Två suddiga och lite tråkiga screenshots från det senaste passet med Hilma. Hon är verkligen inne i en utvecklingsfas just nu. Hon är bärigare än någonsin och orkar dessutom att bjuda på ganska bra i det jobbet numera. Jag tycker verkligen att hon är SÅ SÅ SÅ fin.
Skänkelvikningarna har varit lite svårt, me de lossnar mer och mer. Hon blir helt enkelt mer & mer redo för LA för varje vecka som går.
I LC & LB så vill domarna se ren takt i alla gångarter på en avspänd häst som bjuder framåt. I LA så vill de givetvis ha allt det, men utöver det så ställs det högre krav på hästens form. Den ska vara bärigare och stadig. Den ska också kunna visa tydligare skillnader i mellangångarterna. Och så ska givetvis skänkelvikning, ryggningar och förvänd galopp vara befäst. Har man en häst som inte orkar gå i den samlingsgrad som LA kräver så får man det oftast kämpigt med exempelvis volterna i galoppen, det är nämligen 10-metersvolter som gäller.
Skänkelvikningarna är bara en fråga om att ”poletten” ska trilla ner hela vägen. Det som är hennes största svaghet är mellangångarterna. Det är inte bara att rida snett igenom och gasa på som att det inte finns någon morgondag. Utan jag bygger vidare på dem genom att göra små övergångar inom gångarten. Inte driva på så mycket så att jag rider ifrån bärigheten och får henne på bogarna. Utan små små växlingar fram & tillbaka inom gångarten för att bygga upp elasticiteten. Bara det är jobbigt nog. Det är ett extremt viktigt arbete som ska göras oavsett om man tävlar dressyr eller hoppning. Att kunna rida små växlingar fram & tillbaka på ett nästan obemärkt sätt är avgörande för att kunna få bra precision på hinder, annars finns det ju inget att ”spela på”.
Bli först att kommentera