Spåra och forma. Det är inte så enkelt som det låter. Jag jobbar på det varje ridpass, mer eller mindre.
Många böjer och ställer sina hästar i halsen för mycket. Hästar kan klia sig själva på röven. Deras hals är otroligt rörlig, att böja hästen i halsen kommer inte att ge dig lösgjordhet. Det finns fortfarande dem som anser att sitta och förböja hästen är ett bra lösgörande arbete. Som ni förstår håller jag verkligen inte med om det.
När hästen spårar och är formad utefter voltspåret på rätt sätt med sin kropp så är det enkelt för ett ställande tygeltag att gå igenom. Något som jag lärt mig är jag får ta ställande tygeltag, MEN om det inte går igenom så får jag acceptera det. Då har jag inte gjort klart jobbet i resten av hästens kropp. När hästen inte är färdigt eftergiven eller balanserad så är det en stor chans att det ställande tygeltaget inte riktigt går igenom. Det löser man inte genom att ta ett större/hårdare tygeltag som man pressar igenom. Det slutar bara med att du böjer halsen för att hästen ger vika för trycket i munnen, och det kan ju kännas bra för stunden. Men det skapar inget inför framtiden. Det ger istället en illusion av att jag har skapat något.
Idag har jag ridit Lillan. Vi jobbade med att spåra och att vara i balans. Bitvis så ber jag henne att forma sig i innersidan, men bara om hon först spårar. Det är SUPERVIKTIGT att jag har min hand omvriden, mjuk och framför mig utan att för den delen släppa tygeln. Styra och inverka med sätet. Jag har varit extra sträng mot mig själv det senaste, jag har varit extremt fokuserad för att hålla balansen och göra mig själv till en lätt ryggsäck för henne att bära.
Vi red över bommar idag och ett pyttelitet hinder. Det gick verkligen jättebra. Hon väntade så himla fint och gjorde det jättebra i båda varven. Spelade ingen roll om vi kom lite nära eller stort. Hon var kvar i balans, rytm och lugn. Perfekt! Nu har vi haft två riktiga PANGPASS på raken. Superkul!
