Ibland är det bra omständigt att ha häst på vintern. Det skulle vara en fin dag med uppehåll. Blev det så? Nä.
Jag skulle rida Ida. Men det blev klampar. Dock försvann de fort. Ida var JÄTTEPIGG. Sist det flög förbi en liten klamp under hennes mage så åkte jag i backen. Kände inte för att göra om det. Travade upp ett spår som funkade okej. Travade där i ca 8 minuter. Hon gjorde inget dumt, men jag kände att hennes skötsamhet hängde på en tunn tråd. Så jag kastade in handduken. Gick hem och longerade henne lite på volten framför stallet. Vi har saltat lite där, så inga klampar som störde. Men då var det slut på skötsamheten. Ida började att springa som en gnu och trots ”prrr prrr prrr” så slutade hon att springa när hon själv tyckte att hon var klar. Vilket tog ett x antal varv i den flängigaste korsgaloppracet som ni kan tänka er. Så ja. Det blev dagens motion det.
Jag får hoppas på att jag kan få till åtminstone ett ordentligt pass på henne senare i veckan. Vi får se lite vad det är för förutsättningar. Just nu sätter jag dessutom Lillan först. Vill träna på ordentligt med henne tills det är dags för hennes vila. Det optimala hade varit om jag hade kunnat göra detsamma med Ida. Men när möjligheterna är begränsade så får man helt enkelt prioritera lite.
Nog om det. Nu är det dags att åka till stan och jobba. Hoppas att ni mår bra allihopa och att ni fått/får en fin start på veckan.
