Palle & Ida bjöd på riktigt bra ridpass igår. Speciellt Palle. Han var så fin!
Jag fokuserade på galoppen. Växlade lite uppåt, sedan lite nedåt. Sedan uppåt igen. Ni fattar. Om jag samlar honom för länge eller vill lite för mycket så blir han ”stampig” och kryper ihop. Han hamnar bakom skänkeln och ”fastnar”. Han tappar helt enkelt bjudningen och arbetet. Han blir rakare i sina haser och stöter ifrån snarare än att fjädra. Han lyssnar ju lydigt neråt (och för någon som inte har lärt sig så mycket än så kan det ju verka som att han jobbar bra), men lydigt & långsammare är inte samma sak som att bära mer. Jag gör ju inte övergången neråt för att det ska gå långsammare, utan för att han ska arbeta MER med sin kropp. Jag gör den i syfte att stärka honom.
Med det sagt så fokuserade jag på att göra SMÅ skiftningar för att behålla bjudningen och arbetet. Samma sak när det gällde att växla uppåt. Palle var pigg igår, så någon gång ökade han lite mer än vad jag tänkt. Han sköt iväg och gick isär en smula. Samma tänk där. Långsamt växla uppåt för att behålla honom hos mig.
Hellre små skiftningar med kvalité i ett gott arbete snarare än att bara gasa & bromsa, det räcker nämligen inte. Jag vill att övergången ska vara mjuk, rak, i balans och på bakbenen.
Bli först att kommentera