Igår somnade vår fina katt Simon in efter en kort och plötslig sjukdom som inträffade för några dagar sedan. Han blev nästan 17 år. Pigg & kry in i det sista. Det var inte många dagar sedan som han dödade (usch & fy) en ekorre. Och i sommar har han släpat hem inte mindre än 2 (!!!) döda harar. Att han skulle bli dålig kom plötsligt och oväntat, även om det givetvis bara är en tidsfråga när de kommer upp i ålder.
Simon har varit här så länge och kommer att bli både saknad och ihågkommen resten av livet eftersom att han var en så speciell och snäll katt. Han var extra speciell. Men han var också lite irriterande. Han skulle alltid vara där han inte fick vara, och ibland kändes det som att han retades med en, men en otroligt snäll och klok katt.
Under Simons tid så har det kommit och gått många djur här på gården. Han har känt i princip alla djur som jag har haft. Det är en era som tagit slut, han har varit en del av gården och familjen så länge.
När jag gick tillbaka i arkivet så insåg jag hur MÅNGA bilder som jag tagit på Simon. Det är extremt många bilder, hann inte ens gå igenom alla. Jag har valt ut ett gäng och de kommer i lite mixad ordning.
