Idag har hästarna motionerats hemma. De hade mycket överenergi alla tre. Jösses säger jag bara.
Lillan blev rädd när jag longerade henne. Eller rädd & rädd. Triggad av att lite sand stänkte upp. Något som hon inte skulle reagera på i vanliga fall. Helt plötsligt bara stack hon och linan for länge & längre ut. Precis när jag började tänka att jag kanske måste släppa så lugnade hon ner sig. I övrigt var hon jättefin och bjöd på en riktigt fin trav.
Ida var på tårna hon med. Jag skrittade henne ute i skogen. Det var ingen dag där det var lämpligt med triggers, men det fick vi, med råge. En förbipasserande fyrhjuling (bara det i sig var svårt för Ida som ville flyga i taket) skrämde upp en flock hjortar som skenade ut i vild panik på fältet jag & Ida var på. De hann väja för oss och Ida stack inte. Mycket duktigt. Däremot var hon superspänd och hon for rätt upp direkt efteråt. Som tur var så satt jag kvar och lyckades få någon slags ordning igen. Men jag får ändå ge Ida beröm för hur hon hanterade det där, i några sekunder var jag säker på att det var kört för mig däruppe. Tacksam för att jag satt just på henne. Det var iallafall skönt när vi var hemma igen, såhär pigg var det extremt länge sedan Ida var och jag var hela tiden tvungen att vara beredd.
Palle släppte jag på ridbanan och han ville inte vara sämre han. Han busade som bara den. Bockade, stegrade & rullade sig. Däremot så kändes det bara roligt och härligt med hans överenergi. Vi kunde liksom leka lite tillsammans. Det var annat än upplevelsen med Lillan & Ida, haha.
Imorgon står det ridhus och lite ordentlig ridning på schemat!
Lämna en kommentar