Måndag: Uteritt för Ida. Skritt på grusvägarna. Långa tyglar.
Tisdag: Vila.
Onsdag: Ida gick ett kombinerat ridpass, alltså en kombination av att rida ut och rida på banan. Vi red strax över 2 km i skogen före och efter det korta arbetspasset på ridbanan. Red igenom gymnastikserien 3 gånger på låg höjd och några minuters förberedande arbete inför torsdagens hoppning.
Palle reds ut i skritt & trav. Långa tyglar.
Torsdag: Ida och Palle fick hoppa. Mamma red Palle. Båda mycket fina! Ida fick hoppa lite mer och Palle gick ett mindre krävande pass. Hästarnas skrittades fram och av i skogen både före och efter ridpasset.
Fredag: Vila.
Lördag: Ida gick ett ”vanligt” ridpass på ridbanan. Mycket fin. Palle fick hoppa lite med mamma igen. Han fick hoppa ganska lågt på torsdagen. Vi tog färre språng detta pass, men lät honom däremot ta några lite högre språng. Hästarnas skrittades fram och av i skogen före & efter ridpasset som vanligt.
Söndag: Uteritt för både Palle & Ida. Ca 70 minuter.
Summa summarum så har Ida gått 5 ridpass och Palle 4. Ibland hoppar jag hästarna 1 gång per vecka, och ibland delar jag upp hoppningen och hoppar dem under samma vecka igen. För mig som ibland hoppar flera klasser under samma helg så är det viktigt att hästarna är vana vid att jobba med hinder fler än en gång på samma vecka. Jag föredrar att jobba efter principen ”mindre och oftare” snarare än ”hårdare och mer sällan”. För mig är det viktigt att varje hoppning inte behöver vara så krävande för hästarna. Det ska finnas variation i passens intensitet.
Ida redo för dagens uteritt. Både hon och Palle fick gå med bettlöst alternativ idag. Ida tyckte att det var underbart att rida ut💗Lämna en kommentar
Idun ÄLSKAR att söka efter kong. Hon blir galet glad när hon inser att hon ska få söka. Vi har petat in kong längs med garageväggen, i träden, vedtraven och utanpå husvagnen. Inne i huset har vi gömt nästan överallt. Nästa gång ska vi placera ut dem inuti i husvagnen. Hon har aldrig varit i den, så det är en ny miljö dessutom. Vi gömmer både lågt, mellan och högt. De högsta är så att hon måste gå upp på bakbenen. Så småningom kan man gömma ännu högre än så, men det väntar vi lite med.
”Nu räcker det!!!” ropade mamma efter att ha hoppat över 115cm med Palle tidigare idag. Det hon menade med det var att jag inte skulle höja något mer😅 Det var nog en liten gnutta skräckblandad förtjusning att ta det första språnget.
Mamma har tagit några språng på 110cm tidigare. Men 115cm var nytt rekord. Och det kändes högt för mamma, speciellt första språnget. Andra gången kändes det lättare. De gjorde det toppenbra båda gångerna.
Idag gav jag & mamma Idas dos med vaccin igen. Andra gången som vi gör det själva. Som ni ser så ger man injektionen i bringan. Man tar tag i lite skin och gör injektionen precis under skinnet. Det ska inte in i muskeln. Kanylerna är väldigt små, Ida har inte reagerat det minsta. Väldigt skönt!
Ida fick hoppa lite idag och gjorde det så fint så. Hon är lite tung i sprången fortfarande, men det kommer. Hon stånkar & stönar. Det är jobbigt, men på ett bra sätt. Hon älskar verkligen att hoppa och jobbar så fint med hinderna. Hon har aldrig varit en häst som har studsbollar under varje hov, utan det krävs mycket träning för att hon ska vara ”där”. Men nu är vi på väg gott folk!
Jag har börjat att växla upp lite i galoppen. Det är också lite jobbigt, men när det kommer på plats så kommer hennes språng att bli ännu bättre också. Ju bättre kvalité galoppen har, ju bättre hoppning.
Idag har jag ridit tre hästar. Palle, Ida och jobbponnyn. Här kommer en sammanfattning:
Palle reds ut i ca 50 minuter. Skritt & trav på grusvägarna. Travade flera ganska långa sträckor. Jag har tyckt att han varit lite väl seg de två senaste ridpassen. Superpigg idag. Han fick mestadels vara fri i formen, jag åkte med utan att störa större delen utav tiden. Väldigt härlig tur.
Pallebus.
Ida fick börja med att skritta & trava fram strax över 2 kilometer ute på grusvägarna. Sedan red vi en stund på ridbanan. Och det kändes riktigt bra. Jag har börjat att rida lite mindre volter och hon känns smidigare i sidorna och mer liksidig för varje dag som går.
Det finns många AHA-upplevelser som jag fått igenom åren. Något som bidrog till en enorm utveckling för mig och mina hästar är när jag fick en större förståelse för det böjda spåret och hur man får hästen att forma/böja sig i bålen. Det blir inte alltid lättare att lära sig när många faktiskt slarvar med begreppen. Alla vet inte skillnaden mellan ställning och böjning exempelvis. Dessa ska inte förväxlas.
Vid ställning så vänder hästen sitt huvud lätt till sidan, ryttaren SKYMTAR hästens öga & nos.
När man pratar om böjning så ska hästen vara ställd OCH ha en lätt förkortning av revbensområdet på hästens innersida. Om ryttaren överdriver böjningen i hästens hals så förbättrar det INTE smidigheten, det kan dessutom inte bli en korrekt böjning. Blir man för stark i sin innerhand viker sig hästen och bogen trillar ut. Då har den där känslan av ”connection” till bakbenen gått förlorad.
Att jobba med detta är ett gymnastiserande och rakriktande arbete. Om man inte gör det så tilltar hästens skevhet och det blir oftast svårare att svänga och behålla hästen på den linje som man vill rida på. Blir det svårt att svänga så riskerar man dessutom att bli för dominant i sin innertygel. Bogen flyter ut. Och du har genast tappat din linje, balans och aktion i bakbenen. Det blir betydligt svårare för både häst & ryttare att prestera på hoppbanan då.
Hursomhelst. Jag jobbade med mycket omväxlande vägar och svängar i både trav & galopp. Vävde också in en serie 2-3 gånger. Planen är att hoppa den lite högre imorgon eller senare i veckan. Hon var väldigt fin!
Serien som vi hoppade.
Ponnyn & jag har ju våran lilla debut i sikte. Så rider jag lite vägar som liknar dem i programmet. Jag får se om jag orkar tar bort hinderna och kanske markerar upp en bana som är 20*60 med bommar för att få en känsla av hur det blir när det är skarpt läge.
Hon känns så fin och svarar precis som jag önskar. Precis som de flesta (skulle i princip säga alla) hästar så har hon en sida där hon har lite lättare att böja sig i bålen och en lite rakare sida. Så jag jobbar mycket med att jämna ut den där lilla skevheten. Hon börjar att förstå samtalet med skänklarna väldigt bra och kämpar på fint.
Vi har också börjat att jobba lite smått med skänkelvikningar och förvänd galopp. Några extra övergångar också. Hon är väldigt lydig och har blivit starkare. Nästa steg är att försöka att bibehålla ännu mer flyt och dragläge i övergångarna. Ska försöka att börja uppmuntra henne mer till att orka bjuda både när jag växlar upp och ner i gångart.
Dagens besök hos veterinären med Lillan gav inget konkret.
Hon ser inte bra ut. Ojämn i bakkärran. På böjt spår så snubblar hon flera gånger med bakbenen. Hon ser ut att ha svårt att få med sig sitt ena bakben. På rakt spår är det inte alls lika framträdande. Hon snubblar aldrig på rakt spår.
Hon var ren på böjprov igen. Det var bara första besöket vi fick en liiiiten reaktion på en hasled vilket hon inte har uppvisat någon mer gång sedan dess.
Vi kompletterade med ännu fler bilder på ena bakbenet samt röntgade halskotpelaren. Ryggen tog vi förra gången. Allt utan anmärkning.
Det tar tid att systematiskt gå igenom en häst. Vi har tagit bit för bit. Och vi har inte fått något att gå på. Alls.
Nästa gång ska veterinären gå in med ett rektalt ultraljud för att ultraljuda si-leder, delar av ryggraden och lite annat. Sedan har vi gått igenom hela hästen i stort sett.
Lillan har ju varit svårare att träna. Och den problematik som hon uppvisar nu tror jag varit med henne i flera år. Det har kommit smygande och under den senaste tiden snabbt förvärrats.
Hon har inte utvecklats i den takt som hon borde och haft väldigt svårt för vissa saker. Som att hoppa och att gå på böjda spår. Just när man tror att det lossnar så är man tillbaka på ruta ett. Väldigt ojämn i sin förmåga att prestera. Jag har ridit många hästar och aldrig varit med om något liknande.
Chansen att hon blir den rid och tävlingshäst som jag hade önskat är näst intill omöjlig med tanke på den historia som hon har. Så känns det iallafall. Jag har redan börjat sörja allt som inte blev. Allt som man hade hoppats på. Hon är en lite småjobbig häst på flera sätt, samtidigt som hon har flera jättebra egenskaper som jag vill ha i en träning & tävlingskompis. Det hade kunnat bli så bra. Och värst av allt är ju att hon inte får ha den starka & friska kropp som hon är menad att få ha. Att hon inte mår bra.
Efter att ha sett hennes utveckling till det sämre under de senaste veckorna där våra misstankar om att hältan sitter högt förstärkts genom att vi kunnat utesluta en hel del annat så känns det ändå som vi kanske kan hitta något som förklarar det hela nästa gång? Vi får hoppas på det. Det vore skönt att få en diagnos och därmed också en prognos.
Jag tänkte berätta lite om hur jag tänker med ridningen på Ida just nu. Hon känns väldigt positiv, fräsch och redo för att jobba. Hennes kondition är tillbaka och det känns som att vi har ett bra utgångsläge. Vi har kommit en bra bit på väg i vårt arbete och jag hoppas verkligen att vi ska få ha fortsatt flyt framöver.
Steg ett när jag satte igång Ida var takt & rytm. Att hon ska vara stark nog att kunna hålla SAMMA rytm innan vi går vidare. Inga tighta volter utan stora rymliga svängar blandade med raka spår. Jag red dock innanför spåret nästan hela tiden för att verkligen få henne att gå efter min sits och mina skänklar. Lätt att lura sig själv om man alltid hänger på staketet. Takt hänger ihop med lösgjordhet som är nästa steg på utbildningsskalan. En häst som är lite stel, spänd eller övertaggad (dvs brister i sin lösgjordhet) kommer att ha svårare för att hålla en jämn rytm. Därför är de första tre stegen på utbildningsskalan väldigt tätt sammanlänkade. Enligt mig så behöver man ibland lägga energi på steg 2 för att klara steg 1. Jag jobbar med dem parallellt helt enkelt. Trots att Ida har kommit ganska långt i sin utbildning så gjorde vilan att vi behövde backa tillbaka och fokusera på det mest basala innan vi gick vidare.
När Ida kunde röra sig framåt i samma rytm på ett avspänt sätt så gick vi vidare i nästa del av den uppbyggande fasen. Då började jag att rida fler övergångar, lite mindre volter och se till att vi kan spåra även på lite mindre böjda spår samt behålla SAMMA rytm när vägvalen ändras och volterna blir lite mindre. Och det är här som vi är nu. Jag har också börjat väva in hinder och bommar i detta arbetet.
Under juni månad är mitt mål att träna för Ulla så att hon kan hjälpa mig att slipa på detta ytterligare. När vi har uppnått en tillräckligt bra nivå utav detta så kommer jag att styra in fokuset mer på att skapa kraft och register. Utvecklande av påskjutskraft och bärkraft. Exakt det som vi jobbade mycket på förra året. För att hoppa högre hinder så behöver vi mer kraft, men absolut inte att hon går isär och tappar bärigheten. Om vi tappar bärigheten rinner det iväg. Vi kan inte komma in i en 3-kombination på 130cm med bristande balans och tro att vi ska klara det. Det kommer att falla en bom eller två. Så enkelt är det. Vi behöver bygga en stark ”fjäder” i bakbenen. För att kunna hoppa större så måste fjädern kunna böjas ihop, det betyder att bakbenen måste kunna bära (och vara centrerade under kroppen med god bärkraft) för att sedan kunna skjuta ifrån uppåt och framåt. Nästa steg är alltså att göra henne starkare i växlingar fram & tillbaka i galoppen och kunna bibehålla bärighet, engagemang och balans i detta.
Ja, detta var ett lite nördigare inlägg kring hur jag lägger upp träningen på Ida🤓 Vart vi var, vart vi är nu och vart vi ska!
Kan ni tänka er? Idag gjorde jag & Palle vår start nummer 220. Galet. Och så tog vi rosett nummer 125. Han har alltså tagit pris i mer än hälften av alla starter som han någonsin gjort. En otrolig häst.
Hursomhelst. Vi ska börja från början. Jag & Palle åkte alltså till Aneby för att starta en 110-klass idag. Bedömningen var en ”totalfel”. Det betyder att du rider omhoppningen oavsett om du har rivit i grundomgången eller inte.
Palle var faktiskt ganska seg och stod emot lite på framridningen. Tyckte att han var lite så igår när jag red också. Inte så att han vägrar att gå framåt eller så (det skulle verkligen aldrig falla honom in), bara att han inte riktigt bjuder igenom kroppen. Tog emot lite mer än vad jag väntat mig, men så har ju gräsmagen vuxit lite också🙈 Han var dock SUPERFIN på hinder. Hoppade kraftfullt och igenom kroppen. Väldigt taggad utan att springa i väg.
Inne på banan var han otroligt fin. Kände att jag vågade vara mer offensiv och stå på utan att han tappade balansen eller ville springa för långt in i botten. Markarbetet det senaste har gett resultat.
Vår ritt kändes väldigt enkel och förutom att han råkade snubbla i omhoppningen så kändes det väldigt stabilt & säkert. Red på ganska ordentligt i omhoppningen, men chansade inget. Roligt att det räckte till placering denna gång. Vi slutade på en fin 8:onde plats av 38 starter.
Eftersom att han varit lite ”seg” så ska han få två lite lugnare dagar, sedan ett litet mer ordentligt ridpass för att stämma av för att se om han känns redo för att tävla nästa vecka också.
🏆Lyxig ”kommahemfråntävlingmat”👅Och så lite fika, mors dag💗2 kommentarer
