigt samma mörka syn på det som jag, ”konstigt” nog så lyckas hon bevisa varenda gång att vi minsann visst kan rida övergångar som är både ”mindre dåliga” och hyfsat bra emellanåt. Med Ullas hjälp höjer jag min ridningen ett snäpp till och det är just det som Ida behöver.
Träningen på Ida gick ut på att skapa ett så bra arbete som möjligt utefter vart hon var idag, det gör det ju visserligen alltid. Vi kan ju bara utgå efter hästen som vi har IDAG, inte hur de var igår eller förra veckan. Hursomhelst, vi tränade på skritt-halt-skritt, skritt-trav-skritt och sedan trav-galopp-trav. Vi red både böjda & raka spår. Genom att rida dessa övergångar varierat med böjda & raka spår i samtliga gångarter så kunde vi komma till en balans, bärighet och smidighet som var bra för dagen. Något som jag tar med mig är att rida lite fler halvhalter. Ida har ingen stor gång, inte liten heller. Väldigt normal och alldaglig. Eftersom att det inte känns så stort eller ”isär” så uppfattar jag inte alltid att hon kanske faktiskt är lite påväg ifrån mig. I det skede som hon är i just nu behöver hon extra mycket att jag själv är samlad och balanserad i min kropp samt rider fler halvhalter. Många gånger behöver jag också rida lite långsammare än vad jag tror. Annars blir det för mycket kraft för henne att bära upp och hon försvinner ifrån mig. I takt med att hon blir starkare så blir det naturligt att det så småningom går att göra samma sak med lite större och kraftfullare steg.
Sedan var det Lillans tur. Jesus. Jag har så mycket jobb framför mig, haha. Lillan har ganska raka bakben och vårat jobb idag gick ut på att hon skulle hitta mer bärighet och ”fjädring” i sina bakben.
En sak som gör det svårare är att en utav hennes svagheter just nu är att hon i höger varv vill stoppa sitt yttre bakben utanför kroppen och lägga höger bog inåt. Hon vill gå lite på sniskan kan man nog enklast förklara det. När jag försöker att korrigera detta så blir hon först förvirrad och lite stressad. ”Är det snabb galopp du menar att vi ska göra?” undrar hon. Men helt plötsligt förstår hon och då är det som hon säger: ”Det var ju inte så svårt, varför sa du inte bara detta från början?”. Hon börjar nämligen att förstå skänklarna och bitvis får vi fatt i yttersidan ganska bra. Det kändes väldigt bra, jag tror att vi kan fixa till det problemet ganska bra framöver. När kroppsdelarna väl hamnar rätt så är det inte så att hon vill därifrån, snarare tvärt om, mer som: ”Juste, så här var det ju bekvämare att springa”.
Nästa problem är våra galoppfattningar. Vi skjuter iväg som en liten kanon. Eftersom att jag inte vill dra henne i munnen så har jag lite ”släppt” henne vilket möjliggör att hon skjuter iväg ännu mer. Inte bara att jag släpper tygeln, utan hela min kropp & hållning. Idag fick jag träna på att lugnt och fint sitta kvar medans jag lugnt ber om galoppen. Det var varken snyggt eller lätt, men det kommer att ge resultat.
Lillan gör det inte så lätt för mig men jag är givetvis jättenöjd med henne. Hon ställer så många frågor till mig och hon kommer själv med vad hon tror är svaret (ibland rätt, och många gånger fel🤭😂) innan jag knappt hinner att förklara, haha. Jag ska försöka att styra upp min ridning och guida henne tydligare & noggrannare.
Finaste tjejerna🤎 Kolla Lillans hals och bogparti! Hon har nog inte vuxit på höjden i år, men hennes hals och bogparti har blivit både längre & större. Lämna en kommentar
Idag har det varit en fysiskt krävande dag, men en bra sådan! Började med att släppa ut hästarna och mocka. Sedan in till gymmet. Körde ett rejält benpass. Kändes väldigt bra faktiskt, börjar känna mig stark och igång med min benträning. Körde överkropp igår, har börjat kunna ta i igen efter min skada. Där är jag dock så svag att jag vill gråta🥲 Menmen. Det kommer tillbaka med lite tålamod och arbete.
Efter gymmet masserade jag i flera timmar, både nya och gamla bekantskaper😃 Hann sedan mellanlanda i en timme hemma innan jag sedan red Ida och Lillan (båda var fina❤️).
Det låter kanske inte som så mycket, men det har varit fullt ös hela dagen. Nu är klockan 20:00 och jag kom precis in från stallet. Skönt att ändå vara inne i tid. Nu blir det soffan & käk!
För någon dag sedan hade jag & Lillan vårat 3-årsjubileum🥰 Detta är en utav de första bilderna som jag tog på henne här hemma. Vår lilla bebis!!! Lämna en kommentar
Ida var superduktig idag. Lite matt. Men inget konstigt. Vi har ju precis haft en liten ofrivillig paus, sedan är det varmt och sättning av ny päls. Något pass till och hon kommer att vara tillbaka i sin normala form.
Hellre att hästarna är avspända och något matta än tvärt om. Jag upplever att hästarna lär sig SÅ mycket bättre av sin ”misstag” när de är lugna. Lillan som blir lite stressad ibland har svårt att uppfatta vad det var som egentligen hände och rätta sig efter att hon rivit en bom. Jag hade samma problem när jag utbildade Dolly, men genom att göra övningar där man främjar lugn och hela tiden tar små steg framåt så blev det väldigt bra sedan.
Jag har haft lite otur med tävlingarna det senaste. Men inget stort. Nu hoppas jag på att vi snart kommer till start igen. Jag hoppas på att träna för Ulla också. Så nu håller vi tummarna att det rullar på lite extra bra framöver🙏
Idun fick ha en liten modellsession tidigare idag. Det var så fint ljus ute, så jag kunde inte låta bli!
Det flög förbi ett flygplan. Idun slängde långa blickar efter det, haha. Väldigt konstigt och spännande!Fokus tillbaka igen!Men bara för en kort stund innan hon fick syn på nästa grej.VOFF!!!Lämna en kommentar
