Diskdegeneration med förkalkning. Så lyder Lillans diagnos. Jag har googlat jättemycket för att liksom bena ut exakt vad det är hon lider av och om jag kan hitta andras erfarenheter.
Jag tänkte förklara lite mer kring hennes diagnos. Som ni vet är jag ingen veterinär. Jag kanske har helt fel eller fått något om bakfoten, men här kommer en sammanfattning om det som besvärar henne. Att forska och lära mig mer om den här skiten är ett sätt för mig att bearbeta detta. Sannolikheten att vi tar oss ur detta är ju stort sett lika med noll, men om stora beslut ska tas så vill jag känna att jag gjort det jag kan och har kunskap och förståelse om situationen.
Vad är en diskdegeneration? Det är kort och gott en nedbrytning av av disken. När disken skadas/bryts ner så kan den börja trycka på omgivande vävnad & nerver.
Vad innebär förkalkning? Förkalkning innebär att kroppen har bildat ben eller kalklagringar som svar på t.ex. långvarig belastning, inflammation eller degeneration i ryggraden. Det kan i vissa fall påverka närliggande nerver, vara smärtsamt och bidra till minskad rörlighet.
Lillan har fått dessa fynd på grund utav ett trauma. Hon kan t.ex. ha gått omkull. Jag har sett henne gå omkull under sina år som unghäst då hon var väldigt fumlig ett tag. Hon har dessutom rullat fast i boxen en gång. Det är exempel på när den här skadan kan ha skett. Det är dock väldigt svårt att avgöra om hon haft detta sedan hon började att ridas eller om det kom senare. Om det alltid varit där under de åren som hon varit ridhäst så förklarar det varför hon haft så svårt för saker. Det försämrar också prognosen avsevärt.
Tyvärr finns det inte mycket forskning eller information kring hennes tillstånd. Det finns hästar som repar sig, men det finns EN komponent som gör att prognosen tyvärr blir så mörk som den är på just Lillan. Och det är att hon uppvisar neurologiska problem, också kallat ataxi. Hästar som uppvisar detta har ingen bra prognos vilket gjorde att de dömde ut henne direkt och dessutom tyckte att det var ett skäl till att låta henne somna in. Ju fler och värre kliniska symptom hästen har, ju sämre prognos. Rent krasst är det ju så att dessa fynd kan finnas på friska hästar, det är mer eller mindre normalt hos både djur & människor som åldras. Så de kliniska symptomen spelar stor roll när man ska ge en prognos.
Min egen bedömning av Lillan är att hon har en relativt god kroppsuppfattning. Skulle jag t.ex. flytta hennes bakben i sidled eller ställa det framför det andra så skulle hon rätta benet till en korrekt position. En neurologiskt påverkad häst kan lämna benet felplacerat. Hon rör sig också normalt på rakt spår. Kan gå både uppför och nedför. Över stock och sten. Däremot så kommer hennes rörelsestörning i ena varvet på böjt spår. Dessutom snubblar hon mycket på böjt spår. Jag gissar på att det beror på svaghet i bakbenen och koordinationsproblem/ataxi. Kanske gör det böjda spåret att de berörda nerverna som förmodligen är involverade belastas mer? Och att det då leder till att hon inte riktigt reder ut det.
I samband med att vi började att utreda henne så fick hon vila. Det gjorde henne snabbt mycket sämre. Kanske hade det gått snabbt åt fel håll oavsett? Eller så mådde hon helt enkelt ”bra” av att tränas lite lätt.
Det är givetvis svårt att säga hur ont Lillan har. Jag tror att hon har ont till och från. Men jag tror INTE att hon lider i dagsläget. Hon uppvisar inget pain face. I hagen känns hon villig till att röra sig. Hon är glad och harmonisk. Jag vet att hästar kan maskera smärta otroligt bra. Men jag känner också mina hästar, så jag tror inte att jag är helt fel ute. Jag är dock medveten om att detta snabbt kan förändras till det sämre. Lillan är otroligt kommunikativ, när hon tidigare varit besvärad av andra saker så har hon visat det. Det har varit ord & inga visor. På det sättet är hon en väldigt tydlig häst.
Tyvärr finns det ingen behandling för detta. Det finns inget som man kan göra mer än att ge metacam och låta hästen vila. Vi behöver ett mirakel. Tyvärr är ataxi ett tillstånd som ytterst sällan går tillbaka. Det är ett kroniskt och/eller progressivt tillstånd som tyvärr ofta förvärras med tiden.
Även om prognosen är så pass dålig så att de dömde ut henne så finns det ett faktum. Och det är att vi vet väldigt lite om skador på diskar i den regionen på hästar. Det finns nästan ingen forskning. Eftersom att Lillan i dagsläget ändå mår ”bra” så kommer jag ändå att vilja ge henne lite mer tid. Jag kommer att påbörja en rehab och se hur hon svarar på det helt enkelt. Jag är inte riktigt redo att ge upp än.
Lämna en kommentar