”Det brukar inte vara några problem att ta stygnen” sa veterinären efter caslick-operationen. Well, det stämde inte i Hayleys fall. Vi fick INTE ta bort dem. Lägg till att vi hade en sämre sax och att stygnen satt ganska tight. De måste liksom stå stilla för att man inte ska riskera att det ska göra ont på dem.
Så idag ringde jag ut veterinär så att vi kunde sedera henne. Så nu är stygnen borta. Väldigt konstigt att hon var så rädd för att vi skulle ta stygnen. Det var inga problem att pilla omkring stygnen, ovanför eller nedanför, men så fort vi skulle ta dem så var det FETNEJ. Veterinären konstaterade exakt samma sak idag, det gick att ta överallt, men så fort man rörde i ett stygn så blev Hayley orolig. Men tack vare hennes vana så kunde hon knipsa bort dem lite i farten (trots lugnande😅). Jag blev lite orolig att det läkt dåligt eftersom att Hayley reagerade så, men veterinären sa att det såg superfint ut. Skönt! Och hon visar inga andra tecken på obehag i det övriga livet, snarare tvärt om. Det var en liten pärs, även om allt gick lugnt till, skönt att det är fixat nu. Gissar på att hon kanske kopplade ihop det med eventuell smärta från operationen även om den är enkel och att hon givetvis var bedövad.
Bli först att kommentera