Hela flocken på tur imorse. Lillan fick följa med. Första gången hon går som handhäst, och tredje gången med bett/träns. Det är mycket man ska lära sig när man är liten🥰
Hållidej som är vårt trygga & kloka ankare fick gå först. Palle är suverän när man ska ha handhäst, så det blir honom Lillan fick gå bredvid. Han hjälper alltid till att hålla ordning på handhästen. Men Lillan behövde knappast hållas ordning på. Duktiga hästar!
Lämna en kommentarMitt & Palles år ställdes på ända i mars/april tidigare i år när han plötsligt blev superhalt. Vi åkte till klinik där det konstaterades att han hade kraftig inflammation i vänster has. Hasen röntgades och vi hittade ett fynd. Ett fynd ingen vet betydelsen av. Vetrinären sa att hans chans var/är 50/50. Han behandlades i hasen och vi fick tid för ett återbesök redan två veckor senare. Under de två veckorna höll vi honom lugn och stilla så mycket som möjligt. Vi skrittade för hand i flera dagar och sedan uppsuttet de sista dagarna innan återbesök. På dessa 2 veckor gick han från en ordentlig hälta till att nästan inte vara halt alls. Han hade svarat bättre än förväntat på behandlingen. Så pass bra att vi kunde överväga att inte behandla mer, i slutändan valde vi att ge en liten dos till. Summa summarum, det vi vet är att han hade en kraftig inflammation i hasleden och att där också finns ett fynd. Ett ovanligt fynd (ingen verkar ha sett något liknande) som inte går att operera. Vi vet också att fyndet är mer än 10 år gammalt, eller mest troligt medfött. Vi vet också att inflammationen kom plötsligt. I övrigt inget att anmärka på. Andra bakbenet röntgades också och han var UA på böjprov runt om förutom vid det specifika bakbenet.
Detta året har blivit allt annat än ett tävlingsår. Istället har vi kastats mellan hopp & förtvivlan. Men vi kom ut på tre dressyrstarter på LB-nivå i höstas, bara för skojs skull. Han var och är fortfarande under igångsättning.
Vår första tävling blev en LB:1 i Tranås och där smällde vi på med 72% och en andraplats. Från att inte veta om vi skulle tävla mer så fick vi en start till. Jag styrde runt honom i programmet och bara njöt. Jag & min häst där vi hörde hemma igen.
Vår andra tävling blev i Aneby och vi kom åter igen på en andraplats, denna gång på 69%. Han var superladdad denna tävling och jag fick verkligen hålla tungan rätt i mun, haha.
Vår tredje och sista start blev i Eksjö. Han kändes väldigt fin på framridningen men väl inne på banan började han att gnissla tänder och var inte riktigt nöjd. Jag vet inte riktigt varför. Han gör det ibland när finns någon typ utav missnöje (kan vara allt ifrån att jag inte släpper iväg honom i galopp till att något gör ont eller skaver), och det fortsatte på en förhöjd nivå även efter tävlingen tills jag red honom bettlöst. Jag har bokat in en tid hos hästtandläkare och så får vi se om det ger något. Vi fick iallafall ihop 66% men slutade utanför placering.
Inget tävlingsår att tala om egentligen. Vi får hoppas (HOPPASHOPPASHOPPAS) att vi kan fortsätta framåt och har ett roligare 2022 framför oss istället.
Lämna en kommentar