Idag har jag & Ida dressyrtränat för Ulla. Hon var verkligen superduktig!
Pga allergin, kortison och lite alla möjliga gupp i vägen så har Ida varit mer otränad iår än vad hon någonsin varit i princip. Hon har alltid tyckt att övergångar varit jobbiga och viljat skjuta iväg och isär. Självklart extra jobbigt och stressande i ett skede som detta. Men idag var det dags att börja ta tag i de där övergångarna lite mer. Och det handlar inte om att göra miljoner av dem (tvärt om). För oss räcker det med så få som möjligt, men att verkligen förbereda och bygga upp VARJE övergång så att den blir så bra som möjligt. Och det handlar inte om att hon ska göra dem perfekt, bara bättre. Få henne att orka att hålla ihop och bära istället för att skjuta på och springa iväg.
Vi tog många pauser. Det gäller ju dessutom att börja förbereda övergången från galopp till trav och trav till skritt INNAN hon går isär för att hon inte orkar. Rider jag för länge innan blir hon trött och övergången kommer inte att bli bra. Så det gäller att vara steget före och lägga in pauser OFTA. I slutändan blir man bättre av att göra rätt, och inte fel. Så det är viktigt att se till att man är noggrann, och inte låta hälften av övergångarna ”bli som de blir” bara för att jag inte planerar.
Hon överraskade mig genom att visa bättre bärighet än vad jag vågat hoppas på. Fick en riktigt bra känsla där vi fick till böjningen på det böjda spåret bättre än väntat. Och det kom egentligen automatiskt (mer eller mindre) efter att jag ridit lite fler halvhalter (och bättre övergångar) än vad jag brukar göra. Less is more.
Supernöjd!
Bli först att kommentera