Vi har en haft en låååång och lite bökig resa, men nu är vi ÄNTLIGEN framme i USA! Vi flög först till London, sedan Chicago för att sedan komma till Rochester som var vår slutdestination.
Vi började vår resa i tisdags kväll. Vi hade en mellanlandning i London där vi sov en natt på hotell. Men faktum var att planet var försenat och dessutom låg deras datasystem nere. Så det slutade med endast 2,5 timme i sängen innan vi skulle upp igen för att resa vidare mot Chicago från London.
Väl i Chicago var dags att byta plan igen för att landa i vår slutdestination, Rochester.
I Chicago drabbades vi dock av nästa försening. De upprepade i över en timme att det var ett ”small problem” med flygplanet. De fortsatte att skjuta upp tiden. Till slut kom det fram att flygplanet måste bytas ut mot ett annat. Det tog lång tid att få det klart. Vi fick vänta i minst 2 timmar till. Inte den roligaste flygplatsen att spendera tid på heller. Kändes stökig, oorganiserad och nedgången. Kaos.
I samma veva rullade dessutom in oväder längs mellan Chicago och Rochester. Så det kändes ju lite halvkul att kliva på planet. När de väl fixat ett nytt plan så fick inte alla plats på det eftersom att det var mindre än det förra. Så de frågade i högtalarna om några frivilliga kunde tänka sig att inte åka med. De erbjöds ett annat flyg samt rabatt.
Vi ville såklart åka med och inte bli ännu mer sena än vad vi redan var. Men i samma stund som vi satt oss sade flygvärdinnan (fast på engelska då): ”Ha bältet på hela vägen för att vi ska ”go through some motherfucking weather”. Då fick jag nästan panik. Efter allt strul med planet och att vi hade möjligheten att ta ett senare så blev jag rädd att det inte var meningen att vi skulle med detta plan. Att det skulle hända något. Ville nästan skriva ett sista SMS till mamma & pappa. Väl uppe i luften så gjorde piloten sitt bästa för att styra runt vädret. Det blev en tur med mycket zick-zack. Lite turbulent i landningen, men ingen större fara. Jag var sjukt lättad över att flygresa var behaglig och att vi överlevde. Men sedan blev jag nästan arg för att de drog på något så jäkligt innan vi åkte iväg. Det var ångest som jag kunde varit utan. Vilken pärs.
