Ellens Horselife Inlägg

För er som gillar att läsa lite mer om tävlingsdagar. Här kommer ett inlägg som berättar mer om gårdagen.

Igår åkte vi som sagt till Mantorp och gjorde årets första start utomhus. Vi lastade 8:45 och kom fram ca 10:15. Ganska lång resa för en start. Tyvärr har jag inte många större tävlingar precis i närområdet. Det är egentligen bara Aneby och Vetlanda som ligger inom en timmes restid när det gäller 120-klasser. Synd att det inte finns fler.

Jag valde att starta en bedömning a/avdelning b igår. Jag gör ju det ganska ofta på Ida. Såg sedan att det var väldigt mycket fel i avdelning a. Alla som gick till omhoppning blev placerade oavsett resultat där. Det är ovanligt. Jag brukar iallafall variera mellan avdelning a eller b beroende på vad syftet med klassen är. Jag & Ida har i regel inte så stor chans på placering i en nationell 120-klass eftersom att vi inte är så snabba. Igår var syftet att förbereda oss inför kommande klasser där jag kanske rider lite mer mot klockan eller väljer att hoppa 125cm. Så vi försöker helt enkelt att samla på oss de där goa och bra rundorna som bäddar inför framtiden. I detta fallet rundor som bäddar inför den stundande säsongen.

Jag & Ida har totalt gjort 9 felfria rundor i 120cm och 2 stycken felfria rundor i 125cm. 120cm har verkligen blivit en trygg klass att rida. Även om förutsättningarna inte är perfekta för dagen så känns hoppningen ändå säker och enkel. Och det är ju så det ska vara. Startar man klasser där man är beroende utav en bra dag eller där inget får gå fel så blir det ju genast jobbigt. Det är en bra tumregel att träna en klass högre hemma än vad man sedan startar på tävling.

Hursomhelst. Resan till tävlingen gick bra igår. Det är långa avstånd på tävlingsplatsen i Mantorp. Allting tar extra lång tid. Att gå till toan, veterinärbesikta och gå banan tar längre tid än vad man tror. Vi var i läget att vi hade tid till allt, men inte till krångel. Vi är i princip alltid tidiga, men denna gången var ett undantag.

När vi ska sadla så kommer det travhästar med sulkys. Idas svans stod rätt upp och sedan satte hon igång med en ”passage”. Det var inte tal om att bara slänga på sadel och benskydd. Det var bara 15 minuters paus till min klass och medans Ida körde sin passage så var det ungefär 2-3 minuter kvar till bangång. Och som jag sagt innan. Långa avstånd. Jag ska ju ta mig till banan också, sedan tillbaka. Och då måste helst Ida vara klar då jag startade ganska tidigt i klassen. Jag & mamma håller oss såklart lugna. Men självklart gick vi upp lite i varv inombords och började känna av att tiden började att bli knapp.

Som tur var så fick vi på sadel och benskydd. Sedan skyndande jag till banan. Hade ca 10 minuter på mig att gå banan. På en så stor banan så är det i minsta laget för mig. Men 10 minuter är 10 minuter. Jag vet att jag hinner det jag ska på den tiden. Men jag var fortfarande lite uppe i varv. Fick repetera banan flera gånger och hade lite svårt att komma till 100% fokus eftersom att jag någon gång sneglade på Ida och mamma för att se om Ida fortfarande var stimmig.

Banan var väldigt inbjudande. Såg direkt att den skulle passa oss bra. När jag skyndade tillbaka till mamma & Ida så hade Ida lugnat sig ännu mer. Jag hoppade upp och började att rida fram. Kändes väldigt bra faktiskt. Hon var framme på båda tyglarna, eftergiven, balanserad. Allt kändes toppen.

Inne på framhoppningen blev hon lite stressad. Hon gillar inte att det är trångt eller att gå förbi högtalarna. Hon gjorde allt jag bad om, men låste sig lite i ryggen och var inte avslappnad. Märks främst i skritt och trav. När jag släpper fram henne i galopp och hoppar så kommer hon mer till sin rätt. Hon kan ha sådana tendenser, men är oftast lugn. Kanske var hon lite extra på tå eftersom hon blev rädd på framridningen i Linköping förra veckan.

Eftersom att tävlingsbanan är så stor så var vi tre ekipage på banan. Det betyder att jag hade ett par minuter att trava runt på Ida. På den tiden hann hon känna sig hemma på banan, eftersom att hon var lite spänd så passade det extra bra.

Sedan var det dags för start. Som ni vet red vi felfritt. Kändes enkelt. Inte vår bästa runda. Hade några partier då vi hade lite strul med galopperna. Men ändå lugnt och i ordning. Rätt antal steg på distanserna och så vidare. Inga konstigheter. En härlig runda att rida. Ida passar mig så bra i hoppningen och vi båda älskar stora banor utomhus. Så vi hade kul och fick en bra runda i bagaget. Bingo!