Många tycker att det är lite fjantigt att filma sig själv på gymmet. Men precis som att det är väldigt användbart att se film från när man rider så är det också väldigt användbart att se film från när man tränar.
När man är ute efter ett visst resultat så behöver man lägga ner lite mer arbete. För mig är det väldigt användbart att filma vissa sekvenser.
Jag filmar 1-2 övningar ungefär vart tredje pass. Och jag passar på att filma när det är lite folk på gymmet.
Jag är också en riktig tråkig person som ofta gnäller över att jag inte gör framsteg. Och så känns det ibland eftersom att jag tränar förhållandevis lite. Oftast 2 gånger i veckan. När man tittar på filmerna så blir det tydligt att det går framåt. Det är motiverande att se.
Den senaste tiden så har jag sett flera trådar i gruppen ”Dressyrsnacket” på Facebook som berör samma ämne, nämligen att samma ryttare gång på gång vinner alla klasser i ett område på en procent mellan 68-70+. Personen ifrågasätter varför dessa inte går upp i klass och att det är osportsligt. I det senaste inlägget som också fått mest uppmärksamhet så är den berörda klassen LA:3.
Det finns mycket att säga om detta. Ur flera perspektiv. Jag måste först & främst säga att jag INTE känner igen fenomenet, men det kan ju givetvis vara så att det är så i den berörda personens område. Jag har faktiskt aldrig varit med om ett ekipage som år in och år ut plockar vinstrosett efter vinstrosett en längre tid utan att gå vidare i klass. Och även om det skulle vara på så vis så finns det kanske goda skäl till att ekipaget inte kan gå vidare i klass. Här finns det knappt tillräckligt med dressyrekipage för att det ska vara försvarsbart för arrangören att anordna tävlingar ens. Så denna uppfattning ligger ganska långt ifrån vad jag anser vara verklighet här😅
Dessutom, om jag ska sticka ut hakan lite… 68-70% är inte överdrivet mycket. Om någon åkte runt och sopade banan på 75% regelbundet så skulle jag bli lite irriterad och tycka att ekipaget skulle gå upp i klass. Att få 68-72% är inget konstigt tycker jag. Tycker man det så kanske man själv ska fundera på om det är så att man själv rider en för svår klass. När jag rider in på banan så vill jag ändå känna att jag kan landa kring 70% om det är en dag som allting stämmer.
Det betyder inte att jag ser ner på dem som får en lägre procent, det får vi alla, men om man känner att man måste klaga så kanske man ändå ska ta sig en funderare. Vi har olika förutsättningar, men att gnälla över att någon vinner på 70% tycker jag osar lite ”dålig förlorare”. Jag tycker att man får göra det bästa som man kan med det man har, är man ihärdig så ger det oftast utdelning förr eller senare i de lättare klasserna.
Jag har fått se mig slagen många gånger. Jag har ALDRIG ridit in på dressyrbanan med en dressyrstammad häst. Jag har ofta fått tävla mot hästar med betydligt bättre gångarter än mina. Istället för att gnälla så får man helt enkelt anstränga sig mer, dagen du kan sätta programmet i fin balans, harmoni, korrekthet i en bra form så ger det i princip ALLTID utdelning upp till LA-nivå.
MEN. Det ska sägas att det säkerligen kan se väldigt olika ut i olika delar av landet. Jag ser inte ner på dem som upplever detta, jag kan förstå det även om jag inte delar samma upplevelse eller åsikt. Kände ändå att jag ville säga mitt om detta.
En bra lösning är att vissa arrangörer delar upp sina klasser i två avdelningar. En klass för dem som aldrig ridit över 65%, och en för dem som ridit klassen på mer än 65%. Det tycker jag är en kanonbra grej!
Jag & Merry red LA på 73% som bäst, ett resultat som tog flera år att jobba fram. Vi red sedan några MSV C där vi fick 66% som bäst.
Jag & Palle red MSV C på 58-65-ish procent i 3 år innan vi var tillräckligt bra för att vinna på 71% som vi till slut gjorde. Och bara för att vi kom dit så betydde ju inte det att vi sedan var redo för att gå upp till MSV B eftersom att han inte byter rent. Istället för att klaga på att det var andra som vann under dessa tre år så tränade jag vidare, både på tävling och för min dressyrtränare.
Och med detta så vill jag inte lyfta hur bra jag själv är om någon vill tolka det så, utan mer att om man verkligen vill något så kan du oftast uppnå det i de lättare klasserna. Kämpa på!!!
Vad är era tankar & erfarenheter?🤗 Det är helt okej att ha olika åsikter. Jag tror att beror mycket på vad man har för erfarenheter gällande detta sedan tidigare.
Jajamän. Idag fick jag med mig 15kg upp. Nytt personbästa!💪🥳
Det känns som att det kan dröja innan jag kommer upp med 15kg igen. Stjärnorna stod rätt idag. Eller stjärnor & stjärnor. Jag har viljat ta 15kg ett tag nu och jag har gjort några försök som varit ruskigt nära. När planeringen tillät ett pass på förmiddagen idag så såg jag helt enkelt till att förbereda mig så bra som möjligt. Åt bra igår. Lade mig i tid. Tog PWO (vilket inte tillhör vanlighetern). Och sedan bestämde jag mig bara för att det skulle gå!
Min träning är lite inspirerad av Streetlifting. Obs! LITE INSPIRERAD. Jag har inte korrekt teknik, jag skapar exempelvis ett litet momentum. Men med ännu mer styrka så kommer mina repetitioner att bli ännu striktare.
Vad är då Streetlifting?
Streetlifting är en styrkesport som kombinerar calisthenics (kroppsviktsträning) med styrkelyft genom att lägga till extra vikt till fyra huvudövningar som är muscle-up, pull up/chin up, dip och squat. Målet är lyfta maximalt en repetition (1RM) i varje övning.
Hayley häromkvällen. När hon kommer hem från betet så ska vi börja att jobba med henne lite mer. Gå promenader och förmodligen introducera sadel & träns.
Hittills så har hon ”bara” fått vänja sig vid sommarhagen, uteboxarna, vinterhagen och stallet. Hon har träffat hovis och åkt några små resor i transporten med sällskap. Men det är ju inte så bara. Det är ju en omställning att byta hem. Och så har vi tvättat bakbenen (muggen) ungefär fem miljoner gånger. *Peppar-peppar* så är den under kontroll. Vi har i princip blivit av med den, men jag vågar inte ropa hej förens det varit så en längre tid. Förhoppningsvis så är vi av med den för gott!
Lastträning och helst löshoppning är också något som vi ska försöka att få till så småningom. Borttagning av vargtänder är iallafall inbokat. Vad det gäller inridning så tänker jag faktiskt lämna iväg henne, men det kommer att bli lite längre fram. Förmodligen efter årsskiftet.
Här kommer några filmklipp från gårdagens start med Palle. Jag har också sammanfattat bedömningspunkterna och skrivit dit tillhörande poäng & eventuell kommentar. Vet att det varit uppskattat tidigare. Det är dessutom nyttigt för mig att bryta ner rundan, kolla på den moment för moment och ta till mig domarens kommentarer.
Jag gjorde en liknande video till instagram, men i denna video har jag med fler delar av programmet.
Jag fick en ganska bra känsla i första volten som ni ser precis när filmen startar. När jag fick kommentaren ”tappar lite formen” så trodde jag att hon menade Palles form vilket inte riktigt stämde med min känsla. Nu när jag ser filmen så förstår jag att hon måste menat formen på volten. Jag rider nästan ner i hörnet. Lite klantigt av mig. Där ser ni också hur lätt det kan vara att gå från en eventuell 8 (hon skrev börjar bra vilket är vad 8 betyder) till 6,5 poäng istället. Detta är ytterligare en bra anledning till att kolla på filmen och kommentarerna lite mer noggrant, det kan vara lätt hänt att missförstå.
Palle har tre väldigt korrekta gångarter. Men han rör ju sig inte som många utav hans dressyrstammade konkurrenter. Han är inte särskilt elastisk, och speciellt inte nu när han är äldre. Mellantrav är vår svagaste sida. Vi måste istället lägga extra mycket fokus på att verkligen rida moment för moment och göra dessa så korrekt som möjligt utefter hans förutsättningar just nu vilket vi verkligen lyckades med igår.
Jag fick rida större delen av mitt program i regn, och precis innan start regnade det rejält. Underlaget på tävlingsbanan som var kanonfint i klassen innan blev djupt och mjukt i hörnen. Palle snubblar till en gång pga detta, men vi lyckades ändå ta oss igenom hörnen/kortsidorna utan att det störde för mycket.
Igår var det faktiskt allra första gången som vi red LA:1 på lång bana. Det idealiska är ju att rida igenom nya program innan tävling, men det är faktiskt sällan jag gör det. Måste säga att jag verkligen gillade detta program på lång bana. Jag vill helst inte starta det på kort bana igen efter att ha ridit det på lång bana. Galoppdelen kom verkligen till sin rätt när det blev full längd på banan enligt mitt tycke!
Som rubriken skvallrar om, idag blev det en dubbelvinst 🥇🥇!!! Jag & Palle startade LB:1 & LA:1 på Ydre Ridklubb och tog hand om vinsten i båda klasserna. Jag brukar nästan aldrig starta två klasser i dressyr, men idag blev jag sugen då den som fick bäst procent efter två klasser vann ett litet meetingpris vilket var startavgiften tillbaka.
Delar av dagens outfit. Jag har börjat att experimentera med lite andra färger på ridbyxorna i dressyr. Det är inte krav på vita ridbyxor som många tror. Tycker ni att det är snyggast med klassiska vita? Jag tycker att det är fint, men det blir lätt skitigt och jag tycker det är snyggt & modernt att använda lite andra färger också.
Palle kändes ganska bra på uppvärmingen till vår första klass, LB:1. Han var väldigt lydig, men var inte riktigt så engagerad i sin kropp som jag skulle vilja. Han ”sög inte riktigt i”. Han var i balans och lyhörd, men engagemanget och kraften från bakbenen, över ryggen och in i handen fanns inte riktigt där. Han höll lite på sig. Han kändes på plats med alla delar, men bjudningen genom kroppen saknades litegrann. Och det var samma sak inne på banan. Även om det inte var vår bästa runda så var jag nöjd, vi belönades med 69% och vinst!
Jag & Palle efter första klassen. Redo att vila upp oss en smula och sedan ladda om inför LA:1.
När vi skulle rida fram till LA:1 så öppnades sig himlen. Jag vred ur mina handskar på framridningen flera gånger. Vi var dyngsura. Tyglarna var hala och Palle gick som en krok för att undkomma regn & vind. Vi hann bara jobba litegrann innan det var dags för start. Men det bekom mig egentligen inte, vi hade ju redan ridit en klass. Jag visste vad jag hade, det skulle ”bara” (om det var möjligt) slipas till litegrann. Jag beslutade mig för att rida lite djärvare, det kändes nämligen som att Palle var mottaglig för det. Och det var han verkligen. Han svarade precis så som jag ville och inne på banan så gav han allt för mig. Han presterade exakt så bra som han orkar just nu. Det resulterade i en rejäl nivåhöjning från klassen innan. Vi belönades med strax över 69% och VINST IGEN!😀
Det var en ganska fåordig domare. ”Välridet” blev slutkommentaren i båda protokollen. Det var däremot gott om kommentarer vid de olika momenten. Jag är dessutom extra nöjd med våra betyg i det allmänna intrycket. Jag fick 7 på lösgjordhet, 7,5 på ryttaren och 8 poäng på korrektheten. Just dessa bedömningspunkter i det allmänna intrycket är dessutom extra viktiga. På ryttaren är det koefficient 3 (!!!). Det betyder att det betyget är värt det trippla. De slår alltså in 7,5 poäng tre gånger när de räknar ihop protokollet. Jag blev två dressyrschabrak rikare. Tack!På grund av ösregnet så blev allt väldigt smutsigt. Mina ridbyxor och trosor (!) färgades svarta från lädret på sadeln. Och schabraket ska vi inte tala om. Vi får se hur vitt jag kan få det.
Summa summarum en riktigt bra tävlingsdag! Om jag ska skryta lite. Palle har varit placerad i 11 dressyrstarter på rad. Vilken kille va! Så duktig. I år har han startat fyra dressyrklasser, på dessa fyra starter så har han håvat in en andraplats och tre vinster.
Igår somnade vår fina katt Simon in efter en kort och plötslig sjukdom som inträffade för några dagar sedan. Han blev nästan 17 år. Pigg & kry in i det sista. Det var inte många dagar sedan som han dödade (usch & fy) en ekorre. Och i sommar har han släpat hem inte mindre än 2 (!!!) döda harar. Att han skulle bli dålig kom plötsligt och oväntat, även om det givetvis bara är en tidsfråga när de kommer upp i ålder.
Simon har varit här så länge och kommer att bli både saknad och ihågkommen resten av livet eftersom att han var en så speciell och snäll katt. Han var extra speciell. Men han var också lite irriterande. Han skulle alltid vara där han inte fick vara, och ibland kändes det som att han retades med en, men en otroligt snäll och klok katt.
Under Simons tid så har det kommit och gått många djur här på gården. Han har känt i princip alla djur som jag har haft. Det är en era som tagit slut, han har varit en del av gården och familjen så länge.
När jag gick tillbaka i arkivet så insåg jag hur MÅNGA bilder som jag tagit på Simon. Det är extremt många bilder, hann inte ens gå igenom alla. Jag har valt ut ett gäng och de kommer i lite mixad ordning.
Simons första dag hos oss. Samma dag som Simon kom hit så tog vi bilder när jag red ett pass på ridbanan. På bilderna så är det jag och min B-ponny Virvla. Det säger ändå något om hur länge han varit med. På dessa bilder är det shettisen Mimona och jag & min ponny Lucky Rover. Många hästar har kommit och gått under hans tid som stallkatt. När Simon kom hit så bodde jag fortfarande hemma. Och vi hade en Golden Retriver vid namn Pia. De var väldigt goda vänner. Här träffar Simon katten Sölve för första gången, ytterligare ett av alla djur som han känt under sina år här. När Pia gick bort alldeles för ung så blev han sedan kompis med Bessie som var familjens andra hund. Han & Sebbe höll ställningarna i stallet. Sebbe dog för ganska många år sedan pga sjukdom.💖 Han var en riktig livsnjutare. Barnasinnet behöll han igenom livet. Han busade och lekte hela sitt liv, även som gammal gubbe.Min favoritbild på Simon. Ung & alert!🕊 Lämna en kommentar
