Hoppa till innehåll

Författare: Ellen

I GYMPÅSEN

Jag har med mig en hel påse med grejer till gymmet. Detta har jag i min påse:

🏋️‍♀️Bälte

🏋️‍♀️Hörlurar

🏋️‍♀️Lås

🏋️‍♀️Stativ

🏋️‍♀️Handskar

🏋️‍♀️Dragremmar

🏋️‍♀️Flytande kalk

🏋️‍♀️Pulsband

🏋️‍♀️Knäskydd

Lämna en kommentar

SIMON🕊♥️

Igår somnade vår fina katt Simon in efter en kort och plötslig sjukdom som inträffade för några dagar sedan. Han blev nästan 17 år. Pigg & kry in i det sista. Det var inte många dagar sedan som han dödade (usch & fy) en ekorre. Och i sommar har han släpat hem inte mindre än 2 (!!!) döda harar. Att han skulle bli dålig kom plötsligt och oväntat, även om det givetvis bara är en tidsfråga när de kommer upp i ålder.

Simon har varit här så länge och kommer att bli både saknad och ihågkommen resten av livet eftersom att han var en så speciell och snäll katt. Han var extra speciell. Men han var också lite irriterande. Han skulle alltid vara där han inte fick vara, och ibland kändes det som att han retades med en, men en otroligt snäll och klok katt.

Under Simons tid så har det kommit och gått många djur här på gården. Han har känt i princip alla djur som jag har haft. Det är en era som tagit slut, han har varit en del av gården och familjen så länge.

När jag gick tillbaka i arkivet så insåg jag hur MÅNGA bilder som jag tagit på Simon. Det är extremt många bilder, hann inte ens gå igenom alla. Jag har valt ut ett gäng och de kommer i lite mixad ordning.

Simons första dag hos oss.
Samma dag som Simon kom hit så tog vi bilder när jag red ett pass på ridbanan. På bilderna så är det jag och min B-ponny Virvla. Det säger ändå något om hur länge han varit med.
På dessa bilder är det shettisen Mimona och jag & min ponny Lucky Rover. Många hästar har kommit och gått under hans tid som stallkatt.
När Simon kom hit så bodde jag fortfarande hemma. Och vi hade en Golden Retriver vid namn Pia. De var väldigt goda vänner.
Här träffar Simon katten Sölve för första gången, ytterligare ett av alla djur som han känt under sina år här.
När Pia gick bort alldeles för ung så blev han sedan kompis med Bessie som var familjens andra hund.
Han & Sebbe höll ställningarna i stallet. Sebbe dog för ganska många år sedan pga sjukdom.
💖
Han var en riktig livsnjutare.
Barnasinnet behöll han igenom livet. Han busade och lekte hela sitt liv, även som gammal gubbe.
Min favoritbild på Simon. Ung & alert!
🕊
Lämna en kommentar

MIN TISDAG

07:00 – utsläpp av hästarna + mockning. Hayley & Lillan går uppe på betet. Palle & Ida går här hemma just nu. Blir lite extra jobb, men den lösningen är bäst just nu.

09:30 – hjälpa/träna mamma när hon hoppar Palle. Det gick verkligen superbra! Palle är superfin just nu och mamma bara fortsätter att utvecklas.

11:30 – massagekunder inne i stan.

16:00 – administrativt jobb på datorn.

🤓

19:30 – hoppträning för Pontus med Ida. Vår första hoppträning på EVIGHETER. Ida var spänd. Länge sedan hon åkte iväg och tränade inomhus på en ny plats. En bit ifrån vår forna glans, men väldigt roligt såklart!

Lämna en kommentar

LYXDAG

Efter att jag släppt ut hästarna och druckit morgonkaffet så byggde jag om på banan för att sedan hålla i en träning.
Sedan åkte vi till Forssa Kvarngård och åt pizza. Supergott!
Efter det grävde vi upp våra morötter!
🥕🤩🥕

Som om inte detta vore nog så ska kvällen nu avslutas med lite kräftmys framför TV:n! En toppendag helt enkelt. Hoppas att ni har haft det fint också.

Lämna en kommentar

BOKAT!

Nu ni. Det var inte igår som jag åkte på en clinic. Men nu har jag & mamma köpt biljetter till Benjamin Werndls clinic i Linköping lite senare i höst🔥 Det ska bli så kul & intressant. Jag tror att det kan bli riktigt bra!

Lämna en kommentar

ATT RIDA FRAMÅT

Det här med att rida framåt. Jag läser och hör alldeles för ofta att man löser det mesta med att ”rida framåt”. Och jag håller inte riktigt med. Så kan det absolut vara, om ryttare & häst behåller sin balans. Jag vill poängtera att hästen ALLTID ska bjudas framåt igenom kroppen, men det är inte samma sak som att rida fortare.

Ofta ser man folk forcera och rida just fortare när de exempelvis rider an ett hinder igen efter att de just vägrat, och därmed så rider de ifrån sin balans ännu mer. Hästen blir spänd i sin överlinje och hamnar på bogarna istället för att ryttaren med halvhalter balanserar upp hästen i en god rytm & tempo samtidigt som de aktiverar hästens bakben.

Många problem i ridningen så som upprepade rivningar, stopp och svårigheter att svänga åt ett visst håll beror ofta på att hästen inte är balanserad och rätt tränad inför sin uppgift. Man har helt klart tappat ett led (enligt mig) när man pratar om att hästen ska bara ”ska ridas framåt” för att lösa ett problem. Att sätta fart på en häst är inte samma sak som framåtbjudning, och sätta fart på en häst kan de flesta göra. Hade det varit så enkelt så hade ridning varit betydligt enklare.

Hästen ska ridas mot handen. Det är när den mjuka handen/ryttarens säte som fångar upp energin som balansen kommer. Så balans först, sedan FRAM I BALANS.

Detta är min åsikter och tankar. Man kan tycka olika, men detta är min filosofi när jag rider. Sedan finns det givetvis de ryttare som rider i en ganska bra balans men som tyvärr har lite lätt för att bromsa och plocka bort rytmen, dessa måste givetvis uppmuntras att rida just framåt. Men det är inte riktigt dem som detta inlägg handlar om.

Lämna en kommentar

IDA; gårdagens dressyrträning!

Igår dressyrtränade jag & Ida för Ulla. Och det gick verkligen SÅ bra.

I galoppen jobbade vi på att samla lite extra några steg. Detta gjorde vi på en volt. När halvhalten gått igenom så fick jag räkna ”ett, två, tre” för att se till att jag inte red för många steg i den högre samlingsgraden. Tre steg i lite högre samlingsgrad, sedan lämna. Tre steg i lite högre samlingsgrad, sedan lämna. Ni förstår principen.

Anledningen till att jag fick räkna är att det är lätt hänt att man blir kvar i samlingen för länge och rider för många steg. Hon är ju under uppbyggnad, och såhär har hon inte gått på länge. Viktigt att det inte blir för tufft. Vi vill ju behålla hennes vilja & ambitiösa sida.

När jag red ur den lite högre samlingsgraden så var det inte tal om att bara släppa iväg henne. Utan jag sänkte samlingsgraden en aning. Hade jag bara släppt iväg henne så har jag ju henne inte färdig för att snart samla igen.

Ida var så otroligt lyhörd och ambitiös. Jag bara sträckte på mig så samlade hon sig under mig. Hade jag lagt till en bromsande överskänkel (alltså många lår) så hade hon brutit av till trav. Hon var perfekt för min sits och kändes så himla fräsch & stark i sin kropp. Första gången jag känner den känslan för iår🤎

Lämna en kommentar