Idag har det varit en fysiskt krävande dag, men en bra sådan! Började med att släppa ut hästarna och mocka. Sedan in till gymmet. Körde ett rejält benpass. Kändes väldigt bra faktiskt, börjar känna mig stark och igång med min benträning. Körde överkropp igår, har börjat kunna ta i igen efter min skada. Där är jag dock så svag att jag vill gråta🥲 Menmen. Det kommer tillbaka med lite tålamod och arbete.
Efter gymmet masserade jag i flera timmar, både nya och gamla bekantskaper😃 Hann sedan mellanlanda i en timme hemma innan jag sedan red Ida och Lillan (båda var fina❤️).
Det låter kanske inte som så mycket, men det har varit fullt ös hela dagen. Nu är klockan 20:00 och jag kom precis in från stallet. Skönt att ändå vara inne i tid. Nu blir det soffan & käk!
Ida var superduktig idag. Lite matt. Men inget konstigt. Vi har ju precis haft en liten ofrivillig paus, sedan är det varmt och sättning av ny päls. Något pass till och hon kommer att vara tillbaka i sin normala form.
Hellre att hästarna är avspända och något matta än tvärt om. Jag upplever att hästarna lär sig SÅ mycket bättre av sin ”misstag” när de är lugna. Lillan som blir lite stressad ibland har svårt att uppfatta vad det var som egentligen hände och rätta sig efter att hon rivit en bom. Jag hade samma problem när jag utbildade Dolly, men genom att göra övningar där man främjar lugn och hela tiden tar små steg framåt så blev det väldigt bra sedan.
Jag har haft lite otur med tävlingarna det senaste. Men inget stort. Nu hoppas jag på att vi snart kommer till start igen. Jag hoppas på att träna för Ulla också. Så nu håller vi tummarna att det rullar på lite extra bra framöver🙏
Jag har hunnit med en hel del fredag och lördag (igår och idag alltså), så pass mycket att jag trott att det varit söndag flera gånger idag, haha!
I fredags jobbade jag och det var SÅ fint när jag gick till jobbet. Vi har (som de flesta andra) haft en otroligt varm start på september. Det såg så speciellt ut med löven som börjat bli gula och falla ned samtidigt som blommorna såg så somriga ut. De var verkligen i full blom. En fin mix av höst & sommar. Snart ett minne blott. Jag var tvungen att ta några bilder.
I fredags kväll åkte jag & Zacke till Jönköping och lyssnade på två band som spelade hardcore punk. Vi har lyssnat på en hel del på vanlig punk, men inte på hardcore punk egentligen. Och vi har aldrig gått på sådana spelningar. Så det var en ny upplevelse. Bara toaletten var en ny upplevelse, haha. Här kommer en bild på den:
Det blev en ganska sen kväll i Jönköping trots att vi skippade det sista bandet. Sedan var det tidigt upp idag för att åka på tävling med mamma & Palle! Ni vet ju redan hur det gick. Annars får ni scrolla ned till inlägget under detta!
Efter tävlingen tog vi en liten matpaus. Sedan mockade vi boxarna & förberedde inför kvällen. Sedan red mamma Ida, jag red Lillan. Jag & Lillan försökte oss på lite hoppning igen, men det var svårt alltså. Hon vill så gärna lösa allt med fart och går iväg för mycket på hinderna. Självklart är det inget som hon ”vill” i den bemärkelsen, det beror såklart på att hon inte riktigt förstår, orkar och får ett litet påslag av stress. Vi får kämpa vidare. Jag har nog aldrig haft en häst som haft så svårt för saker som Lillan haft & har, men vi blir bättre hela tiden. Alla hästar kan inte vara talangfulla och ha det lätt från början. Fortsätter vi i den utvecklingskurva som vi haft de senaste veckorna (hoppashoppas) kanske det faktiskt liknar något om ett tag. Lillan och vi som ekipage har givetvis flera styrkor också. Delar av vårat markarbete börjat hålla ganska fin klass, dessutom verkar hon inte särskilt ”tittig” på hinder även om vi inte utforskat det särskilt mycket. Hon har varit väldigt rolig att rida det senaste. Jag upplever också att hon tycker att det är roligare. Det är liksom inga frågetecken från hennes sida. Som 4-åring kunde hon sparka mot skänkeln och ibland vägra att gå fram, det var enstaka gånger, men ändå. Det har hon inte gjort sedan hon var just 4 år. Hon tuffar glatt på och visar att hon vill vara med på ett helt annat sätt, vårat partnerskap har vuxit mil under de senaste veckorna.
Eter ridningen var det dags att ta tag i ridbanan. Vi sladdade och byggde om. Den här gången blev det en liten gymnastikbana med studs på flera ställen. Om allt går enligt plan så är tanken att hålla i träning samt att hoppa Ida imorgon. Skönt att ha banan fixad och iordning inför det.
Det var lite om min fredag & lördag det. Hoppas att ni haft det minst lika bra som jag. Hörs snart igen!
Idag har mamma & Palle debuterat 80cm! Felfritt dessutom. Vi är båda så himla nöjda!
Vår framridning och framhoppning idag blev faktiskt något kort. Så vi fick lite ”köra på” för att hinna få allting gjort. Såg till att ta ut mamma från framhoppningen ca 3-4 minuter innan hon skulle in på banan. Så att hon fick andas ut, samla sig och gå igenom banan en sista gång. Det är extra viktigt när man fått sno på lite innan tycker jag.
Sista instruktionen från mig var: ”Om det känns bra, våga att gå upp till tävlingstempo. Om inte, ta det i din takt”.
Jag tycker att mamma valde en väldigt bra galopp. De får ett fint språng på första hindret och sedan är de iväg. Första linjen rider de på 9 galoppsprång (mellan hinder 3 & 4), det skulle vara 8 egentligen. Mamma har inte tränat så mycket på relaterade avstånd än, och inte att räkna heller. Men här räknade hon och var medveten om att hon gick på ett extra. Det tycker jag var bra. Jag vill inte att hon ska forcera på slutet av linjen bara för att hon ”ska” ha ett visst antal steg. Speciellt inte i detta skede på en distans och höjd som denna. Nästa linje däremot. Där red de på 7 galoppsprång vilket var helt rätt!
Hon låg lite stort på något hinder, nära på ett annat. Och det är så det är att hoppa. Speciellt när man är orutinerad. Viktigast är att hon och Palle ”jobbar för samma distans” och är överens om när de ska hoppa. Och det var de verkligen. Det var ingen som blev förvånad, tillsammans hade de koll på läget och löste enkelt det som kom i deras väg. Så bra!!!
Så fina dagar det varit nu! Morgon och förmiddag är verkligen min favorittid på dagen. Så jag antar att jag är en ”morgonperson”. Jag gillar dock inte att gå upp överdrivet tidigt som vissa morgonpersoner, haha. Mellan 06:45-08:15 brukar passa mig bra.
Jag satt och funderade lite på vad jag åstadkommit genom åren. Vilket både är mycket och lite på samma gång. För att ”bara” vara en hobby-ryttare som tidigare inte haft en ridbana eller en förälder som själv tävlat & utbildat hästar så har jag kommit en bra bit på väg. Man får liksom se på sina lilla ”karriär” med rätt glasögon.
Här är en del utav det som jag hunnit med:
*Tävlat upp till LA hoppning & dressyr på ponny.
*Kommit 4:a på New Forrest SM i hoppning.
*Tävlat H90 i Fälttävlan med placeringar.
*Ridit MSV C dressyr på över 70% med både seger & flera placeringar på fler än en häst.
*Ridit 130-hoppning felfritt.
*Tagit 2 hästar till 130cm.
*Placeringar upp till 125cm hoppning på två olika hästar.
*Ridit ungponnychampionatet i dressyr på två olika ponnysar.
*Ridit ungponnychampionatet i hoppning.
*Seger i Welsh-SM, både hoppning & dressyr.
*Seger & placering i Engelska Ridklasser.
*Visat häst på utställning.
*Visat häst på treårstest.
*Ridit in ponnysar.
*Många timmar på unghäst. Hoppat in flera hästar.
*Utbildat mina hästar själv.
*Varit en del utav talangsatsningen Talang Småland.
*Kommit 4:a på DM i hoppning.
*Ridit flera clinics/uppvisningar, bland annat på Kalmar Horse Show.
*Mängder av placeringar och rundor på tävlingsbanan i lätta klasser i både hoppning & dressyr.
*År med regelbundna träningar i både hoppning & dressyr för mycket rutinerade tränare.
Lillan täcker sjukt mycket mark i galoppen trots att hon är så liten. Vi fick kort inne i serien igår trots att vi verkligen smög in i den. För både Palle & Ida så var det lite åt det långa hållet, man fick stötta dem lite så att de tog för sig framåt ordentligt. Och ha god energi & framåtanda redan vid insprånget.
Lillan orkar inte riktigt balansera upp sig helt ännu. Det i kombination med att hon är en häst som ökar farten när hon upplever något som svårt gör att hon får kort på avstånden. Ungefär såhär: ”Oj, vad många bommar och hinder. Bäst att jag tar fart så att jag kommer över”. Palle har samma egenskap, han ökar när han blir osäker. Ida är tvärt om. När hon blir utmanad slår hon av på farten och vill istället ”kolla läget” innan hon ger sig in i något, hon måste stöttas och aktiveras framåt istället för att dämpas vid större utmaningar.