Större delen av juli spenderades i USA. Vi gjorde en roadtrip på mer än 300 mil (!). Jag har nu varit i USA tre gånger och alla tre gånger har inneburit nya platser & delstater. Det som var lite extra speciellt med denna gången utöver att träffa nya släktingar och att få se Jamestown var ju att Trump nästan strök med under tiden vi var i landet. Drama på hög nivå, haha.
Kolla skillnaden mellan övre & under delen, haha. Snyggt. Men det var ju ingen bonnabränna iallafall😂
Augusti:
I augusti var det tillbaka till rutinerna igen. Lillan sattes igång efter vår dåliga träningssommar. Ida sattes också igång, hon vilade medans jag var i USA. Mamma höll igång Palle medans jag var iväg och tanken var att vi skulle ha gjort årets första hopptävling då. Men jag tyckte att något inte riktigt stämde, så han fick en lugn period istället. Jag jobbade ganska mycket, men hann också med hel del annat. Det var en härlig månad!
Köpte ytterligare en massagebänk!Plockade en hel del svamp. Satte igång Lillan!Jobbade.Tävlade för första gången sedan i juni.Plockade lingon. Tog dessa bilder på Idun😂 🖤 Augusti avslutades med stadsfesten! Det är en tradition som vi inte ruckar på.
September:
SEPTEMBER LEVERADE VERKLIGEN. Toppenväder. Hästarna tränades flitigt!
Otroliga dagar. Ullared. Träning för Ulla. Jag & Zacke gick på en hardcorepunk-spelning. Har inga bilder därifrån, mer än på toaletten då, haha.
Detta var nästa sista inlägget. Nästa gång drar jag igenom oktober-december!
Det är riktigt tråkigt fram & tillbaka-väder just nu. Palle får ta det lugnt en dag till, eller två🙈
I helgen var det skapligt väder. Då passade vi på att åka på öppen bana och fixa ved. Vi har inte eldat särskilt mycket inne tidigare, men nu har vi tänkt att göra det litegrann. Väldigt mysigt!
Igår såg det ut såhär:
Och idag är det regn, is & slask som gäller. Ganska starka vindar också. Ska blåsa 17-18 meter per sekund om några få timmar.
Idun har inget negativt att säga om vädret. Lajbans tycker hon!
Jag ska börja ta tag i min utrustning✨ Brukar alltid köra ett race i början av året. Och under april & maj så brukar jag tvätta schabrak. Men nu är det läderutrustningen som ska tas om hand. Sadlar ska putsas. Samma gäller för sadelgjordar, träns, ridstövlar och så vidare. Ska försöka att göra lite varje dag. Vissa saker får åka i oljebadet. Imorse åkte det första tränset ner i baljan.
Ja det var lite om vädret och vad jag sysslar med just nu. Jag ska snart prata mer om 2025, men först vill jag göra klart summeringen för 2024. Hoppas att allt är bra med er. Hörs snart igen!
Dags för del 2 i min lilla resumé av året. Maj & juni präglades av fina resultat med både Palle & Ida på tävlingsbanan. Idun fick åka på många utflykter eftersom att hon nu vuxit till sig lite och kunde gå lite längre. Samtidigt var Lillan tyvärr halt och vi kunde inte träna någonting i stort sett. Parallellt med detta så pågick packning & planering mot våra stora USA-resa. Det var resfeber deluxe, jag börjar svettas bara jag tänker på allt😆
Maj:
Träningen gick bra!Maj bjöd på härligt sommarväder. Idun gillade inte värmen, så hon fick en pool!Jag gjorde ett dyrt inköp som hag hittills varit väldigt nöjd med, nämligen en airbag-väst. Hästarna hade det gott på betet. Palle & jag vann!🥇 Utflykt till Askeryds Stenbrott. Mamma & Palle debuterade på tävlingsbanan. Jag hängde med Julia & Zacke till Göteborgsvarvet. Tränade för Ulla hemma på ridbanan. Idun testade att bada i sjön för första gången.
Juni:
Tog denna otroligt vackra promenad med Idun. Klockan är ca 04:30 på bilderna. Idun hade nämligen svalt ett ben och haft diarré hela natten. Vid 4-tiden gav jag upp och vi begav oss ut på en lite längre promenad. Utflykt till Klinten. Lillan. Tyvärr blev hon halt i början på maj månad vilket gjorde att hon fick vila större delar av maj & juni. Och sedan åkte jag till USA och var borta till slutet av juli. När vi skulle träna som mest blev det istället vila. Utflykt ännu en gång. Packning inför USA pågick!Under midsommar startade Ida en 120-klass i Aneby. Felfri och superfin. I slutet av juni klev vi på flygplanet till USA. Ni kan läs mer om vår resa till USA om ni går in i kategorin till vänster och klickar på resor. Men jag ska visa er ett litet urval av bilderna i denna resumé också. Vi träffade flera släktingar. Häftigt. Besökte mina släktingars gravar i Jamestown. Nästan hela kyrkogården var full av svenska namn. Vi såg många fina platser. Det var mycket vattenfall i början av resan, haha. Det toppades sedan av vattenfallens vattenfall, nämligen Niagarafallen. Rock n Roll Hall of Fame!
Uj så långt inlägget redan blivit. Det får räcka med maj & juni. Fortsättning följer…
Det var -16 när vi åkte iväg ca 09:00 imorse. BRR!!! Det var vinterridstövlarna på som gällde idag. Även om stövlarna är jättebra så är de lite klumpigare än vanliga ridstövlar, lite finlir i skänkeln försvinner tycker jag. Så jag hoppar bara med dem när de verkligen behövs. Men jag behövde inte särskilt mycket skänkel idag, haha. Palle var SUPERPIGG. Vi har endast skrittat tidigare i veckan. Dessutom så tyckte han förmodligen att det var lagom varmt, han har ganska mycket päls, så kylan passade honom perfekt.
När Palle blir pigg så gillar han att öka tempot mot hinderna. Gärna 2-3 steg innan. I det läget har han tunnelseende och han lyssnar inte, haha. Det kan vara frestande att börja förhålla och plocka i svängen innan hindret när man känner att hästen man sitter på är väldigt laddad. Men det gör bara saken sämre.
Jag tycker att jag hittade en bra ridning idag utefter förutsättningarna. Dels att han var väldigt pigg, men också att jag inte hoppar honom särskilt mycket längre. Jag fokuserade på att låta honom ta mig framåt igenom svängen, inte börja säkra upp för att jag vet att han vill iväg när jag vänder upp mot hindret. Börjar jag bromsa i svängen så börjar han snabbt att galoppera på stället, och det vill jag ju inte. Genom att hålla så jämna steg som möjligt så håller han sig lugnare. Börjar man bromsa mot hinderna så hamnar man snart i läget att man måste ”släppa iväg” för att låta hästen ta sig över hindret. Det brukar inte hjälpa varken Palle eller andra hästar att lugna sig, utan det blir ännu mer av & på. Så dagens lilla hoppning blev bra träning för mig, en påminnelse om att rida fram till handen och försöka att hålla rytmen även om hästen är pigg.
Han var iallafall superhärlig, fortsätter det såhär så är han snart i riktigt bra form!!!
Jag har köpt nya stigläder från Lippo. Extra breda. Breda läder ska ju leda till ökad stabilitet sägs det. Rätt stigbygel är ju också viktigt, jag hade gärna testat ett par från Ryde. Men det säger budgeten FETNEJ till.
Eftersom att mina gamla stigläder på hoppsadeln är ganska slitna (alldeles för slitna för det pris jag köpte dem för om ni frågar mig) så var det helt okej att köpa ett par nya nu. Ska bli spännande att se om jag känner någon skillnad.
Dessa läder är från Lippo som sagt. Jag köper mina magplattor därifrån också, de är väldigt prisvärda!
2024. Jag brukar sällan kategorisera år som bra eller dåliga. Många gånger så fylls ju ett år av så mycket, både bra & dåliga saker. Men 2024 har helt klart varit ett BRA år om jag ändå ska sätta en stämpel på det. Det har hänt så mycket att glädjas och vara tacksam över!
Året har haft många positiva händelser. En utav de största händelserna är att vår ridbana blev klar. DRÖM!!!!!!! Mitt företag har växt. Vi har varit i USA. Ida har debuterat 130. Lillan har gjort stora framsteg. Mamma har tävlat för första gången. Palle tog placering i nästan alla starter. Jag tävlade i dressyrlaget som kom 2:a i finalen, första gången som jag rider i lag sedan 2015. Men betydligt mer än så har hänt under året, här kommer ett urval från kamerarullen under årets fyra inledande månader, januari, februari mars och april!
Vi börjar givetvis med januari:
Resan mot min första pull up började!Palle fick en smäll på nerven och kunde inte kontrollera sitt ena framben. Som tur var så gick allt bra och efter 2 dygn så lydde benet som det skulle igen. Det var ett sjå att få in honom från hagen. Här stannar vi och tar en paus innan vi kunde stappla hela vägen in i stallet. Man kan se på hans ansikte att han har ont/är bekymrad. Lillan & Ida undrade vad som var fel❤️ Ett utav årets baksidor är att vi förlorade Cassie alldeles för tidigt💔 2024 har också varit det första året med Idun. Vi hämtade henne i slutet av 2023. Under året har hon gått från valp till unghund. Många promenader har det blivit. I januari såg vi detta otroliga älgspår! Idun i januari månad.
Februari:
I februari åkte jag på skivmässa ihop med min farbror & kusin. Kände mig väldigt ung, sänkte medelåldern på det eventet en hel del, haha. Vi kollade på Eksjörevyn! Jättebra!Red ut! Red i ridhus. Här på en vinterpigg Merry!Mamma visade mig denna coola plats, bäcken rinner igenom ett träd!
Mars:
Under mars började det att hända grejer på ridbanan😃 Vi satte staket. Underlaget kom på plats. Vi köpte hinder. Vilken känsla det var att se allt komma på plats!!!Första gången jag hoppar på det nya underlaget och över de nya hinderna! Idun fick besöka flera platser. Bland annat Vättern och Skurugata. Vi gick på valpkurs. Tog denna otroliga bild, haha!😂 Simon spejar efter brevbäraren!🤎
April:
I april släpptes hästarna ut i sommarhagen! Utflykt med Idun. Ytterligare en utflykt. Aprilväder bjöds det självklart på!Ida placerad i 125cm.Vi var på hingstvisning i Flyinge. VÅR. Ida. Vi gjorde sista omgången på valpkursen. Gjorde min första pull up!
Det är inte bara jag som fått nya förutsättningar sedan vi byggde vår ridbana. Det har mamma också. För första gången så har hon kunnat hoppa regelbundet och det har lett till att hon utvecklats väldigt mycket!
Jag själv har lärt mig en hel del på min egen resa mot att bli en hoppryttare. Jag har lärt mig längs vägen och vissa saker kan man se tillbaka på och inse att de inte var helt optimala. Mamma har ju varit lite utav ett ”blankt blad”, jag har kunnat lägga upp träningen exakt så som jag tycker att en hoppryttare (på hobbynivå) ska utbildas utefter mina egna erfarenheter. Väldigt roligt att få hålla i taktpinnen hela vägen, även om det inte alltid är så lätt för mamma. Ibland är jag sträng, haha.
Här kommer en liten summering av mammas & Palles framsteg genom året:
Mars. Här har vi inte fått på underlaget på ridbanan än, men det gick att rida litegrann. I april gjorde mamma & Palle debut på riktig tävling. De startade 70cm.
I april gjorde mamma & Palle debut på tävlingsbanan. Jag sa att hon hellre skulle ta det lite lugnt än tvärt om. De hade inte riktigt snits på tävlingstempot ännu, och jag ville inte riskera att det skulle bli hetsigt. Hellre se till att de är i balans och hinner med det som det ska. Det blev en väldigt lugn och stabil ritt.
I juni gjorde de sin andra start i 70cm, felfria igen!
I juni hade de hunnit träna lite mer och jag sa att om hon tyckte att det kändes bra så kunde hon släppa på litegrann. Det gjorde hon, på någon linje så red de på rätt antal galoppsprång, och på någon annan ett extra steg. Summa summarum ytterligare en felfri & okomplicerad runda. Redo för lite större hinder!
September.
I september debuterade de 80cm i Kinda. De kommer lite tokigt på något hinder, men jag älskar tempot. Galoppen är framåt utan att rinna iväg för mycket. Jag som hoppat så pass mycket har ett ganska bra öga. Mamma är inte riktigt där ännu, utan hon får istället se till att hon gör sitt jobb på resten. Att hon är i balans, att Palle är balans och att han har bra galopp. Att ge honom förutsättningarna att klara hindret så enkelt som möjligt oavsett om de kommer perfekt eller mindre perfekt.
Något som blivit betydligt bättre under året är mammas balans & position👏
Mamma har under året också utvecklat sin förmåga att anpassa sig utefter olika situationer. Det är exempelvis lite olika ridning som krävs inomhus respektive utomhus. Hästen kräver också olika ridning olika dagar. Detta har nog varit det svåraste då mamma tycker att det går så bra när Palle är på ett visst humör. Men hästen är inte likadan alla dagar. Speciellt inte Palle. Han kan variera mellan att vara nästan het på hinder, till motsatsen. Det gäller att lära sig att rida sin häst oavsett hur den är för dagen och lära sig hur man skapar det man vill ha genom bra ridning & kommunikation.
Under året har mamma successivt gått från att kunna hoppa i ett lite lägre tempo till att kunna hoppa i tävlingstempo utan att det blir stökigt. Hinderna har sakta men säkert blivit högre & högre också. Väldigt roligt att se!
När man bara hoppat regelbundet i ett år så finns det mycket att förbättra, det gör det hos oss alla. Men nu har mamma fått en väldigt bra grund. De har hoppat banor, serier, börjat spela med steglängd, tävlat… Börjat få ett grepp om helheten och vad som krävs. Så bra jobbat.
