Idag åkte jag och startade en LC:1 på Ida. Hon är ju ingen stjärna på dressyr. Eller hon är bitvis kanonfin. Dessutom säker i bytena, men trots att jag anpassat mig otroligt mycket utefter Ida så är det svårt för henne att komma till sin rätt och kunna slappna av vilket särskilt märks i skritten. I galoppen är hon väldigt lugn och easy going.
Hon blev spänd idag och skritten uteblev kan man säga. Hon kokade inte över eller blev superstressad, men inte tillräckligt lugn för att kunna skritta. Hon har av naturen dessutom en väldigt kort skritt. Så poängen blev därefter, 56%. Jag hade nog haft hjälp av att starta LB:n och sluppit övergångarna till skritt som det är i LC:n. Men hur eller hur så hade det inte blivit ett skinande resultat där heller, vi är inte tillräckligt bra helt enkelt. Och det är OK, på vissa individer så möter man svårigheter som man kanske inte kan komma runt helt.
Ida har inte tävlat på över ett år. Och detta var delvis tänkt som en förberedelse inför hopptävling på samma anläggning inom kort vilket var en utav anledningarna till att jag åkte. Nu när hon inte tävlat på över ett år så är det mycket spänning inombords. Men detta blev också en påminnelse om att näe, nu får det fan vara sista gången som vi rider in på en dressyrbana, haha. Även om resultatet inte blev bra så fick hon ändå komma ut, och jag tror att det kommer att hjälpa oss i kommande starter. Hon behöver få lite mer kött på benen och komma in i ”tävlingsmode” igen. Detta var ett steg på vägen.
Meeeen. Hon kämpade fint på framridningen, hon tycker att det är äckligt både att vara inomhus och med så mycket hästar. Hon ville vara en planka och bara springa omkring men hon mötte min hjälpgivning bra och försökte verkligen att komma ihop i kroppen. Så där fick vi till lite vettigt jobb. Så summa summarum: bra framridning, dålig tävlingsritt!
Mot nya utmaningar. Nu kör vi Ida!
