Igår var jag på öppen bana och det gick riktigt bra för både mig & mamma. Hästarna var så fina och det var verkligen superkul.
Ida var superfin. Bättre balans den här gången, på bakbenen, framme men ändå väntande. Resultatet av det blev mer elastiska & rundare språng. Kändes riktigt bra.
Jag kan inte nog poängtera hur viktigt jag tycker att det är att hästarna är i balans. Och för mig går balansen före allting annat. Om hästen är balanserad i ett längre tempo, ja då rider man i ett lägre tempo. Balans först, sedan framåt. Inte tvärt om.
Om hästen är i balans & bärig så kommer den också att landa i kontroll. Den kommer också att kunna ta sig an hinder på ett smidigare sätt även om de kommer lite fel. Kommer du i obalans med raka & stötiga bakben som bara skyfflar på och du exempelvis hamnar lite i botten så kommer du att riva. Och har du en häst som inte vill riva så stannar den. Här spelar givetvis hästens talang in, ju bättre häst, ju mer kommer du undan med. Men även en häst med stor hoppförmåga kommer med tiden bara att bli sämre om den inte rids korrekt på marken.
Summa summarum. Nu är Ida tillräckligt balanserad, liksidig och bärig för att hoppa hinder på 120-höjd ungefär. För att nosa på 130 eller strax över så behöver vi utveckla balansen ytterligare. Det är också en viktig avvägning. Att veta om ens häst är i balans för 90cm eller 120cm. Ju högre höjd, ju större krav.
