I kväll var det dags för hoppträning igen. Ida har en liten bit kvar innan hon är ”där” i själva sprången. Hon var aningens matt i avsprånget, styrkan kommer snart. Lite mer hoppning bara.
Meeeen hon gör verkligen allt så himla okomplicerat och fint. Vår kommunikation känns väldigt bra. Allt känns enkelt. Sedan är det ju inte enkelt att rida, mycket kan bli bättre. T.ex. våra övergångar. Vi började träningen idag med att rida just övergångar, det är helt klart lite pinsamt att vi är så dåliga på det. Jag & Ida har SÅ SÅ SÅ svårt för det. Och tro mig, jag har försökt. Eftersom att hon tycker att det är svårt (och därmed blir stressad) så har jag lite lagt det på hyllan. Jag rider inte särskilt mycket övergångar mellan gångarterna på henne, istället fokuserar jag på övergångar inom gångarten. Då kan vi behålla harmonin och få ut något utav det.
Förutom vår akilleshäl med övergångarna så är det mycket som är bra. Överlag är vi ganska rytmiska och balanserade. Dessutom har vi en väldigt stor tilltro till varandra, speciellt när vi hoppar. En bra grund som man kommer långt på. Jag är så nöjd med den häst hon blivit och det partnerskap som vi har byggt upp. Hon gör mig så glad, älskade Ida❤️
Jag har varit så nöjd med dessa två träningar. Trots att vi bara varit där två gånger så känner jag att Pontus är så intresserad och engagerad. Jag känner sig sedd. Dessutom har jag verkligen känt att det är fokus på grunderna, less is more. Och ingen stress. Älskar det. Jag ogillar verkligen att bli ”jagad” när jag blir coachad. Jag vill att vi sakta, sakligt och säkert bygger upp något vettigt utifrån dagsformen.